Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Riktigt komplicerat familjeföretagande

29.05.2013 08.37 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Riktigt komplicerat familjeföretagande)

Blanda inte in släkten i det där. Det är kanske ett av råden som personer får  när de tänker starta företag. Företag är företag och familj är familj och dessa två skola vara åtskilda. På ett plan är det lätt att förstå det här, speciellt ifall det blir problem. Det är mycket svårt att gå skilda vägar när man grälar i ett familjeföretag. Just därför ska man inte ens börja med något sådant säger de som har en del bittra erfarenheter i bagaget.

Visst, säger jag. Klart det är extremt jobbigt ifall det inte fungerar i ett familjeföretag. Eländet följer en vart man än går, spelar ingen roll ifall man är på jobbet eller hemma. Fast å andra sidan har vi Sefar. Det är ett bolag med hemvist i Schweitz, omsätter ungefär 240 miljoner euro och har mera än 2000 anställda. I sig som vilket annat företag som helst förutom en liten detalj, som inträffade år 1907. Då lades grunden till det Sefar som finns idag, och det skedde genom att sex stycken bolag från Schweitz gick samman och bildade ett bolag. Det intressanta här är att det var sex stycken familjeföretag som gick samman. Så ta din familj och lägg till komplexiteten från fem andra familjer och försök sedan skapa något gemensamt kring det här. Ta dessutom i beaktande att under årens lopp så har en hel del av släktingarna flyttat utomlands. Gällande Sefar så tycks det fungera.

Så när någon klagar över att det är jobbigt med alla släktingar i familjeföretaget är det bara att säga: Jobbigt? Sefar, hör du. Jag säger bara Sefar, däär är det jobbigt. Lite som när Hasse brände till åt Tage om ”Spik i foten?” (yngre läsare än fyrtio ombeds fråga sina föräldrar vad jag avser med det här).

I övrigt vill jag tillägga att juni månad blir en annorlunda bloggmånad. Jag åker nämligen nu i väg till Boston, MA för att undervisa på Hult Business School i några veckor. Ska försöka hinna med att besöka MIT och Harvard också. Så juni månads inlägg blir om mina erfarenheter från Boston och hur jag uppfattar entreprenörskapet där.

Grekiskt familjeföretagande

26.05.2013 23.14 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Grekiskt familjeföretagande)

Vi hade världen på besök i dagarna två på Hanken under veckoslutet. Det hölls en mindre workshop om familjeföretagande där de flesta deltagarna kom från olika europeiska länder. Sådana här konferenser går ju mestadels ut på att deltagare presenterar något papper om sin pågående forskning. Många av de här handlade om familjens betydelse i familjeföretaget, men det som jag tänkte kommentera här var en studie om grekiska shipping-bolag. Tyvärr hörde jag inte själva presentationen, men jag har läst pappret och det innehöll många intressanta punkter.

Forskarna hade studerat 27 grekiska shipping-bolag som var noterade på börser i USA, Storbritannien och Singapore under åren 2001-2011. De tittade bland annat på styrelsesammansättning, VD-skap och ordförandeposten i styrelsen. Några resultat kan ni säkert gissa er till men en del är nog väldigt överraskande, åtminstone för mig. Vad gäller styrelseposter så har det under den studerade perioden funnits 246 styrelseposter och fyra poster av dessa har innehafts av kvinnor. Ja, vad ska man säga? Inte direkt överraskande men kanske ändå lite.

Det är tydligen ganska vanligt att en och samma person är både VD och styrelseordförande i sådana här bolag. Under år 2011 var det hela 15 bolag av de studerade 27 som hade en VD som samtidigt var styrelseordförande. Tala om maktkoncentration. Notera vänligen också att under perioden 2001-2011 så byttes aldrig styrelseordförande eller VD i 22 av de 27 bolagen..Visst är det bra med kontinuitet men jag undrar vad gränsen går.

Så här kan det vara inom grekiskt familjeföretagande. Jag kommer att återkomma med ett schweitziskt familjeföretag som är något av det värsta jag hört om. Där kan man först säga att det är komplicerat..

Jag kan tyvärr inte ge er referens till pappret om den grekiska shipping-industrin, eftersom det endast är tillgängligt för dem som deltog i konferensen på Hanken.

 

Fåglarna är överallt

22.05.2013 09.18 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Fåglarna är överallt)

Nej, nu är botten nådd. Det var  nog min första reaktion när jag såg Angry Birds schampoo och hårbalsam på Citymarket i Alberga. Kan det här verkligen vara bra för Rovios brand? Jag har sett kaffe, godis, läsk och hört om lekparker med temat Angry Birds. Det finns säkert också mycket annat med Angry Birds som jag ännu själv inte sett, men schampoo-produkten fick mig att fundera var gränsen går. När skadar ett företag sitt brand mera än det utvecklar det?

