Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Kinesiska generationsskiften

24 oktober, 2013 10.35 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Kinesiska generationsskiften)

Jag håller en kurs i familjeföretagande på Hanken, och det blir allt flera studerande från andra länder som deltar. Speciellt har det kommit till unga människor från Singapore, Korea och Kina. De här människorna kommer från en helt annan värld vad gäller familjeföretagande. Många gånger har de svårt att förstå hur generationsskiften går till här i Finland. Vad då sälja företaget till barnen? Väljer man inte bara ut en i familjen och sedan ger företaget till den?

I Kina verkar det som om den första riktiga vågen av generationsskiften börjar komma nu. När man läser en del artiklar i till exampel kinesisk media så inser man två saker. För det första har de samma problem som vi har. De unga har en annan syn på att leda företag än vad föräldrarna har.  Så är det nästan överallt, men i Kina är det här en speciell utmaning av två skäl. Det ena är att många företag har startats under en period där samhället har genomgått stora förändringar. Det har varit viktigt att hålla sig på god fot med administrationen i landet. Den andra aspekten är att många barn som nu är tilltänkta att ta över familjeföretagen har tillbringat många år utomlands. De har studerat och en ansenlig del av dem har säkert varit i USA, vilket gör att man får en lite annan uppfattning om hur företag ska ledas och vad som är god företagsledning.

Studera på annan ort och sedan komma hem och ta över familjeföretaget är samma verklighet som många av de finländska företagarbarnen lever i. Så på den här punkten är situationen likadan som i Kina. Fast majoriteten av våra studerande håller sig i Finland, så där finns en viss skillnad. Den andra stora skillnaden är att företagens kopplingar till politikerna inte ser likadan ut här som i Kina. Visst finns det också här företagare som intresserar sig för politiken och vill påverka vad som händer, men det är inte samma sak som att hålla sig på god fot med landets administration för att kunna hålla på med det som man vill göra.

Ett är säkert. Generationsskiften i Kina är ett kapitel för sig. Många stora, väldigt stora, företag kommer att välja sin efterträdare inom familjen på basen av släktskap och det kan gå hur illa som helst. Få se hur snabbt näringslivet där lär sig att välja rätt ledare. Ägarbilden kan domineras av familjen men det betyder inte att även ledningsbiten ska göra det.

,

Startpeng – slit och släng eller investering?

21 oktober, 2013 10.59 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Startpeng – slit och släng eller investering?)

Forskarna vid TSE Entre, numera inom Åbo universitet, har till en del specialiserat sig på att göra undersökningar för olika ministerier i Finland. Titt som tätt kommer det rapporter därifrån om företagande i olika former, och den här gången fastnar min blick på en undersökning om startpengen för företagare.  Man har tagit sig an alla som fått startpeng mellan åren 2005-2010, och då närmast undersökt skillnader mellan arbetslösa och icke-arbetslösa vid tidpunkten för beviljandet av startpeng. Utgångsläget har varit att studera ifall det finns skillnader mellan de här två grupperna, och det finns det förstås.

Under det studerade tidsintervallet har det beviljats startpeng åt 17,885 individer. Det är en hel del och ungefär 25 % av de här har besvarat forskarnas frågor. Ni kan själva läsa rapporten här, jag rekommenderar sidan 23 för där finns en bra sammanfattning av resultaten.

Det finns några intressanta aspekter i rapporten som jag själv har reflekterat över. Den första är att hela 87% av de som svarat på enkäten inte hade någon tidigare företagarerfarenhet. Det här kan man tolka på två sätt. Det ena är att förutsättningarna för att lyckas är ganska låga, eftersom det brukar vara så att man har större möjligheter att lyckas när man försöker andra eller tredje gången. Den andra tolkningsmöjligheten är att startpengen har gått till de rätta personerna för det är väl kanske när man inte har någon erfarenhet som behovet av stöd är som störst? Den andra intressanta aspekten är att nästan 3/4 av de som fått startpeng har varit ensamma när de startat företag. Det här talar också emot en expansiv utveckling, för ska man växa behövs det flera som deltar i företagandet. En orsak till det här är förstås det faktum att ganska många sade sig grunda företag för att skapa en arbetsplats åt sig själva. Så ambitionen från början har varit att grunda något för att man helt enkelt måste få ett jobb. Det är inte ett bra utgångsläge ifall man vill att företaget ska växa och bli en bra framtida skattebetalare.

