Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

När karriären närmar sig sitt slut

08.02.2014 00.23 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för När karriären närmar sig sitt slut)

Det är svårt att leva som man lär. Det brukar sägas att det är bra att vandra nya rutter ibland. Man får se nya saker och ser gamla saker ur nya perspektiv. På samma sätt brukar det sägas att det är bra att läsa nya tidskrifter emellanåt. Plocka upp något som man inte läst förut. Den här veckan gjorde jag faktiskt det. Jag går en kurs på Helsingfors Universitet och eftersom den hålls i en byggnad som jag inte tidigare varit inne i så passade jag på att vandra runt lite. Det gick som det brukade, jag hamnade i ett bibliotek. Där fanns tidskrifter som jag aldrig har läst och en som fastnade i handen var International Journal of Sport Psychology. Jag är sportintresserad så kanske var det därför, men jag tror det berodde minst lika mycket på att där fanns en artikel om idrottare som avslutar sina karriärer.

Jag jobbar en del med företagarfamiljer och där stöter man också på en del människor som håller på att avsluta sina karriärer, sina företagarkarriärer. Parallellerna till idrotten finns där, och det bekräftades nog till en del när jag läste vidare om idrottsstjärnor som pensionerar sig. En idrottare som slutar verkar gå igenom en del samma saker som en företagare som står inför en pensionering.  I båda fallen är orsaken bakom beslutet att lägga ned karriären av stor betydelse. Det är lite lättare ifall det är ett positivt beslut där man redan skymtar ett alternativt framtida livsscenario. Tanken börjar redan finnas där på vad man ska göra sedan. Värre är det ifall det inte finns sådana tankar. Då drar man sig in i det längsta för att börja planera för tiden ”efteråt”.  Så det är alltid bra att kontrollera orsaken bakom en förändring. Är det sjukdom, skada eller andra problem som är orsak till en förändring, eller är det något positivt som framkallat ett behov av ny riktning?

Identitet, socialt sammanhang och utrymme i media är också viktiga faktorer. Det känns bra att människor vill prata med en och höra vad man tycker och tänker. Det är kanske lite sämre med sådana förfrågningar efter att karriären är slut. Ifall den egna identiteten är starkt förankrad i idrotten eller företaget är det inte lätt att ömsa skinn och börja bygga upp en ny identitet. Man börjar tvivla på vem man är och vem man kommer att bli, och det är en jobbig process. Kanske bäst att skjuta upp påbörjandet av en sådan djup personlighetsförändring? Hålla på några år ännu.

Det finns många likheter mellan idrottare och företagare som avslutar sina karriärer men det tycks finnas en väsentlig skillnad. Idrottare har vanligen haft en tränare eller coach, och för många idrottare är det viktigt att just de här personerna stöder idrottaren i sitt beslut att sluta. Det är ändå de här människorna som troligen vet mest om vad idrotten betyder för den enskilda idrottaren och då blir det viktigt att diskutera ett möjligt karriärbyte med de här personerna. Företagare har oftast inte någon sådan här person. Det finns ingen att prata med och få stöd från under den del av processen som man överväger om man ska sluta eller inte. Det är många som är ensamma med det här beslutet och det gör inte saken lättare. Det är svåra identitetsfrågor att brottas med och eftersom man dessutom till skillnad från idrottare dessutom ofta är betydligt äldre så är man i ett annat läge. Kanske det känns som om att det inte riktigt finns någon ny karriär som väntar efter den som just nu är på väg att avslutas? Jag tror det är onödigt många företagare som känner så. Så känner du en äldre företagare som småningom borde förstå att börja göra något annat kan det vara en bra idé att slå sig ned tillsammans över en kopp kaffe och fråga hur det är. Om inte annat så får du säkert höra en bra historia om vad allt den personen har gått igenom. Många företagare är bra historieberättare, men det är alltför sällan de har någon som vill lyssna, eller som de får en chans att berätta. Det kan du ändra på.

Länk till journalen om idrottspsykologi hittar du här.

