Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Vänta nu, läste jag faktiskt rätt här?

12.03.2014 14.52 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Vänta nu, läste jag faktiskt rätt här?)

Det har som du säkerligen märkt varit en liten skrivarsvacka för tillfället. Många andra saker har stått högre på att-göra listan men nu vankas det bättre tider igen.  Jag tänkte inleda min mini come-back med att skriva om ett projekt som genomförs vid Lund universitet för tillfället. Det är ett projekt om samverkan mellan universitet och företag så det är i och för sig inget speciellt men sättet på hur det görs visar faktiskt på åtminstone en riktigt rejält ny tanke, åtminstone för mig och min referensram. Tanken är nämligen att universitetet under projekttiden betalar lön för en period om sex månader för den person som deltar i projektet från företagets sida.

Typiskt samarbete mellan universitet och företag bygger oftast på det att en grupp av forskare jobbar tillsammans med några personer från det företag som är med i projektet. Det är ganska vanligt att projekttiden är två år och under den tiden hålls en del möten och kanske någon workshops.  Under den här tiden är det alltså vanligen forskarna som får sin egen lönefinansiering via projektet. Det är forskarna som planerar, samlar in data, rapporterar och skriver artiklar.  Den personal som finns med från företagets sida har kanske mestadels som uppgift att förmedla information och kanske delta i några tillställningar där man försöker arbeta fram något nytt. I Lund har man tänkt på ett helt annat sätt.

I Lund, och i de andra samarbetsuniversitet som är med, är tanken att det till att börja med endast är små- och medelstora företag som kan delta i projektet. Det företag som är med måste välja ut en person som kan vara anställd hos universitetet under en period av sex månader. Det här redan är något exceptionellt. Den här personen förbinder sig till att vara ca fyra dagar i veckan på universitetet. Personen får en forskare som handledare, ja här kom redan en annan ganska annorlunda sak. Det här upplägget är inte heller direkt vanligt, men tanken här är att under den tid som projektet pågår så ska forskaren tillsammans med personen från företaget kunna arbeta fram något nytt som kan kommersialiseras i det företag som är med i projektet. Problemet bör vara forskningsbaserat, vanligt konsulterande är inget som duger här inte. Nej, tanken är att samarbetet ska skapa något som just forskare är mest lämpade att bidra med. Det är, om vi säger som så, inte heller ett självklart utgångsläge när företag och universitet samarbetar i olika projekt.

Det finns många andra intressanta detaljer i det här projektet men de kan ni gärna följa upp själva via den här länken. För egen del konstaterar jag bara att det är intressant att universitet testar helt nya modeller för att få samverkan mellan företag och universitet att fungera betydligt bättre än vad det gör idag. Jag ser med spänning framemot reaktionerna på samarbetet efter att projekttiden på sex månader är över. Blev det något nyskapande samarbete eller var det ”business as usel”? (Felstavningen är avsiktlig)

, , ,

Det är inte idéerna som det är brist på

10.12.2013 10.44 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Det är inte idéerna som det är brist på)

Jag gör en notering om att Linköpings universitet har öppnat en Open Innovation Accelerator.  Det beskrivs som en portal (tänk att det ordet används ännu) där forskare, idéer och näringsliv kan mötas. Tanken är att det finns många forskningsresultat som inte har kommersialiserats, och att forskare inte nödvändigtvis är de rätta personerna att driva projekten vidare. Det är säkert helt sant, och det här visar med allt klarare tydlighet att det inte längre är idéerna som är bristvaran. Jag tror inte det är pengarna heller, utan det är helt enkelt så att människor som får jobbet gjort är det som saknas mest.

Entreprenörskap har börjat handla lite för mycket om idéer och hur man får fram nya idéer. Tyvärr drar jag säkert också mitt strå till stacken i den här utvecklingen via min egen undervisning. Av någon anledning så har undervisning inom entreprenörskap handlat väldigt mycket om att ta fram nya affärsidéer, och kanske göra affärsplaner, men det är helt uppenbart var fokus egentligen ska ligga. Det är på att få jobbet gjort.