Jag tog mig ett samtal med Anne Rindell på Hanken i Helsingfors. Hon är den person som mig veterligen kan det här med brand bäst av de personer som jag känner. Vår diskussion var hög och låg samt vid och bred, och ska man sammanfatta något från den så blir det väl i det närmaste två punkter som hon främst tog fram. Det ena är förstås att eftersom Rovio har sitt näste i Finland så kommer vi också att se mera Angry Birds produkter här än någon annanstans. Åker vi utomlands så ser marknaden helt annorlunda ut. Återstår för egen del att verifiera det här, men det är säkert sant. För det andra är det tydligen så att två av tre vill nu se Angry Birds på många ställen. Dels är det förstås Rovio som vill bli större än Disney, och det kräver att varumärket finns överallt. För det andra är det alla producenter som tävlar om hyllutrymmen i butikerna och som måste sticka ut ur mängen på något sätt. Vissa av de här är tvungna att lansera nya produkter åtminstone en gång per säsong, och då är det säkert lätt att åtminstone en gång göra det med hjälp av Angry Birds. Den tredje aktören i det här sammanhanget är förstås du och jag och alla andra som köper ett som annat. Återstår att se hur länge vi vill plocka med oss av just Angry Birds varianten av någon vara.

För övrigt tycker jag det är intressant att Rovio jobbar tillsammans med så många finländska familjeföretag. Kaffe (Paulig), godis (Fazer), läsk (Olvi) och lekparker (Lappset) görs av familjeföretag. Kanske är det en slump att det är så. Det kan hända att de här företagen har varit de mest logiska företagen att jobba med i de kategorier som de velat vara aktiva, men kanske det också har något att göra med att även Rovio  tack vare familjen Heds medverkan kan klassificeras som ett familjeföretag. Det är det inte så många som tänker på.

Varför vågar inte företag använda sig av humor i sin verksamhet? Jag såg en annons om den kommande Humorlandskampen mellan Finland och Sverige och kopplade det till  entreprenörskap. Många komiker har egna företag och gör pengar den vägen, men då är det fall där man lever på humorn som sådan. Det finns också en del företag som säljer roliga produkter via nätet, men sedan börjar det vara där. Företag som använder sig av humor på ett målmedvetet sätt i allt man gör för att erbjuda kunder bra tjänste-upplevelser, det är det svårt att hitta.

Det finns forskning som visar på att humorn är viktig inom vården, och att den har en viktig roll i arbetet att få patienter att må bättre och den vägen snabba upp sitt tillfrisknande. Därför skulle man ju också kunna tänkas tycka att humor i affärsverksamhet kunde ha en viktig roll i skapandet av kundrelationer. Via humor skulle man få en kontakt mellan kunder och företag som inte är likadan som andra kundrelationer, men vägen dit är nog mycket lång. Nu är användningen av humor ofta en fråga om punktinsatser. Humor  syns i företagsverksamhet mest i reklam, annonser och kampanjer, och det är klart att det finns många företag som har otroligt roliga  reklamer. Mastercard är ett exempel men det finns också inom mat och dryck. Olvi brukar med jämna mellanrum ha roliga reklamer också, men sedan tar det liksom slut. Företag som jobbar långsiktigt med humor lyser alltjämt med sin frånvaro.

Jag försöker förtvivlat komma på något företag som har tänkt strategiskt om humor men jag kommer nog inte riktigt på något. På andra sidan Atlanten finns det säkert något företag, men så där spontant kommer jag inte på ett enda här  närmare oss. Kanske ses humor som något riskfyllt, det kan missförstås och bli något som man inte kan hantera. Det kan jag förstå, men ändå undrar jag varför det inte finns några som gör ett seriöst humorförsök. Det skulle säkert bli en snackis, det tvekar jag inte det minsta om. Frågan är bara vem som blir den första att lyckas ordentligt med det här? I väntan på det så kan ni åtminstone kolla upp Bonk Museum här i Finland. Deras sätt att beskriva sin verksamhet är ändå lite rolig.

Offentliga upphandlingar, jättebra eller ett otyg? Det här är en fråga som jag brukar skänka en tanke eller två mellan varven. Det händer till och med att jag besöker Marknadsdomstolens webbsidor och tar mig en titt på mängden avhängiga ärenden och beslut i processer som gäller upphandlingsbeslut. Söker man glädjeämnen i sin tillvaro ska man inte gör det.

Tanken är vacker att offentlighet ska göra att upphandlingar görs ändamålsenligt och att den mängd skattemedel som satsas på olika inköp förvaltas på bästa möjliga sätt. Det förverkligas säkert också i många fall men det finns också den där andra sidan. Där förlorande parter i en upphandling klagar om allt möjligt för att om inte annat så åtminstone skada den som vann upphandlingen, eventuellt också den som tänkt köpa något. I bästa fall får man stopp på processen, en ny runda och en ny chans att vinna. Men med handen på hjärtat, vad är förutsättningarna för ett gott samarbete efter en sådan process?