, ,

Styrelsearbete är viktigare för de yngre än för de äldre

07.11.2013 11.59 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Styrelsearbete är viktigare för de yngre än för de äldre)

Jyväskylä universitet är fortsättningsvis ett av de få universitet i Finland där det har satsats på familjeföretagande. Jag antar att de flesta avhandlingar inom familjeföretagande i Finland har en koppling hit. Personligen tycker jag kanske att kvaliteten är lite väl varierande bland de här verken,  men det kommer en del intressanta avhandlingar mellan varven. Som exempel kan nämnas att nästa veckas fredag så ska Jouni Oksanen försvara sin avhandling om hur företagare lär sig att vara företagare.

Att företagare lär sig om företagandet genom att vara företagare är inget nytt. Inte heller att självstudier och deltagande i kurser är viktigt för att få nya intryck. Det som jag däremot tycker är ganska intressant är att ifall man jämför grundare och efterträdare med varandra så tycks det vara som så att efterträdarna tycker att ett fungerande styrelsearbete är viktigt. Det poängterar nästan grundarna inte alls.

Efter en kort inre reflektion så förstår man förstås varför den yngre generationen tycker styrelsearbete är viktigt. För det första så träder den yngre generationen efter ett generationsskifte in i något som redan finns. Det finns en verksamhet och det finns en företagare som har byggt upp det här. När man grundar ett eget företag finns inte det här. Efterträdarens utmaning är också den att det finns en föregångare som man måste förhålla sig till och hitta en ny roll åt. Det är här som styrelsearbetet kommer in. Styrelsen blir en bra plattform där man strukturerat (i bästa fall) kan utbyta åsikter om då och nu samt hur det är bra att göra framöver. Problemet här är däremot hur företaget och såväl grundare som efterträdare förhåller sig till den här nya arbetsordningen. Förstår grundaren att det är någon annan som nu är ansvarig för verksamheten och att den personen bör ha utrymme för sitt eget tänk om företagandet?

Den absoluta majoriteten av generationsskiften skapar en situation där den tidigare VDn/huvudägaren blir styrelseordförande och där någon av barnen är den nya spindeln i nätet. Den absolut viktigaste frågan här är hur den tidigare VDn förhåller sig till det här upplägget. Kan den mentalt acceptera att den nya ledaren vill göra saker på sitt sätt, vilket nödvändigtvis inte är det sätt som den tidigare ledaren hade gjort det på? Kan den tidigare ledaren förstå att förslagna förändringar inte nödvändigtvis är kritik mot hur det tidigare har gjorts utan mera ett förslag på hur man behöver göra framöver? Det är det här som är det ultimata testet för den äldre generationen. Ifall den accepterar att den nya ledaren ska få utrymme att gå sin egen väg så finns det goda förutsättningar att skiftet blir bra. Visst kan man, och kanske till och med ska man ge goda råd på vägen, men ansvaret för att ta beslut finns nu hos den yngre generationen.

Så hör du om ett generationsskifte som är på gång och att den äldre generationen planerar att bli styrelseordförande så kan det vara på sin plats med en tankeväckande fråga: Vad innebär den här förändringen för dig personligen och för företaget, att du inte längre är VD utan styrelseordförande?

, , ,

Entreprenöriell återanvändning

28.10.2013 11.21 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Entreprenöriell återanvändning)

Forskning om entreprenörskap handlar otroligt mycket om uppstartnings-processen. Varför startar människor företag? Vad driver dem? Hur hittar de sina affärsidéer? Vad gör de under de första månaderna? Det som man lätt glömmer är att det också är en massa människor som lägger ned eller överlåter sina företag. De här människorna får inte lika mycket uppmärksamhet som grundare av företag.

Jag har själv någon gång i världen varit inne och petat på det här med exit och misslyckanden. När det talas om nedlagda företag så likställs det väldigt ofta med misslyckanden, men det är en alldeles för snäv tolkning.  En nedläggning eller en överlåtelse kan vara det bästa som händer såväl företagare som företag. Företaget får nya ägare som vill förverkliga sina personliga visioner och de tidigare företagarna får mera tid att förverkliga andra planer.  I båda fallen vinner vanligen samhället eftersom summan av de entreprenöriella aktiviteterna stiger.