Många människor som vill bli entreprenörer är rädda för att någon ska stjäla deras idé men det är inte här som den ultimata utmaningen ligger. Nej, utmaningen är att ringa de hundra första samtalen, att springa hos potentiella kunder, att få den första ordern, att göra återbesök efter återbesök, att få det dagliga slitet gjort. Det är i den slit-processen som entreprenörens kvalitet mäts på allvar. Vem som helst kan ha idéer, hur många som helst. Däremot är det ett fåtal som kan ta en idé vidare och realisera den i form av ny affärsverksamhet. De här människorna är en bristvara. Det är inte pengarna eller idéerna, nej det är människorna som får jobbet gjort som det är brist på. Kolla fast nästa gång som du går på ett seminarium som är till för att hjälpa företagare med sina företag. Rummet är fullt med sakkunniga, experter, tjänstemän och konsulter. De enda som fattas är de som ska göra jobbet, de blivande entreprenörerna.

,

Vem eller vad tänder gnistan?

20.09.2013 23.38 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Vem eller vad tänder gnistan?)

Har en högskola lyckats eller misslyckats när en studerande hoppar av från sina studier och grundar ett framgångsrikt företag? Det här är en fråga som dyker upp i mitt sinne när jag förbereder mig inför en paneldiskussion som hölls på Hanken senaste torsdag. Jag hade äran att få fungera som moderator och därmed bestämma frågorna. I panelen deltog Anne Berner från Vallila Interior, Micke Paqvalén och Kiosked samt William Wolfram från Dealdash. Klart att jag är fruktansvärt subjektiv i min bedömning men min egen reflektion blir att diskussionen var ganska givande.

Det diskuterades teman som målsättning, ambition och tankesätt, men vi hann aldrig in på frågan om hur det är med sådana som hoppar av med sina studier för att starta företag. Hur ska en högskola förhålla sig till sådana här människor? Har man misslyckats i rekryteringen av studerande, eller har man inte klarat av att ge dem det de vill ha av en utbildning? Eller är det så som jag själv har börjat tro på sistone, att högskolan har lyckats väl med att ge dem en spegelvärld där de själva får se sitt riktiga jag och vad de passar bäst för? Det är kanske så att de inte är hundra procentigt övertygade om att det är en entreprenöriell karriär som gäller men när de befinner sig på en högskola och får känna på den atmosfären så vet de. De vet att det är entreprenörer de ska vara och inget annat, men de behövde en ny referenspunkt för att övertyga sig själva om det.

Malcolm Gladwell skrev boken  ”the tipping point” som berör de små  faktorer som gör att idéer tar fart och börjar spridas. På svenska har boken tyvärr fått titeln den tändande gnistan, vilket jag tycker inte alls är lika häftig. Nej, jag skriver hellre att varje människa har en personlig entreprenöriell tipping-point, och i vissa fall lyckas högskolor få individer att röra sig bortom den här punkten och då tar det fart. Kanske inte på det sätt som man tänkt sig, men vad gör det. Det kan hända att det leder till avbrutna studier, men det är inte det som är poängen. Det viktigaste är att en människa har hittat det som den ska satsa på, och det är väl det som högskolor finns till för, eller hur? Det försöker åtminstone jag intala mig.

, ,

Enkelt, rappt och kopierat

09.08.2013 11.28 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Enkelt, rappt och kopierat)

Det blir lite bastu nu igen. Det var inte min avsikt men det råkade bli på det viset. Orsaken är att jag såg att Startup Sauna hade examinationsdag igår torsdag. Ja, festen forsatte säkert in även på det här dygnet. För egen del bestod deltagandet främst i att höra presentationer (pitches) framförda av de team som deltagit i det fem veckor långa programmet. Den delen innehöll såväl toppar som mindre bra element.

Startup Sauna programmet riktar sig till personer som vill utveckla en idé som kanske en dag blir ett nytt företag. På fem veckor hinner man långt men en hel del blir förstås också ogjort. Det är i det sammanhanget som presentationerna på examensdagen också ska ses. Några projekt är på väg att kanske bli till något medan andra kanske redan har dragit in sina första euron.

Jag hade förväntat mig bra presentationer, men överraskande fanns nog även där en del undermåliga presentationer. Det i kombination med att också den underliggande idén inte verkade så unik som man hoppats på gjorde att man kanske blev en aning besviken. Kvaliteten brukar vara hög men den här gången var det kanske fråga om en sämre grupp deltagare. Det blev åtminstone mitt intryck. Fast å andra sidan, har man knappa tio företag så ska fem-sex vara sådant som stängs ned snabbt, resten ska kunna klara sig men bland de här ska det också finnas några stjärnor. Bland minoriteten fanns också följaktligen två godbitar, CosmEthics och Venuu.