Alla dessa tuppfäktande processer tjänar säkerligen inte skattebetalarnas intressen. Den enskilde medborgaren lider istället skada för att olika vårdinstanser inte får den utrustning eller tilläggspersonal som den behöver för att det saknas två sängar av en viss modell. En bortappad årsrapport kan få dryga effekter. Upphandlingar är väl till för att vi medborgare i detta land ska få erfara nya glädjande värde-fulla ögonblick där vi känner att tjänster fungerar just på det sätt som vi vill att de ska göra, eller till och med ännu bättre? Realiteten är däremot att vi istället ser alltför många värde-lösa processer där fokus är på fel saker. Alltför  många upphandlingar är rena tuppfäktningarna som ingen vill bevittna, allra minst vi som betalar för dem.

Nej, något borde nog göras åt systemet med offentliga upphandlingar. Den förlorade partnern  i en upphandlingsprocess ska inte i slutändan få vara den största vinnaren. Då är det något allvarligt fel någonstans.

Barn, giftermål och skilsmässor

11.05.2013 00.37 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Barn, giftermål och skilsmässor)

Förra inlägget tog upp konkurser så man kan väl lika bra fortsätta på temat elände men byta domän. Vi har ju familjeföretag eftersom det finns familjer, och det betyder att vad som händer inom familjer har konsekvenser för företagen. Ta till exempel giftermål och skilsmässor i Finland. Ser man på statistik från 2003-2012 så är det  ungefär knappa 29.000 par som gifter sig per år. Antalet skilsmässor har också hållits ganska så konstant, flera än 13,000 varje år. Personer som gifter sig för första gången är allt oftare över 30 år, och det här är säkert en orsak till varför mera än 8000 äktenskapsförord registrerades under 2010. Man har redan hunnit samla på sig en del egendom när man gifter sig och med tanke på skilsmässostatistiken så är det väl onödigt att chansa, tänker kanske en del.

Mina egna erfarenheter från att arbeta tillsammans med ägarfamiljer visar att det nödvändigtvis inte är skilsmässorna i sig som ställer till problem. De flesta företagare har äktenskapsförord och uppläggen är oftast ganska klara. Problemen kommer med den nya partnern och dennes barn, samt eventuellt nya gemensamma barn. Det kommer att finnas barn från åtminstone två kullar, och det medför att vissa barn kan ha väldigt stor ålderskillnad. Senast vid ett generations-skifte blir det här ett problem. De äldre barnen har kanske en klar idé om hur de förhåller sig till ett eventuellt ägande men det är värre med fem-åringar. Lägg därtill det inneboende missförtroendet mot den ena förälderns nya partner så är soppan kokad. Visst finns det nyfamiljer som fixar även allt det här, men det krävs något speciellt för att fixa det.

Så speciellt för män som är familjeföretagare så tåls det att fundera över vad man ska göra när skilsmässan är ett faktum, och en ny kandidat med tillhörande barn infinner sig på banan. Det är ju ett faktum att i de stora majoriteten av fallen så är det mamman som får vårdnaden och huvudsakligen bor med barnen, och det här kan ha sina komplikationer ifall ex-mannen vill ge aktier till alla sina barn i samband med ett generationsskifte. Ja, visst är det ett teoretiskt och osannolikt scenario men tänk efter lite före innan du som nyskild familjeföretagare överväger att följa det klassiska upplägget med att ge lika många aktier till alla barnen. Det kan visa sig att det är endast du själv som tycker det är en bra idé.

Skyll på dig själv så går det bättre nästa gång

06.05.2013 14.09 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Skyll på dig själv så går det bättre nästa gång)

Konkurs. Det om något är ett värdeladdat ord. Den som har gjort konkurs anses värdelös och får sällan en andra chans. Det är väl den vanligaste kommentaren om konkurser och företagande. Anna Jenkins doktorerade på konkurser ifjol, och i hennes avhandling hittar man en del intressanta tankar. Hon har studerat ämnet ur flera synvinklar men den här gången fokuserar jag på den del där hon studerat människor som gjort konkurs och sedan startat nytt företag.

Gör du konkurs har du åtminstone i teorin två möjligheter. Du kan säga att du har försökt, men nu är det dags att göra något annat. Alternativt så kan du tänka dig att du lärde dig en del och nästa gång ska du göra bättre ifrån dig. Här är alltså den huvudsakliga poängen, beroende på hur du ser på konkursen och orsaken till den så avgörs det ganska långt i vilken kategori du kommer att hamna. Utmaningen är ju att företagets konkurs så ofta förknippas med ett personligt misslyckande. Så har företaget gjort konkurs så har du själv misslyckats. Av det här följer att de som anser att konkursen beror på en själv har en större benägenhet att inte starta ett nytt företag. De antar att de inte är lämpade att vara företagare och då ska de inte vara det. Den andra kategorin skyller på yttre omständigheter och tänker att nästa gång kan det gå bättre.

