Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Företagstatueringar

30.07.2013 23.35 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Företagstatueringar)

Själv har jag ingen, och har inga planer på att skaffa någon heller, alltså en tatuering. Fast man stöter på dem i olika sammanhang. Till exempel brukar det i affärslitteraturen skrivas om kundlojalitet, och när en kund skulle kunna tänka sig att tatuera en företagslogo på kroppen, ja då kan man prata om lojalitet.

Jag blir lite nyfiken på det här och surfar runt en del. Besöker en del bloggar och försöker hitta populära tatueringsmotiv. Jag lär mig att ungefär 45 miljoner amerikaner har en tatuering och jag går igenom många listor av de femtio mest populära motiven. Listorna verkar vara ganska overifierade så man får ta dem med en nypa salt, men jag hittar faktiskt ett företag som finns med på en sådan här lista. För det flesta är det säkert inte svårt att lista ut vilket företag som det gäller, men man bör väl ändå skriva ut det: Harley-Davidson.

Det företaget står ju för rebelliska värden och en frihetskänsla så det är kanske inte så svårt att förstå varför det varumärket även fungerar som tatuering,  men varför finns det inga andra företag som kommer upp till samma nivå? Människor tar en tatuering av olika skäl men ganska ofta handlar det om att visa för sig själv och eventuellt andra att man tror på vissa saker eller att man vill känna sig lite rebellaktig. Fast är det verkligen så att Harley-Davidson är det enda företaget i världen som har uppnåt en så kallad tatueringsstatus?

Jag försöker gå igenom de flesta varumärken som finns eller har funnits i mitt liv. Nej, det finns nog inte ett enda som jag kunde tänka att föreviga på min kropp. Det finns inte ett enda företag i världen som betyder så oerhört mycket för mig att jag skulle släpa mig iväg till en studio och säga att ”den vill jag ha”. Klart den åsikten har att göra med att jag inte vill ha en tatuering överlag, men tyvärr indikerar det också att det inte finns ett endaste företag som har lyckats skapa en riktigt djup relation till mig.

Det finns inget företag som har uppnått en sådan status i min personliga värld där jag inte skulle klara mig utan det eller dess produkter. Kanske någon Apple-människa skulle tänka annorlunda om just det här, men i övrigt vill jag påstå att företag är dåliga på att beröra människor på djupet. Företag är dåliga på att bygga upp sin verksamhet kring något som verkligen berör utan istället handlar det bara om att erbjuda produkter och tjänster för att nå upp till de interna målsättningar som man har. Med ett sådant angreppssätt erövrar man inga hudcentimetrar, varken hos mig eller andra.

,

Vem ska man bjuda?

26.07.2013 00.30 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Vem ska man bjuda?)

Sommar brukar betyda bröllop. För egen del betyder den här sommaren att jag får vara gäst på två bröllop. När man får inbjudan brukar ju ganska snabbt tankarna vandra i riktning mot frågor som ”vem annan är bjuden?” och ”hur många är bjudna?”. Den här gången tänkte jag inte spinna vidare på frågan om bröllop utan istället reflektera över Handelshögskolan i Stockholm och vem de har bjudit in i sina lokaler.

Jag stötte nämligen på ett pressmeddelande där det framkom att Handels inledde ett samarbete med Magasin 3 i maj det här året. Magasin 3 är en konsthall som satsat i främsta hand på filmkonstverk. I all sin enkelhet kommer samarbetet mellan Magasin 3 och Handels att innebära att en del filmkonstverk kommer att visas i Handels lokaliteter. Man vill på det här viset dels ”utsätta” studerande vid Handels för nya impulser, men givetvis vill också Magasin 3 nå ut till en ny publik.

För egen del ser jag samarbetet som en intressant öppning. Nytänkande och innovationer bygger mycket på att människor besöker nya miljöer eller får nya impulser, och kanske kan ett filmkonstverk leda till att det knäpper till i skallen på någon på ett sådant sätt att det skapas något nytt revolutionerande. Det är just det här som är det fina med idéer och idéutveckling. Man vet sällan på förhand vad den där rätta impulsen är som gör att alla bitar faller på plats. Det kan vara något nog så litet men ifall det saknas så uteblir succén.