Det kan också sägas att de som var arbetslösa när de fick startpeng är ur samhällets synvinkel ”de sämsta företagarna”. De klarar sig inte lika bra som de andra, och deras företag växer inte heller lika mycket. Nej, ifall samhället ska  få avkastning på sin startpeng på bästa sätt ska den gå till en grupp människor där ingen är arbetslös och där ambitionen är något annan än att enbart skapa jobb för sig själva. Då kan det bli något. Med det vill jag inte skriva att arbetslösa inte ska få startpeng för företagare, men tyngdpunkten ska definitivt inte vara där ifall man vill att företagare ska bli goda sysselsättare.

 

,

Vänner är viktigare än väggar

14 oktober, 2013 04.25 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Vänner är viktigare än väggar)

Vad är det egentligen som är viktigt på riktigt när det gäller att försöka få människor att starta flera företag? Ska det byggas företagskuvöser eller andra slags verksamhetsutrymmen? Behöver det grundas fonder rika på risk-kapital eller behöver man samla en grupp av experter, mentorer och andra sakkunniga i en kunskapspool som blivande företagare kan få hjälp från? Ska man tro Ewald Kibler från Åbo Universitet är det något helt annat.  Det som är absolut viktigaste är att man har vänner och familj som stöder en. Det är de personerna som är de allra viktigaste aktörerna under den tidiga fasen när det kanske bara ännu finns en idé.

Det här med entreprenörskap verkar ha vissa paralleller till hur det är med ungdomen i vårt samhälle. Den är otroligt kunnig och driftig men hamnar den i fel sällskap kan det gå utför väldigt snabbt.  Det gäller med andra ord att välja sina kompisar med omsorg och det är exakt det som är viktigt även när vi pratar om entreprenörskap. Har du de där rätta människorna omkring dig som med sina sakkunniga kommentarer kan stärka ditt självförtroende på rätt så har du det genast lite lättare. Du blir mera säker på din idé och därmed står du också lättare upp när det blåser lite snålare och motgångarna börjar komma.  Ifall du i en sådan situation ständigt får höra ”det där går inte”, eller ”det där har testats många gånger och det fungerar inte” så är risken stor att man börjar tro på det. Vilket förstås får det resultatet att man lägger ned sin idé utan att på riktigt testa dess potential fullt ut.

Vad borde man då säga till människor som kommer fram till en och undrar över ifall de har en bra idé eller inte? Ja, för egen del har jag börjat inse att det egentligen finns bara ett svar man kan ge dem: ”det låter intressant, se nu snabbt till att gå och presentera din idé för åtminstone fem potentiella kunder så att du kommer vidare”.  Eftersom det i många fall inte är du själv som är en potentiell kund så finns det väl ingen mening med att skjuta en idé i sank heller? Du kan ju ha fel.

Här är en länk till Ewald Kiblers avhandling.

Det gick bra och det var nästan gratis

6 oktober, 2013 11.52 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Det gick bra och det var nästan gratis)

Träffar du företagare och pratar generationsskiften och ägarbyten med dem så förklarar de oftast åt dig hur svåra de är och hur dyrt det blir. Man får säga som Brasse i Fem myror är fler än Fyra elefanter i den klassiska leken ”ett ska bort av de fyra”: fel, fel, fel!

En rapport från Seinäjoki yrkeshögskola tycks ha resultat som i mångt och mycket går mot strömmen vad gäller den allmänna uppfattningen om hur det är med generationsskiften i mindre företag. Rapporten visar att mera än 80% av de tillfrågade var nöjda eller mycket nöjda med skiftet. Därtill påstod 1/5 att de inte hade haft några kostnader för experter i samband med skiftet och en annan 1/5 sade sig ha satsat mindre än 500 euro på att få skiftet genomfört. Jag vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till de här siffrorna. De låter ganska otroliga.

Problemet med att undersöka generationsskiften och ägarbyten är ju att det är svårt att hitta de som genomfört dem. Du är nästan alltid tvungen att hitta dem via olika organisationer som till exempel Finnvera, banker, konsulter, offentliga rådgivningsorganisationer osv. Det här tillvägagångssättet leder ju nog tyvärr till en del till det att de kommer att sammanföra dig med de fall som lyckats väl. De andra fallen vill man inte riktigt förknippas med. Så det här är säkerligen en orsak till att mera än 80% av de involverade är nöjda med utfallet av processen.