CosmEthics blev andra i tävlingen om bästa idé och de fokuserar förstås på kosmetika. Det som jag gillar med den här idén är att de här grundarna är ute på ett uppdrag. De vill minska antalet gifter som finns i olika former av kosmetika. Deras app är till för att hjälpa människor att hitta de alternativ som har minst gifter i sig. Ja, ni förstår själva hur det här kommer att tas emot av de stora aktörerna inom industrin och som kanske har en annan uppfattning än vad CosmEthics har. Upplagt för trubbel med andra ord men jag lyfter på hatten för dem att de vågar ta den här utmaningen. Det behövs flera sådana här företag.

Venuu var kvällens vinnare och ja, domarna hade nog inget annat alternativ efter den fantastiska pitch som två av grundarna hade. De rappade sin pitch och därtill hörande bilder och sångtext gjorde upplevelsen väldigt speciell. Det var bra framfört trots att en av grundarna tappade bort sig i texten, och det var en helt annorlunda presentation än vad de andra hade gjort. Själva verksamhetsidén är simpel och mer eller mindre en kopia av AirBnB men Venuu riktar in sig på företag som har utrymmen för tillställningar och events samt människor och företag som söker sådana utrymmen. Väldigt enkel modell men under de senaste fem dagarna har de sålt för över 4000 euro, vilket är mycket bra för ett företag med så kort livstid bakom sig. Det här kommer säkert att lyckas, i annat fall hittar nog grundarna något annat att rappa vidare kring. De verkar vara sådana som kan sälja idéer, och sådana behövs det mera av i alla lägen.

 

,

Bättre utbildning ger flera företagare

01.07.2013 23.58 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (2 kommentarer)

Boston är ett avslutat kapitel för den här gången. Dags med andra ord att återgå till ordningen och se vad för intressant som man kan hitta i forskningsväg. Det finns en rejäl posthög här hemma och där finns senaste numret av Entré, en svensk tidning som täcker in mycket av det som forskas inom entreprenörskap i vårt västra grannland. Det finns mycket intressant i det färskaste numret, men jag fastnar för Zara Dagbashyans avhandling om vilka svenska  universitet som tycks vara bäst på att utexaminera personer som blir företagare.

Det finns otaliga avhandlingar och rapporter om sambandet mellan utbildning och viljan att bli företagare. De flesta brukar innehålla en tanke om att utbildning vid universiteten effektivt tar död på en stor del av viljan att bli företagare. Man inser helt enkelt hur besvärligt och svårt det är och så satsar man på en anställning istället. Nåja, Zaras avhandling är något annorlunda och har några intressanta poänger. Hon visar nämligen att universitet i Sverige som är internationellt topprankade är de universitet som är bäst på att utexaminera människor som blir företagare.

Intuitivt skulle man kanske tycka att det borde vara tvärtom. De som får en utbildning från ett topprankat universitet borde ha de bästa möjligheterna att få en bra anställning, och då behöver man inte satsa på företagande istället. Klart det ännu är att den absolut största majoriteten blir anställda istället för företagare, men om man jämför rankade och icke-rankade universitet med varandra så är det från de topprankade universiteten som de flesta företagarna kommer, ifall man håller sig till universitetsvärlden. Som förklaring anges den goda utbildningen.

Personligen tror jag det är två faktorer som förklarar det här fenomenet. För det första så tror jag att topprankade universitet lockar till sig flera verkligt skarpa människor. Sedan tror jag också att det blir ännu bättre när studerande från olika länder träffas, och ifall man är en en begåvning som kommer från ett främmande land tror jag man hellre söker sig till ett topprankat universitet. När sådana här människor träffas händer det saker, och det kan leda till nystartade företag. Den andra faktorn är att de här vet att de har en konkurrenskraftig utbildning och ifall entreprenörskapet inte lyckas så finns det goda möjligheter att få någon anställning i ett senare skede.

Vore för övrigt intressant att någon gång se undersökningar om drop-outs, och deras väg till företagande. Blir de här företagare för att utbildningen är så dålig, enligt deras tycke, eller för att den bidragit med något så intressant som de helt enkelt genast måste bygga upp ett företag kring, och därmed inte längre har tid eller lust med att avsluta sin utbildning? Kanske universitet med en hög drop-out grad är de som är allra bäst på att utbilda företagare. Det om något vore väl ironiskt?