Ta fast musikalfilmen Trollkarlen från Oz. Jag har sett den filmen flera gånger men varför heter landet Oz? Någonstans, jag kommer inte ihåg var, så har jag läst att manusförfattaren hade enorma problem med det där. Det skulle vara en trollkarl men varifrån skulle han komma? Det testades alla varianter men inget riktigt dög. En dag råkade författaren slänga en blick på sin adressbok, en sådan där gammal pappersvariant som nu ingen nästan har i dagsläget. Man kan lägga in adresserna i alfabetisk ordning och de här sidorna är grupperade och en av de där grupperna råkar täcka in alla adresser från O till Z. Det står med andra ord OZ på en liten flik. När författaren såg det så var saken klar. Trollkarlen från Oz skulle det vara.

Kanske är det ett filmkonstverk hos er eller något annat nytt på väggarna eller i rummet som ger er den där briljanta idén, vem vet? Så kanske det kunde vara en idé att fundera över det här när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern. Någon ny impuls kunde kanske behövas i ditt rum eller på ditt skrivbord, så vem ska ni bjuda?

, ,

Den förvrängda verkligheten

20.07.2013 22.49 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Den förvrängda verkligheten)

Det var verkligen inte som jag hade tänkt mig. Den känslan har infunnit sig ganska ofta på sistone, och det handlar om fotografier. Jag är nyss hemkommen från en liten mini-semester i Finland. Min familj har bott på två pensionat, och det ska erkännas att de bilder som presenterades på nätet var av stor betydelse när vi skulle välja vilken plats vi skulle övernatta på. Det ska också medges att jag aldrig fick känslan av att pensionaten var just exakt såsom bilderna beskrev dem. De var helt annorlunda, och jag började fundera över vad det berodde på. Hade fotograferna försökt framställa platserna på ett mera föredömligt sätt för att locka kunder eller var jag mera kritisk än man borde förvänta sig?

Jag återkallar i minnet tillfällen när jag visat fotografier för kompisar eller när någon visat mig bilder på någon plats eller något tillfälle. Sådana situationer har nästan alltid innehållit kommentaren ”man kan inte riktigt se på bilden hur det faktiskt var”. Varför är det så?

I jakten på förklaringar till skillnaden mellan bilder och verkligheten kunde man ju lätt ty sig till manipulativa förklaringar. Fotograferna har försökt locka oss till ett köpbeslut, och därför har de fotograferat något ur en optimal synvinkel. Det är förståeligt, men problemet är att vi kunder sällan upplever något ur just samma synvinkel. Vi upplever något annat när vi ser något som vi sett på ett fotografi och som nu presenterar sig i verkligheten. Det blir inte samma sak, eller för det mesta är det så. Den lätta delen av det här är fotografier som vi själva visar åt någon annan. När vi ser våra egna fotografier så ser vi samtidigt hela situationen när vi tog den där bilden. Vi återupplever det där magiska momentet när bilden togs. En som ser fotografiet först kan aldrig uppleva det där samma ögonblicket eftersom det aldrig har upplevts på en personlig nivå. Fast vad betyder det här för företag som försöker marknadsföra sig med hjälp av fotografier?

Ja, det enkla svaret är att företag borde visa bilder på sådant som besökarna kan uppleva. Ögonblick i livet som kan bli minnen längre fram tack vare de bilder som tagits när något just har hänt. Ifall det gäller bilder på hotell så kanske det är bra med bilder på rummen men det är nödvändigtvis inte tillräckligt. Hur kan någon som utvärderar hotellet få en känsla för atmosfären på stället? Kanske endast via något som har hänt där, någon bild som någon besökare tagit? Kanske borde hotellen endast använda sig av bilder som deras besökare tagit? Sådana bilder skulle åtminstone jag inte uppleva som lika manipulativa som ägarna själva eller personalen har tagit. Jag skulle också förstå under vilka förhållanden som bilderna har tagits och jag skulle utvärdera dem på ett annat sätt än sådana bilder som de flesta hotell och pensionat nu använder sig av.

Ett fotografi är alltid endast ett dokumenterat ögonblick men ju längre man får söka i verkligheten efter de förutsättningar under vilka ett ögonblick dokumenterats, desto sämre förutsättningar bereder det för skapandet av nya ögonblick som man vill återberätta. Det är åtminstone min känsla.

,

Utmaningar inom internationella ägarfamiljer

15.07.2013 23.54 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Utmaningar inom internationella ägarfamiljer)

Det finns inte många journaler som är specialiserade på familjeföretagande. Family Business Review är nummer ett alla kategorier men det finns också några andra. Journal of Family Business Strategy är en, och när jag ser att en av de mest citerade artiklarna är skriven av två finländare blir man ju lite nyfiken. Temat är internationalisering av familjeföretag, och artikeln är en ganska så traditionell genomgång av forskningens nuläge om just det temat.