Vad gäller ersättning till experter så måste ju nog ändå det här vara en sanning med modifikation. En sak är förstås vad man uppfattar som en kostnad för själva ägarskiftet.  Banker och andra finansiärer gör säkert en del av jobbet väldigt förmånligt eftersom de ändå får vara med och finansiera skiftet, kanske till och med på båda sidorna. Så jag skulle nog vilja påstå att vid de flesta ägarskiften används nog experttjänster till ett betydligt högre värde än 500 euro, men det är inte alldeles uppenbart vem som betalar för det och på vilket sätt. För skulle det faktiskt vara så att det i majoriteten av fallen skulle röra sig kring mindre än 500 euro så har vi nog snart väldigt få ägarbytes-specialister i det här landet. De satsar på något annat istället.

Ni kan läsa den underliggande rapporten här.

 

, ,

Jaha, är det ett familjeföretag?

30 september, 2013 11.27 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Jaha, är det ett familjeföretag?)

Emellanåt får man vara gäst i sitt eget hus. Jag fick äran att vara gäst på en kurs i marknadsföring på Hanken och ett av de teman som berördes var huruvida det spelar någon roll för kunder hurudana företag som de köper tjänster av. Jag tänker då närmast i termer av småföretag, familjeföretag eller storföretag. Familjeföretag kan förstås vara både små och stora, men finns det situationer där kunder helst gör affärer  med familjeföretag?

Svaret kan tyckas uppenbart, men faktum är att ägarfamiljer väljer så olika strategier. Några framhäver sitt ägande på sina företags webbsidor medan andra kör med så låg profil som möjligt. Så det är inte alla gånger så lätt att veta ifall man har att göra med familjeföretag eller inte. Intressant nog så verkar det ändå många gånger som familjeföretag gärna gör affärer med andra familjeföretag. Kanske är det så att lika barn leka bäst, och ifall det finns en ägarfamilj på andra sidan bordet så delar man inte enbart ett affärsintresse utan även en företagsdynamik som influeras mycket av familjedynamiken.

Det är sådana här tankar som följer en när man noterar att Rovio har utvecklat samarbete med företag som Lappset (lekparker), Paulig (kaffe), Olvi (Angry Birds dricka) och Fazer (godis). Rovio framhävs ju nästan aldrig som ett familjeföretag fastän det enligt vissa kriterier nog kan tyckas vara ett bolag som familjen Hed har ett startk grepp om. Så är det då enbart en slump att de företag som jag räknade upp lite tidigare här även är familjeföretag alla fyra? Kanske är det bara produkterna som de har som är intressanta, men vem vet? Kanske är det så att även Angry Birds förstår vikten av att tänka långsiktigt och inte enbart satsa på barnfamiljer utan även ägarfamiljer? Ja, har man utvecklat en hammare så ser man bara spikar. Det är forskarnas förbannelse i ett nötskal.

Här finns annars en referens till en artikel om hur gamla familjeföretag väljer att marknadsföra sig och sina familjer.

, ,

Företagare tycks inte tro enbart på sig själva

25 september, 2013 11.13 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Företagare tycks inte tro enbart på sig själva)

Det går liksom inte riktigt att undvika Harvard ifall man lever inom universitetsvärlden. Jag läser inte Harvard Business Review lika ofta som tidigare,  men det är klart det är relevant att se vad det förekommer för material där mellan varven. Det går inte att tappa bort sig helt och hållet. Fast när jag får se en artikel om att företagare är starkare troende än andra och ber oftare till Gud än andra, ja då undrar man nog om man kommit till rätt webb-adress eller inte.

Fyra forskare vid Baylor University har studerat sambandet mellan tro och benägenheten att starta eget företag. Enligt dem så verkar det som så att företagare ber oftare och de anser sig också oftare än andra få personlig respons på sina böner.  Jag är själv också företagare och det ska erkännas att jag slänger iväg en bön om att något ska hända i vissa lägen, men jag tillskriver det nog inte någon stark religiös uppfattning.  Nej, det handlar nog mera om en stark önskan att vissa saker borde hända eller inte hända.

Jag betvivlar inte att det finns företagare som får extra stöd från sina böner, som vilka andra människor som helst. Men att företagare på något sätt skulle ha en starkare gudstro än andra är nog ett forskningsresultat som är svårt att greppa.  Därtill så har jag kanske också lite svårt att se hur en sådan här studie kan föra tankar om företagande vidare på något konkret sätt. Vad är de praktiska implikationerna av en sådan här studie för företagare?

Det går att forska om allt möjligt, och alla världens samband eller icke-samband kan bevisas eller förkastas på alla möjliga och omöjliga sätt.  Men vad man ska ta med sig från en studie om att företagare ber oftare än andra förblir ett litet mysterium tillsvidare.