, , ,

Göra forskare till entreprenörer

28.04.2013 22.26 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Göra forskare till entreprenörer)

Antalet doktorer stiger kraftigt och det finns inte plats för dem alla i universitetsvärlden. Därför måste doktorerna söka sig till andra inkomstdomäner. Det kan betyda andra offentliga organisationer, företag, eller att starta eget företag. För att hjälpa doktorander och forskare att ta steget över till den privata sektorn så ordnas det på sina håll olika program med inriktning på ekonomi och entreprenörskap. Esbri i Sverige tycks ha ett ganska bra program, men visst finns de här programmen också i Finland.  Jag har en viss erfarenhet av de här själv från såväl Helsingfors Universitet som Tekniska Högskolan inom Aalto-universitetet. Kan jag på basen av de här erfarenheterna säga att forskare kan bli entreprenörer?

Entreprenörskap handlar ju om att identifiera möjligheter och att utnyttja dem med  hjälp av de knappa resurser som man lyckas samla ihop åt sig. Det gäller att ha hög tolerans för osäkerhet och tro på sin idé. Alla som har varit doktorander och sökt finansiering i form av stipendier känner igen sig i det här. Så man kan gott klassificera många doktorander åtminstone som livsstils-entreprenörer. De är tvungna att själv skaffa sig resurser för att få hålla på med det som de i bästa fall brinner för. Tillväxt-orienterade entreprenörer är det däremot svårt att hitta. Självklart beror det mycket på att de som blir doktorander sällan har den målsättningen till att börja med. De är vana att söka finansiering, jo, men de har vanligen sökt det för ett annat ändåmål och inte med sådana krav på att återgälda investeringen som det nu kan tänkas bli tal om. De är vana att äga sitt material och utveckla det på eget sätt i den takt som passar dem. De godkänner inte med lätthet tanken om ”good enough”, vilket kan räcka för att kommersialisera något. Klart det finns undantag, men det är nog just det, undantag.

Kan då inte entreprenörer lära sig något av forskare? Självklart! Det centrala i forskning är att ställa upp hypoteser, testa dem, förkasta eller verifiera dem, och gå vidare. Det är exakt det här som människor som vill bli entreprenörer ska göra. De ska ställa upp hypoteser om hur människor kommer att förhålla sig till en planerad produkt eller tjänst. De ska lära sig snabbt från testresultaten och gå vidare till nästa hypotes. Däremot ska de komma ihåg att det här inte ska ske i det egna laboratoriet. Det här ska testas bland riktiga människor, sådana som verkligen kan tänkas köpa den nya tjänsten. Det här är det riktigt stora testet ifall man kan tänkas klara sig som entreprenör på riktigt, eller om man ska fortsätta att skriva vetenskapliga artiklar.

 

,

Utbytesföretagare – vad är det?

19.04.2013 22.54 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (8 kommentarer)

Emellanåt blir man lite villrådig i debatten om hur företagande ska främjas på bästa möjliga sätt. Det finns en del tankar i samhället om att vissa sociala förmåner behöver bli stärkta hos företagarna så att det blir mera som anställda har det. Jag kan förstå det här tankesättet, men jag är ändå i grund och botten skeptisk till det här. Att vara företagare är något annat än att vara anställd, och ifall man vill krympa någon eventuell klyfta mellan de här så är det kanske anställda som ska närma sig företagare och inte tvärtom.  Min skeptisism om sådana här saker väcktes ordentligt till liv när jag såg en reklam om utbytesperioder för företagare via Erasmus.

Tanken i det här utbytesprogrammet är alltså att personer som funderar på att bli företagare kan åka på utbyte till något annat EU-land och där jobba tillsammans med en erfaren företagare under en period på 1-6 månader. Den unga får erfarenhet och hjälp med att utveckla sitt koncept, och den äldre och erfarnare företagaren får känna av friska vindar och nya perspektiv. Ja, men kan det här faktiskt fungera, och är det en vettig användning av offentliga medel?

Sedan första februari 2009 har det kommit in mera än 5300 ansökningar om deltagande i programmet och nästan 2,500 har beviljats rätt att delta. Spanien, Frankrike, England och Tyskland tycks vara populära länder men även Finland har haft en del aktivitet. Man har både skickat iväg unga entreprenörer och tagit emot personer. Har det varit givande? Ja, åtminstone om man tror på deltagarna själva så verkar den absoluta majoriteten vara väldigt nöjda.

Det finns utbytesstuderande, städer och byar som har vänorter, och man kan nu också tydligen vara utbytesföretagare. Det är nog en fascinerande verklighet som vi lever i nuförtiden. Det känns nog som om allt är möjligt, speciellt om vi talar om användning av offentliga medel.

,