Det har också många gånger visat sig att företagare som säljer sina företag inte kan hålla sig borta från den entreprenöriella världen särskilt länge. De har blivit smittade och det finns sällan något botemedel. Det enda sättet att lindra frossan är att starta något nytt eget företag eller investera i andras företag. Det här beteendet har varit förknippat med äldre män som inte längre har kraften och intresset att driva sina egna företag längre, men den här bilden håller på att förändras. Det finns mera människor nu som till exempel i Supercell-fallet där människor i ganska ung ålder sitter på en massa pengar som behöver investeras någonstans. Lätt blir det så, och det är bara bra, att de här pengarna investeras i andra nya bolag som man tror har en potential att lyckas. Via investeringen kan man få uppleva samma race en gång till och kanske kan man använda en del av de personliga erfarenheterna från en försäljning till att hjälpa andra. Det här är entreprenöriell återanvändning när den är som bäst. Det är därför det är bra att det säljs bolag med jämna mellanrum. Vi behöver människor som har de här erfarenheterna och som gärna försöker hjälpa andra. Det är bra för både dig och mig.

Här är en länk till en bra sammanfattande artikel om studier på exit bland företagare.

 

, , ,

Lönar det sig för forskare att starta företag?

06.09.2013 16.32 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Lönar det sig för forskare att starta företag?)

Jag är en diverse-arbetare. Vissa perioder undervisar jag, andra gånger är jag med i något forskningsprojekt. Utöver det så gör jag en del inom ramen för min egen firma. Personligen tror jag att det kommer att bli allt flera människor inom det akademiska som kommer att ha en sådan här inkomstportfölj. Det kommer att vara en mix av många olika saker. Det finns många orsaker till det.  Tjänster på livstid börjar vara ett minne blott. Detsamma gäller för långsiktig forskningsfinansiering. Ett jobb på universitetet är inte längre en garanti för en säker inkomst tills man pensionerar sig.

Mycket har hänt inom universitetssektorn på sistone och en aspekt är kopplingen mellan forskning och näringsliv. Samarbetet har intensifierats. Regler har luckrats upp och nu är det lättare för forskare och högskolor att grunda företag. Fast är det smart för en forskare att grunda företag? Är det fiffigt att bedriva forskning inom medicin, naturvetenskaper eller ingenjörskonsten och sedan knoppa av lovande idéer till ett eget företag? Kanske till och med lämna det akademiska helt och hållet?

Några forskare i Sverige (jag vet, alltid det här Sverige…) tittade närmare på det här ur individens synvinkel och då närmast inkomstnivåerna, specifikt då i Sverige ska det tilläggas. Vad hände med en persons inkomster när man avslutade ett jobb på universitetet och blev företagare istället? Ja, generellt kan man väl säga att det inte är någon lysande affär att hoppa av från det akademiska och bli företagare istället. I de flesta fall förlorar man på det. Dessutom blir det en betydligt större variation i inkomstnivåerna och det kan vara lite svårt att smälta. Här ska man ju också komma ihåg att det är otroligt vanligt med forskare som har egen firma för att kunna fakturera småjobb av olika slag. Det är inte nödvändigtvis det som man lever på men det är kanske det som tar in det där lilla extra. Så när man slutar på universitetet förändras vanligen det här. Endera satsar man på att utveckla den firma som man har eller så hamnar den kanske i malpåse för att man väljer att satsa på ett företag kring något specifikt forskningsresultat. Poängen är dock att inkomstportföljens mix ändras ganska radikalt ifall man lämnar universitetet helt och hållet.

En annan intressant aspekt med undersökningen var att den klara majoriteten avslutade sitt företagande senast inom två år. Vad hände med dem? Ja, de absolut flesta återgick till det akademiska…

Länk till det bakomliggande materialet för det här inlägget hittar du här.

, ,

Ja, nog är det eländigt!

02.09.2013 13.15 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Ja, nog är det eländigt!)