Internationalisering förknippas lätt med språk och på engelska är ju familjeföretag ”family business”. Jag har börjat intressera mig betydligt mera för den omvända ordningsföljden  dvs ”business family” för den innehåller mycket potential för intressant forskning. Företagarfamilj eller ägarfamilj är kanske den benämning som man oftast använder på svenska, och just företagarfamilj och internationalisering kunde kombineras på flera intressanta sätt.

Det är ju nämligen så att när vi ser på större ägarfamiljer som har ägt bolag i flera generationer så kommer en del av familjemedlemmarna att ha flyttat till andra länder. De har studerat och blivit på den resan, kanske hittat en partner från ett främmande land, eller helt enkelt fått nog av att vara bevakad av pressen en gång om året i vårt lilla land. Orsaken till en flytt är kanske inte det som jag upplever som det mest intressanta utan kanske då hellre frågan om vad det betyder för en ägarfamilj att en del av ägarna bor utomlands, kanske talar ett annat språk, och sällan vistas i Finland.

Tänk er att man ska ordna ett utbildningsprogram för nästa generation och ett flertal bor utomlands. Var ska utbildningen hållas och på vilket språk? Det ska kanske väljas in unga personer i styrelsen men kan man välja in en som bor i Australien eller Hong Kong och som inte kan ett enda ord svenska eller finska? Vem ska stå för resekostnaderna ifall personen måste delta rent fysiskt i möten? Måste styrelsen börja hålla möten på engelska? Ja, listan kan göras hur lång som helst. Däremot är listan på forskning om just sådana här familjeutmaningar inte särdeles lång.

Finns ju också många fördelar för ägarfamiljer som har internationaliserade företag. Det erbjuder goda möjligheter för familjemedlemmar att utveckla sin kompetens inom koncernen, men utom räckhåll för alla övervakande ögon på hemmaplan. Kanske ingen slump att såväl andra som tredje generationens Persson i H&M tillbringat en tid i England innan det varit dags att axla manteln?

,

Mår familjen bra av allt företagande?

09.07.2013 23.01 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Mår familjen bra av allt företagande?)

Emellanåt surfar jag bara runt. Slänger in några ord i sökrutan på måfå och ser vart det för mig. Den vägen kan man hamna lite vart som helst, den här gången landar jag i Canada.  Tre forskare i Canada ställer sig frågan på vilket sätt familjer påverkas av att de äger företag eller att familjemedlemmar har företag. Det är en intressant fråga och åtminstone enligt forskarna själva har det inte forskats så mycket i just den  här aspekten.

Samhället vill ha flera företag och de flesta företag är familjeföretag. Det vet vi men hur påverkas familjer av allt det här företagandet, det vet vi mindre om. Är det bra för ett äktenskap att en av personerna eller rent av båda är företagare? Det vet vi inte. Hamnar allt ansvar för hemmet och barnen på en person ifall den andra är företagare? Det vet vi inte, men vi har våra aningar om det. Hur upplever barn företagande i familjen?

Ifall båda föräldrarna är företagare finns det en risk att tiden blir knapp för läxläsning och allt annat som man borde ägna tid åt tillsammans med barnen. Å andra sidan brukar företag innebära att barn får en tidig möjlighet att bekanta sig med arbete och vad det kan tänkas betyda. Vi vet tyvärr också att det kan vara svårt för barn till företagare att få jobb utanför familjeföretaget. För vem vill nu väl skola upp ungdomar som ändå kommer att återgå till familjeföretaget när de är upplärda. Det här får vi tyvärr också ibland höra av våra egna hankeiter.

De tre forskarna från Canada fokuserar på familjens välmående och olika roller, men det vore intressant ifall det också hade funnits några reflexioner om den ekonomiska dimensionen av företagandet. Till exempel har rekordmånga finländska företag problem med att betala räkningar just nu. Hur upplever medlemmar i företagarfamiljer sådant här? Får de ens veta om det eller är det endast företagaren själv som får dra det tunga psykologiska lasset som det här innebär? Det finns ju förstås också den andra ändan av skalan, där det finns mera pengar än man behöver. På vilket sätt påverkar det här livet hos de andra familjemedlemmarna?

Många frågor, väldigt få svar. Däremot är en sak fullständigt klar, och det är att företag i familjen påverkar alla familjemedlemmars liv på sätt eller annat.

Länken till det papper som forskarna i Canada har skrivit hittar du här.

