Jag gör en notering om att Linköpings universitet har öppnat en Open Innovation Accelerator.  Det beskrivs som en portal (tänk att det ordet används ännu) där forskare, idéer och näringsliv kan mötas. Tanken är att det finns många forskningsresultat som inte har kommersialiserats, och att forskare inte nödvändigtvis är de rätta personerna att driva projekten vidare. Det är säkert helt sant, och det här visar med allt klarare tydlighet att det inte längre är idéerna som är bristvaran. Jag tror inte det är pengarna heller, utan det är helt enkelt så att människor som får jobbet gjort är det som saknas mest.

Entreprenörskap har börjat handla lite för mycket om idéer och hur man får fram nya idéer. Tyvärr drar jag säkert också mitt strå till stacken i den här utvecklingen via min egen undervisning. Av någon anledning så har undervisning inom entreprenörskap handlat väldigt mycket om att ta fram nya affärsidéer, och kanske göra affärsplaner, men det är helt uppenbart var fokus egentligen ska ligga. Det är på att få jobbet gjort.

Många människor som vill bli entreprenörer är rädda för att någon ska stjäla deras idé men det är inte här som den ultimata utmaningen ligger. Nej, utmaningen är att ringa de hundra första samtalen, att springa hos potentiella kunder, att få den första ordern, att göra återbesök efter återbesök, att få det dagliga slitet gjort. Det är i den slit-processen som entreprenörens kvalitet mäts på allvar. Vem som helst kan ha idéer, hur många som helst. Däremot är det ett fåtal som kan ta en idé vidare och realisera den i form av ny affärsverksamhet. De här människorna är en bristvara. Det är inte pengarna eller idéerna, nej det är människorna som får jobbet gjort som det är brist på. Kolla fast nästa gång som du går på ett seminarium som är till för att hjälpa företagare med sina företag. Rummet är fullt med sakkunniga, experter, tjänstemän och konsulter. De enda som fattas är de som ska göra jobbet, de blivande entreprenörerna.