Som alltid finns det även ett tredje alternativ. Det är de som skyller misslyckandet på sig själva och reflekterar över vad de behöver göra annorlunda nästa gång de startar sitt företag. Det är de här som de största möjligheterna att lyckas med sitt andra eller tredje företag. De som under första konkursen skyller på omständigheterna kommer troligen inte att reflektera lika mycket över den egna rollen i sammanhanget och kommer kanske därför inte heller att ändra sitt beteende så mycket under sitt nästa försök. Så kom ihåg att skylla på dig själv när det går dåligt, ta lärdom och försök på nytt. Då har du goda möjligheter att göra riktigt bra ifrån dig. Du har ju ändå nya erfarenheter som de flesta andra inom din nya bransch inte har, och det är en konkurrensfördel, inget annat.

 

Överraska mig

02.05.2013 10.08 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Överraska mig)

Det är inte alltid som du tror det är. För någon vecka sedan hade vi ett seminarium på Hanken om ett av våra Tekes-finansierade forskningsprojekt där bland annat Skanska är deltagare med sitt BoKlok-koncept. Professor Tore Strandvik från marknadsföring inledde dagen och talade bland annat om ”trofarenhet”.  Det kan i sin enkelhet beskrivas som det vi av erfarenhet tror är sant. Poängen med Tores inlägg är att det i affärer görs många antaganden om kunder och deras beteende. Antaganden som man tror är sanna, men som nödvändigtvis inte är det.

Visst håller jag med Tore om det här men lite störd blev jag. Vi hade en uppföljande diskussion om det här, och det ledde oss in på det här med förväntningar. Inom marknadsföring är ju en av idéerna med kvalitet att det gäller att dels idenfiera förväntningar hos kunder och sedan i efterhand se ifall man kunde möta förväntningarna eller till och med överträffa dem. Lyckas man med det så levererar man rätt kvalitet. Det här är inget konstigt, men problemet är att i många situationer så uppstår förväntningar först i efterhand. Det här låter konstigt, men låt mig förklara. Tore hänvisade mig till Jukka Ojasalos doktorsavhandling från början av 2000-talet. Jukka studerade rekryteringsfirmor och vilka utmaningar de hade. Det kunde finnas situationer där rekryteringsfirmor tog fram kandidater till jobb, helt enligt de samtal som man fört med kunderna, men ändå sade de att resultatet inte var riktigt det som de förväntade sig. Det här skapade förstås problem och Jukka kom fram till att förklaringen låg i att det finns olika slags förväntningar.

För det första finns det ”fuzzy” förväntningar som kan beskrivas som vaga och svårdefinierade. Därtill finns det implicita och explicita samt realistiska och orealistiska förväntningar. Jag går inte in i detalj på de här, ni är smarta läsare och kan ta till er de här idéerna. Det intressanta här är att förväntningarna lever över tiden. Man kan börja med fuzzy förväntningar och de skarpas upp och blir explicita med tiden, till exempel när kunden står inför fullbordat faktum och med egna ögon kan se vad resultatet blev. Det är först då som många gånger förväntningarna utkristalliseras och kunden kan ta ställning till om det blev som förväntat eller inte. Det här kan vara oerhört frustrerande för en tjänsteleverantör men det här visar också på varför prototyper är så oerhört viktiga. Via dem kan man gradvis precisera förväntningarna över tiden och därmed göra det lättare att möta dem eller överträffa dem. Många företag missar det här.

Låter det konstigt att förväntningar uppstår först i efterhand? Gå och shoppa med en tonårsdotter så ser ni i real-tid vad jag pratar om. Försök fråga vad hon letar efter och du får inget förslag. Du kan ge hur många egna förslag som helst på plagg eller färger, men det är först när hon ser vad som hon ska ha som hon kan säga det. Och efter det finns det inga andra alternativ. Ni som har gått igenom den här processen vet hur det alltid slutar. Så på så vis är kanske de personliga förväntningarna på processen ganska så explicita, men man vet aldrig vad slutresultatet blir ur dotterns synvinkel förrän hon själv vet det. Det är samma sak när man frågar vad någon vill ha i födelsedagspresent och svaret blir ”en överraskning”. Presenten kommer alltid att bli en överraskning, men frågan är om den är dålig eller bra. Ja, det beror förstås på förväntningarna, oberoende av hur de ser ut och när de uppstår eller preciseras.

Här är referensen till Jukka Ojasalos avhandling.