, ,

Tjugo procent

07.07.2013 01.14 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Tjugo procent)

Semestertider, men vad gör du under din lediga och egna tid? Sommaren är till för att ta det lugnt och koppla av och konstigt nog verkar det vara en tid då vi får en massa idéer. Föreningar och organisationer som hjälper uppfinnare brukar få mest förfrågningar efter att semestrar tar slut. Då har folk haft tid att tänka efter och fundera över allt möjligt och omöjligt som man annars inte har tid med. Det tycks på något sätt vara svårt att hinna tänka efter samtidigt som man måste jobba.

Jag vet  inte varför, men av någon anledning började jag surfa runt om Google och deras 20%-regel som säger att anställda ska få använda 20% av sin arbetstid för egna projekt. Några av deras succéer tillskrivs den här regeln, men hur fungerar det här riktigt? Tar man sig någon timme här och där, eller en arbetsdag i veckan? Eller är det så att man tar sig den här tiden efter att den officiella arbetstiden är slut? Jag vet inte, men min känsla är att det är principen som är det viktiga här. Det är okej att använda arbetstid till egna projekt, och det kan allt emellanåt ge resultat i nya produkter eller tjänster. I övrigt kan jag inte annat än förundras över hur det är just Google som förknippas med den här 20%-regeln. De var verkligen inte först med att ha en sådan här princip, och de är säkerligen inte de enda som har en sådan här princip. Fast å andra sidan är det väl inte så konstigt heller ifall man googlar idéer och 20% så blir svaret något som har med Google att göra. Det ligger liksom i processens natur att det går så.

Jag vet inte hurudant jobb du har eller på vilket sätt din organisation ger dig möjlighet att använda din egen tid för att arbeta med egna projekt. Fast den kan hända att åtminstone hälften av den där 20% infaller när du har semester. Ta till vara på den tiden och använd den på ditt eget sätt. Det kan vara det absolut bästa för såväl dig som den organisation som du jobbar för.

, ,

Bättre utbildning ger flera företagare

01.07.2013 23.58 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (2 kommentarer)

Boston är ett avslutat kapitel för den här gången. Dags med andra ord att återgå till ordningen och se vad för intressant som man kan hitta i forskningsväg. Det finns en rejäl posthög här hemma och där finns senaste numret av Entré, en svensk tidning som täcker in mycket av det som forskas inom entreprenörskap i vårt västra grannland. Det finns mycket intressant i det färskaste numret, men jag fastnar för Zara Dagbashyans avhandling om vilka svenska  universitet som tycks vara bäst på att utexaminera personer som blir företagare.

Det finns otaliga avhandlingar och rapporter om sambandet mellan utbildning och viljan att bli företagare. De flesta brukar innehålla en tanke om att utbildning vid universiteten effektivt tar död på en stor del av viljan att bli företagare. Man inser helt enkelt hur besvärligt och svårt det är och så satsar man på en anställning istället. Nåja, Zaras avhandling är något annorlunda och har några intressanta poänger. Hon visar nämligen att universitet i Sverige som är internationellt topprankade är de universitet som är bäst på att utexaminera människor som blir företagare.

Intuitivt skulle man kanske tycka att det borde vara tvärtom. De som får en utbildning från ett topprankat universitet borde ha de bästa möjligheterna att få en bra anställning, och då behöver man inte satsa på företagande istället. Klart det ännu är att den absolut största majoriteten blir anställda istället för företagare, men om man jämför rankade och icke-rankade universitet med varandra så är det från de topprankade universiteten som de flesta företagarna kommer, ifall man håller sig till universitetsvärlden. Som förklaring anges den goda utbildningen.

Personligen tror jag det är två faktorer som förklarar det här fenomenet. För det första så tror jag att topprankade universitet lockar till sig flera verkligt skarpa människor. Sedan tror jag också att det blir ännu bättre när studerande från olika länder träffas, och ifall man är en en begåvning som kommer från ett främmande land tror jag man hellre söker sig till ett topprankat universitet. När sådana här människor träffas händer det saker, och det kan leda till nystartade företag. Den andra faktorn är att de här vet att de har en konkurrenskraftig utbildning och ifall entreprenörskapet inte lyckas så finns det goda möjligheter att få någon anställning i ett senare skede.

Vore för övrigt intressant att någon gång se undersökningar om drop-outs, och deras väg till företagande. Blir de här företagare för att utbildningen är så dålig, enligt deras tycke, eller för att den bidragit med något så intressant som de helt enkelt genast måste bygga upp ett företag kring, och därmed inte längre har tid eller lust med att avsluta sin utbildning? Kanske universitet med en hög drop-out grad är de som är allra bäst på att utbilda företagare. Det om något vore väl ironiskt?

, , ,