Här är länk till artikeln i Harvard Business Review.

 

 

, ,

Vem eller vad tänder gnistan?

20 september, 2013 11.38 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Vem eller vad tänder gnistan?)

Har en högskola lyckats eller misslyckats när en studerande hoppar av från sina studier och grundar ett framgångsrikt företag? Det här är en fråga som dyker upp i mitt sinne när jag förbereder mig inför en paneldiskussion som hölls på Hanken senaste torsdag. Jag hade äran att få fungera som moderator och därmed bestämma frågorna. I panelen deltog Anne Berner från Vallila Interior, Micke Paqvalén och Kiosked samt William Wolfram från Dealdash. Klart att jag är fruktansvärt subjektiv i min bedömning men min egen reflektion blir att diskussionen var ganska givande.

Det diskuterades teman som målsättning, ambition och tankesätt, men vi hann aldrig in på frågan om hur det är med sådana som hoppar av med sina studier för att starta företag. Hur ska en högskola förhålla sig till sådana här människor? Har man misslyckats i rekryteringen av studerande, eller har man inte klarat av att ge dem det de vill ha av en utbildning? Eller är det så som jag själv har börjat tro på sistone, att högskolan har lyckats väl med att ge dem en spegelvärld där de själva får se sitt riktiga jag och vad de passar bäst för? Det är kanske så att de inte är hundra procentigt övertygade om att det är en entreprenöriell karriär som gäller men när de befinner sig på en högskola och får känna på den atmosfären så vet de. De vet att det är entreprenörer de ska vara och inget annat, men de behövde en ny referenspunkt för att övertyga sig själva om det.

Malcolm Gladwell skrev boken  ”the tipping point” som berör de små  faktorer som gör att idéer tar fart och börjar spridas. På svenska har boken tyvärr fått titeln den tändande gnistan, vilket jag tycker inte alls är lika häftig. Nej, jag skriver hellre att varje människa har en personlig entreprenöriell tipping-point, och i vissa fall lyckas högskolor få individer att röra sig bortom den här punkten och då tar det fart. Kanske inte på det sätt som man tänkt sig, men vad gör det. Det kan hända att det leder till avbrutna studier, men det är inte det som är poängen. Det viktigaste är att en människa har hittat det som den ska satsa på, och det är väl det som högskolor finns till för, eller hur? Det försöker åtminstone jag intala mig.

, ,

Kan du hjälpa till lite här?

16 september, 2013 10.13 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Kan du hjälpa till lite här?)

Varför är familjeföretag så starka och seglivade? En förklaring kan vara att de har tillgång till gratis arbetskraft som ingen annan har. Det vill säga familjemedlemmar som ställer upp när det behövs. Det kan vara fråga om att klara av en höjd efterfrågan, rycka in när någon är sjuk eller bara lyssna till vad den företagande partnern har för problem i företaget.

Det är sällan de här människorna får uppmärksamhet inom familjeföretagande-forskningen men en avhandling vid Jyväskylä universitet har just det här fokuset. Studien har riktat in sig på små familjeföretag och hur samarbetet mellan olika familjemedlemmar kan se ut i en sådan kontext. Resultatmässigt känns det inte som om avhandlingen kommer med något nytt förutom själva vinklingen, dvs att fokusera på de som hjälper till. Trots det känns det som om det är viktigt att sådana här ämnen berörs på den här nivån. Det är nämligen inte alldeles självklart hur mycket medlemmar i företagarfamiljer förväntas ställa upp för familjeföretaget. Måste du hjälpa till att göra kontrakt gratis med huvudmän  ifall du jobbar på en advokatbyrå? Är det självklart att du hjälper till lite med marknadsföring ifall du råkar vara anställd på en reklambyrå?

På sina sätt är familjeföretag som vilken frivilligorganisation som helst. Det finns medlemmar och ett mål eller en mening som man är villig att jobba för. Det är fint att höra till en gemenskap men det får samtidigt inte bli för betungande. Det är ju inte ett jobb, vilket kanske någon kan glömma bort i vissa sammanhang.

Det är bra att det finns frivilliga inom familjeföretag men det är ännu bättre när företagarfamiljen har klart och tydligt diskuterat villkoren för en sådan här verksamhet. Det mår alla bättre av.

