Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Bättre lycka nästa gång, eller?

21.02.2014 17.56 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Bättre lycka nästa gång, eller?)

Det finns många mantran inom entreprenskapets sfär. En av de som upprepas ganska ofta just nu är ”se till att misslyckas snabbt och ofta”. Tanken bakom det resonemanget är att man aldrig med säkerhet kan veta ifall en ny tjänst eller produkt kommer att lyckas så därför måste man testa den så snabbt som möjligt. På så sätt får man en snabb återkoppling och kan förbättra det man erbjuder, förhoppningsvis på ett sådant sätt att det blir en framtida succé. Men hur är det ifall man misslyckas riktigt ordentligt? Hur är det ifall företaget gör konkurs eller det stängs ned? Är ett sådant misslyckande bra att ha i bagaget ifall man satsar på att starta nästa företag?

Frågar du en amerikan så är säkert svaret givet. Har du erfarenhet av hela affärs-livscykeln, dvs från vaggan till graven, så är du bättre rustad nästa gång. Ny forskning på tyska företag visar däremot att det kanske inte är så.  I en rapport som baserar sig på data från Tyskland så har man undersökt vilken betydelse tidigare entreprenöriella erfarenheter har. Vanligen har man i forskning utgått från att all tidigare entreprenöriell erfarenhet är bra. Det vill säga du lär dig varje gång lite mera och nästa gång kommer det att bli bättre. Intressant nog så ger ny forskning inte belägg för det här. Den visar inte att det skulle finnas ett samband mellan en lyckosam företagsutveckling och ett bra nästa försök. Det vill säga en succé inom ett företag garanterar inte att nästa företag blir en succé. Det är kanske i och för sig inte så konstigt för entreprenörskap i sig är så osäkert så det finns aldrig några garantier.

Det intressantaste resultatet har att göra med misslyckanden. Det vill säga ifall det finns en entreprenör som av olika orsaker tvingats stänga sitt företag så finns det inget som säger att det kommer att gå bättre nästa gång. Det är till och med så att det inte finns några garantier att en person med sådana erfarenheter skulle klara sig bättre än en företagare som gör sitt första företagsförsök. Hur ska man tyda det här? Har den som nu försöker andra gången inte lärt sig någonting? Ja, kanske är det så. Det är oerhört viktigt att reflektera över tidigare erfarenheter så man faktiskt förstår varför det gick som det gick. Inte ska det övergå till ältande men en grundlig analys är på sin plats, speciellt ifall det gått dåligt.

Det ska dock slängas in en brasklapp här på slutet. Det är otroligt svårt att studera samband mellan tidigare erfarenheter och framtida framgångar/misslyckanden. Det är så många olika faktorer som samverkar i en företagsstart. Nästa gång har man kanske ett bättre/sämre team. Kanske konkurrensen är hårdare eller så råkar man ligga riktigt rätt och det blir pangsuccé. Så receptet på en säker framgång levereras inte den här gången heller.

Ett annat blogginlägg om den här forskningen hittar du också här via Harvard Business Review.

Vi behöver våra småkriminella tonåringar

24.01.2014 12.56 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Vi behöver våra småkriminella tonåringar)

Jag uppmanar ingen till att göra brott, stora eller små. Trots det så verkar det som om det är av en viss samhällelig nytta att det finns en del småkriminella ungdomar i vårt land. Ja, en sådan konstig slutsats kan man komma till när man tar del av ny forskning om vem som blir (lyckosamma) entreprenörer.

Undersökningar som görs på ämnet hur mycket pengar som företagare förtjänar brukar ganska ofta visa på att enskilda företagare sällan förtjänar mera än personer som har en anställning. Det kan till och med vara så att de nästan förtjänar sämre.  Det är klart att det finns undantag till det här, men en väldigt stor andel av företagarna är låginkomsttagare. Kanske företagarna prioriterar möjligheten att påverka sin livsstil mera än vad anställda gör, men det oaktat så borde ju nog företagare förtjäna mera, eftersom de ändå sätter en stor del av sina personliga resurser på spel. Det här risktagandet borde företagare få täckning för.

