Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Lönar det sig för forskare att starta företag?

06.09.2013 16.32 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Lönar det sig för forskare att starta företag?)

Jag är en diverse-arbetare. Vissa perioder undervisar jag, andra gånger är jag med i något forskningsprojekt. Utöver det så gör jag en del inom ramen för min egen firma. Personligen tror jag att det kommer att bli allt flera människor inom det akademiska som kommer att ha en sådan här inkomstportfölj. Det kommer att vara en mix av många olika saker. Det finns många orsaker till det.  Tjänster på livstid börjar vara ett minne blott. Detsamma gäller för långsiktig forskningsfinansiering. Ett jobb på universitetet är inte längre en garanti för en säker inkomst tills man pensionerar sig.

Mycket har hänt inom universitetssektorn på sistone och en aspekt är kopplingen mellan forskning och näringsliv. Samarbetet har intensifierats. Regler har luckrats upp och nu är det lättare för forskare och högskolor att grunda företag. Fast är det smart för en forskare att grunda företag? Är det fiffigt att bedriva forskning inom medicin, naturvetenskaper eller ingenjörskonsten och sedan knoppa av lovande idéer till ett eget företag? Kanske till och med lämna det akademiska helt och hållet?

Några forskare i Sverige (jag vet, alltid det här Sverige…) tittade närmare på det här ur individens synvinkel och då närmast inkomstnivåerna, specifikt då i Sverige ska det tilläggas. Vad hände med en persons inkomster när man avslutade ett jobb på universitetet och blev företagare istället? Ja, generellt kan man väl säga att det inte är någon lysande affär att hoppa av från det akademiska och bli företagare istället. I de flesta fall förlorar man på det. Dessutom blir det en betydligt större variation i inkomstnivåerna och det kan vara lite svårt att smälta. Här ska man ju också komma ihåg att det är otroligt vanligt med forskare som har egen firma för att kunna fakturera småjobb av olika slag. Det är inte nödvändigtvis det som man lever på men det är kanske det som tar in det där lilla extra. Så när man slutar på universitetet förändras vanligen det här. Endera satsar man på att utveckla den firma som man har eller så hamnar den kanske i malpåse för att man väljer att satsa på ett företag kring något specifikt forskningsresultat. Poängen är dock att inkomstportföljens mix ändras ganska radikalt ifall man lämnar universitetet helt och hållet.

En annan intressant aspekt med undersökningen var att den klara majoriteten avslutade sitt företagande senast inom två år. Vad hände med dem? Ja, de absolut flesta återgick till det akademiska…

Länk till det bakomliggande materialet för det här inlägget hittar du här.

Göra forskare till entreprenörer

28.04.2013 22.26 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Göra forskare till entreprenörer)

Antalet doktorer stiger kraftigt och det finns inte plats för dem alla i universitetsvärlden. Därför måste doktorerna söka sig till andra inkomstdomäner. Det kan betyda andra offentliga organisationer, företag, eller att starta eget företag. För att hjälpa doktorander och forskare att ta steget över till den privata sektorn så ordnas det på sina håll olika program med inriktning på ekonomi och entreprenörskap. Esbri i Sverige tycks ha ett ganska bra program, men visst finns de här programmen också i Finland.  Jag har en viss erfarenhet av de här själv från såväl Helsingfors Universitet som Tekniska Högskolan inom Aalto-universitetet. Kan jag på basen av de här erfarenheterna säga att forskare kan bli entreprenörer?

Entreprenörskap handlar ju om att identifiera möjligheter och att utnyttja dem med  hjälp av de knappa resurser som man lyckas samla ihop åt sig. Det gäller att ha hög tolerans för osäkerhet och tro på sin idé. Alla som har varit doktorander och sökt finansiering i form av stipendier känner igen sig i det här. Så man kan gott klassificera många doktorander åtminstone som livsstils-entreprenörer. De är tvungna att själv skaffa sig resurser för att få hålla på med det som de i bästa fall brinner för. Tillväxt-orienterade entreprenörer är det däremot svårt att hitta. Självklart beror det mycket på att de som blir doktorander sällan har den målsättningen till att börja med. De är vana att söka finansiering, jo, men de har vanligen sökt det för ett annat ändåmål och inte med sådana krav på att återgälda investeringen som det nu kan tänkas bli tal om. De är vana att äga sitt material och utveckla det på eget sätt i den takt som passar dem. De godkänner inte med lätthet tanken om ”good enough”, vilket kan räcka för att kommersialisera något. Klart det finns undantag, men det är nog just det, undantag.

Kan då inte entreprenörer lära sig något av forskare? Självklart! Det centrala i forskning är att ställa upp hypoteser, testa dem, förkasta eller verifiera dem, och gå vidare. Det är exakt det här som människor som vill bli entreprenörer ska göra. De ska ställa upp hypoteser om hur människor kommer att förhålla sig till en planerad produkt eller tjänst. De ska lära sig snabbt från testresultaten och gå vidare till nästa hypotes. Däremot ska de komma ihåg att det här inte ska ske i det egna laboratoriet. Det här ska testas bland riktiga människor, sådana som verkligen kan tänkas köpa den nya tjänsten. Det här är det riktigt stora testet ifall man kan tänkas klara sig som entreprenör på riktigt, eller om man ska fortsätta att skriva vetenskapliga artiklar.