Tycker du att det är lite tungt på jobbet? Känns lite segt så där efter semestern? Ta det lugnt, det finns de som har det MYCKET värre. Ja, den bilden får man nog när man besöker det svenska Företagarförbundets webb-sidor.  Småföretagarna hamnar i de allra flesta fallen att arbeta mellan 40-60 timmar i veckan. Det är den första notisen man läser på de här sidorna.  Fast det är inte nog med det. Jobb på semestern blir bara vanligare, ifall man nu ens kommer så långt att man kan ta ut någon semester. Bara 15% av de tillfrågade i en undersökning om semestervanor säger att de stänger helt under sommaren.  Ja, just det. Ifall du är aktieägare i ett eget företag så kommer du också att få problem ifall du blir sjuk. Du kommer med all säkerhet att ha det mycket sämre ställt än dina anställda.  Lägg därtill det här en artikel som berättar om hur ofta företagare råkar ut för skojare som skickar bluffakturor, speciellt under sommartid, och  som oerfarna sommararbetare låter slinka igenom. Ja där har du småföretagarens liv i ett nötskal.

Vem ids utsätta sig för allt det här eländet? Tydligen en hel del eftersom det ändå finns ganska så många företagare. Ja, men varför GÖR de det? Ja, jag tror i de allra flesta fall är det så att de inte vill göra något annat. Det är så att säga självvalt elände, men SÅ mycket bättre än allt det påtvingade elände som man drabbas av som anställd.

, ,

Bättre utbildning ger flera företagare

01.07.2013 23.58 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (2 kommentarer)

Boston är ett avslutat kapitel för den här gången. Dags med andra ord att återgå till ordningen och se vad för intressant som man kan hitta i forskningsväg. Det finns en rejäl posthög här hemma och där finns senaste numret av Entré, en svensk tidning som täcker in mycket av det som forskas inom entreprenörskap i vårt västra grannland. Det finns mycket intressant i det färskaste numret, men jag fastnar för Zara Dagbashyans avhandling om vilka svenska  universitet som tycks vara bäst på att utexaminera personer som blir företagare.

Det finns otaliga avhandlingar och rapporter om sambandet mellan utbildning och viljan att bli företagare. De flesta brukar innehålla en tanke om att utbildning vid universiteten effektivt tar död på en stor del av viljan att bli företagare. Man inser helt enkelt hur besvärligt och svårt det är och så satsar man på en anställning istället. Nåja, Zaras avhandling är något annorlunda och har några intressanta poänger. Hon visar nämligen att universitet i Sverige som är internationellt topprankade är de universitet som är bäst på att utexaminera människor som blir företagare.

Intuitivt skulle man kanske tycka att det borde vara tvärtom. De som får en utbildning från ett topprankat universitet borde ha de bästa möjligheterna att få en bra anställning, och då behöver man inte satsa på företagande istället. Klart det ännu är att den absolut största majoriteten blir anställda istället för företagare, men om man jämför rankade och icke-rankade universitet med varandra så är det från de topprankade universiteten som de flesta företagarna kommer, ifall man håller sig till universitetsvärlden. Som förklaring anges den goda utbildningen.

Personligen tror jag det är två faktorer som förklarar det här fenomenet. För det första så tror jag att topprankade universitet lockar till sig flera verkligt skarpa människor. Sedan tror jag också att det blir ännu bättre när studerande från olika länder träffas, och ifall man är en en begåvning som kommer från ett främmande land tror jag man hellre söker sig till ett topprankat universitet. När sådana här människor träffas händer det saker, och det kan leda till nystartade företag. Den andra faktorn är att de här vet att de har en konkurrenskraftig utbildning och ifall entreprenörskapet inte lyckas så finns det goda möjligheter att få någon anställning i ett senare skede.

Vore för övrigt intressant att någon gång se undersökningar om drop-outs, och deras väg till företagande. Blir de här företagare för att utbildningen är så dålig, enligt deras tycke, eller för att den bidragit med något så intressant som de helt enkelt genast måste bygga upp ett företag kring, och därmed inte längre har tid eller lust med att avsluta sin utbildning? Kanske universitet med en hög drop-out grad är de som är allra bäst på att utbilda företagare. Det om något vore väl ironiskt?

, , ,