Vid London School of Economics har det gjorts intressant forskning om personer som blir företagare. Två forskare tyckte det var lite konstigt att så många företagare förtjänar så lite och de ville undersöka det här närmare. En stor distinktion som de gjorde var huruvida företagarna bolagiserat sin verksamhet eller enbart har personbolag. De fann att personer som har aktiebolag vanligen förtjänar bättre än personer med personbolag. De här personerna var vanligen också bättre utbildade och hade också högre ambitioner med sitt företagande än de personer som hade personbolag. Så här långt ingen större överraskning, men här kommer definitivt en. Det visade nämligen sig att personer som har aktiebolag och som dessutom tänjt ordentligt på olika gränser som tonåringar var de som klarade sig bäst.

Gränsöverskridningar mättes på många olika sätt men i praktiken rörde det sig om snatterier, skolkning, röka marijuana, rån, spelande osv.  Framgångsrika entreprenörer brukar beskrivas som personer som kan överskrida gränser, frångå etablerade mönster och bryta gällande uppfattningar och regler. Låter med andra ord på många sätt precis som det som småkriminella gör. Här ska man då komma ihåg att det inte räcker med att ha småkriminella tendenser och sedan starta aktiebolag för att klara sig. Nej, det är kombinationen av bra utbildning, höga ambitioner, bra självförtroende, en vilja att testa gränser och en småkriminell uppväxt som är det ”rätta” receptet. Det här är ju nödvändigtvis inte bra reklam för alla framgångsrika entreprenörer, men man kanske kan se det ur en annan synvinkel istället. Det går att lära sig av sina misstag, hurudana de än må vara, och klara sig väl framöver. Till och med på ett sätt så att samhället får tillbaka mångfaldig ersättning för den skada som de här entreprenörerna tidigare har åsamkat det.

Här är länken till en kortare sammanfattning av den forskning som gjorts om just det här fenomenet.

 

Skyll inte på jobbet

10.01.2014 09.59 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Skyll inte på jobbet)

Nytt år,  nya möjligheter. Det är nu ganska så exakt tjugo år sedan jag fick mitt första anställningskontrakt på Hanken. Med andra ord börjar det vara på tiden att försöka utveckla mig själv lite så jag anmälde mig till en kurs i universitetspedagogik på Helsingfors Universitet.  De första dagarna hölls den här veckan. Det var en något trevande inledning men under andra dagen kom det fram en del intressanta saker. Som det här med att kombinera jobb med studier. Är det bra eller dåligt?

Vi diskuterade bland annat Anne Haarala-Muhonens doktorsavhandling från 2011. Hon hade i främsta hand fokuserat på juridikstuderande och deras första år som studerande. En stor del av forskningen handlade om hur studerande lär sig, men låt mig den här gången fokusera enbart på det här med att jobba under studierna. Anne hade två grupper av studerande. De som framskrider i rask takt och de som slarvar sig fram på något sätt. I båda kategorierna fanns det studerande som jobbar vid sidan av.  Den intressanta skillnaden mellan de här två grupperna har att göra med hur de ser på kombinationen studier och jobb. De som framskrider snabbt i sina studier säger mer eller mindre att det är på grund av att de har ett jobb vid sidan av studierna. Det tvingar dem att fokusera och planera väl för att hinna med både studier och jobb, men det ger dem också goda möjligheter att snabbt se sambandet mellan det de studerar och arbetsliv.

Det intressanta med de studerande som inte riktigt hänger med på bästa sätt är att de ofta skyller de magra framgångarna  på att de jobbar samtidigt.  Det är alltså på grund av jobb som de inte hinner med studierna. Toppresterarna säger istället det är tack vare att de har jobb som det går snabbt framåt. Det är alltså inte jobbet i sig som är problemet utan inställningen till det eller hur man förhåller sig till det som är av betydelse.

Jag tycker ju om analogier så jag tycker mig se paralleller till hur det är med människor som vill bli entreprenörer och sådana som faktiskt blir det. Alla kan planera sina studier eller önska sig ett eget företag, men alla klarar inte av att genomföra sina planer. Det är den personliga disciplinen det hänger på i båda fallen. Så skyll inte på jobbet ifall du är studerande eller en som är på väg att ta de första entreprenöriella stegen på din nya karriär. Du har inte forskning som kan backa upp de ursäkterna, speciellt inte ifall du vill höra till toppresterarna.