, ,

Nepotism kan vara hur bra som helst

11 september, 2013 10.03 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Nepotism kan vara hur bra som helst)

Börskursen går vanligen ned ifall ett familjeföretag går ut med ett meddelande om att den nya VD:n kommer från familjen. Det är väl ett av de forskningsresultat som man kommer mest ihåg när det gäller publika familjeföretag. Det måste ju vara lite trist för den som tar över. Samma dag som man nyheten går ut att man är ny VD så förlorar familjen några hundra miljoner, och det bara på grund av ens efternamn.

Nepotism eller favorisering av familjemedlemmar vid rekrytering av personal är inte så utforskat som man skulle tro. Det har kanske på något sätt setts som så uppenbart negativt att ingen har riktigt bemödat sig. Nu fanns det faktiskt i juni-numret av Family Business Review en artikel där författarna vågade sticka ut hakan och påstå att nepotism faktiskt kan vara något bra. Det motiverades i främsta hand med att familjemedlemmar känner varandra så bra att all kunskapsöverföring kan ske så mycket snabbare när det är familjemedlemmar på båda sidorna i en relation. Den tanken är ju inte svår att omfatta och resonemangen kan man också köpa.

Lika lätt är det att se att nepotism kan vara väldigt besvärligt för ett företag, speciellt i sådana situationer där en efterträdare känner att den har rätt till en viss position. Den rätten kan basera sig på kön eller en position som den förstfödde. Sådana personer har nödvändigtvis inte rätta motivationen att också utveckla sin kompetens på ett bra sätt. Det är liksom lite onödigt eftersom man ändå är den utvalde.

Artikeln innehåller i sig inte så mycket nytt men den är en hälsosam påminnelse om att speciellt familjeföretagande har alltid minst två sidor. Allt kan vara både positivt och negativt. Det beror bara på ur vems synvinkel man ser det, och synvinklar är ingen bristvara inom företagarfamiljer. Det vet alla som har träffat människor från en sådan familj.

Länk till artikeln om nepotism hittar du här.

, ,

Lönar det sig för forskare att starta företag?

6 september, 2013 04.32 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Lönar det sig för forskare att starta företag?)

Jag är en diverse-arbetare. Vissa perioder undervisar jag, andra gånger är jag med i något forskningsprojekt. Utöver det så gör jag en del inom ramen för min egen firma. Personligen tror jag att det kommer att bli allt flera människor inom det akademiska som kommer att ha en sådan här inkomstportfölj. Det kommer att vara en mix av många olika saker. Det finns många orsaker till det.  Tjänster på livstid börjar vara ett minne blott. Detsamma gäller för långsiktig forskningsfinansiering. Ett jobb på universitetet är inte längre en garanti för en säker inkomst tills man pensionerar sig.

Mycket har hänt inom universitetssektorn på sistone och en aspekt är kopplingen mellan forskning och näringsliv. Samarbetet har intensifierats. Regler har luckrats upp och nu är det lättare för forskare och högskolor att grunda företag. Fast är det smart för en forskare att grunda företag? Är det fiffigt att bedriva forskning inom medicin, naturvetenskaper eller ingenjörskonsten och sedan knoppa av lovande idéer till ett eget företag? Kanske till och med lämna det akademiska helt och hållet?

Några forskare i Sverige (jag vet, alltid det här Sverige…) tittade närmare på det här ur individens synvinkel och då närmast inkomstnivåerna, specifikt då i Sverige ska det tilläggas. Vad hände med en persons inkomster när man avslutade ett jobb på universitetet och blev företagare istället? Ja, generellt kan man väl säga att det inte är någon lysande affär att hoppa av från det akademiska och bli företagare istället. I de flesta fall förlorar man på det. Dessutom blir det en betydligt större variation i inkomstnivåerna och det kan vara lite svårt att smälta. Här ska man ju också komma ihåg att det är otroligt vanligt med forskare som har egen firma för att kunna fakturera småjobb av olika slag. Det är inte nödvändigtvis det som man lever på men det är kanske det som tar in det där lilla extra. Så när man slutar på universitetet förändras vanligen det här. Endera satsar man på att utveckla den firma som man har eller så hamnar den kanske i malpåse för att man väljer att satsa på ett företag kring något specifikt forskningsresultat. Poängen är dock att inkomstportföljens mix ändras ganska radikalt ifall man lämnar universitetet helt och hållet.

En annan intressant aspekt med undersökningen var att den klara majoriteten avslutade sitt företagande senast inom två år. Vad hände med dem? Ja, de absolut flesta återgick till det akademiska…

Länk till det bakomliggande materialet för det här inlägget hittar du här.

, ,