Det är inte idéerna som det är brist på

10.12.2013 10.44 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Det är inte idéerna som det är brist på)

Jag gör en notering om att Linköpings universitet har öppnat en Open Innovation Accelerator.  Det beskrivs som en portal (tänk att det ordet används ännu) där forskare, idéer och näringsliv kan mötas. Tanken är att det finns många forskningsresultat som inte har kommersialiserats, och att forskare inte nödvändigtvis är de rätta personerna att driva projekten vidare. Det är säkert helt sant, och det här visar med allt klarare tydlighet att det inte längre är idéerna som är bristvaran. Jag tror inte det är pengarna heller, utan det är helt enkelt så att människor som får jobbet gjort är det som saknas mest.

Entreprenörskap har börjat handla lite för mycket om idéer och hur man får fram nya idéer. Tyvärr drar jag säkert också mitt strå till stacken i den här utvecklingen via min egen undervisning. Av någon anledning så har undervisning inom entreprenörskap handlat väldigt mycket om att ta fram nya affärsidéer, och kanske göra affärsplaner, men det är helt uppenbart var fokus egentligen ska ligga. Det är på att få jobbet gjort.

Många människor som vill bli entreprenörer är rädda för att någon ska stjäla deras idé men det är inte här som den ultimata utmaningen ligger. Nej, utmaningen är att ringa de hundra första samtalen, att springa hos potentiella kunder, att få den första ordern, att göra återbesök efter återbesök, att få det dagliga slitet gjort. Det är i den slit-processen som entreprenörens kvalitet mäts på allvar. Vem som helst kan ha idéer, hur många som helst. Däremot är det ett fåtal som kan ta en idé vidare och realisera den i form av ny affärsverksamhet. De här människorna är en bristvara. Det är inte pengarna eller idéerna, nej det är människorna som får jobbet gjort som det är brist på. Kolla fast nästa gång som du går på ett seminarium som är till för att hjälpa företagare med sina företag. Rummet är fullt med sakkunniga, experter, tjänstemän och konsulter. De enda som fattas är de som ska göra jobbet, de blivande entreprenörerna.

Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer

04.12.2013 11.36 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer)

Jag går för tillfället på en utbildning till mental tränare. Vi träffas en gång i månaden och igår blev det av någon anledning tal om studerande och deras problem med målformulering. Många har svårt att bli klara med sina studier, och ett problem är avsaknaden av mål som ligger bortom avslutade studier. Någon i gruppen påstod att dyslektiker många gånger är de som klarar sig väldigt bra inom just det här området, de kan jobba med mål och vara systematiska. De är till och med tvungna till det om man säger som så. Kanske det här också en förklaring till att många entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter?

Vid Esbri i Sverige kommer det nästa vecka att vara en intressant föreläsning av professor Johan Wiklund om entreprenörskap och psykisk ohälsa. Informationen om själva föreläsningen och hans forskning är lite knapp, men det verkar som om han kommer att fokusera på att många människor med psykisk ohälsa ser sin chans inom entreprenörskap. Det vill säga personer med ADHD, autism, dyslexi eller andra egenskaper får en genuin möjlighet att skapa sin egen arbetsplats inom entreprenörskapet. Det är klart att de här människorna ses som utmanande för potentiella anställningar och då kan entreprenörskapet vara räddningen. Därtill kan det ju faktiskt vara så att de här människorna är exceptionellt väl lämpade till att bli entreprenörer.  Entreprenörskap handlar mycket om att bryta normer och avvika från massan, och de här människorna är många gånger klockrena definitioner på just det.

Intressant nog så har till exempel Yale ett center för dyslexi och kreativititet. Man ser tydligen en klar koppling mellan de här två egenskaperna. Left is Right har en gång i tiderna också varit ett företag i Sverige där man primärt anställde personer med Aspergers syndrom.  Vill man dra det här ännu längre så kan man fast referera till Malcom Gladwells kommenterar i boken Outliers om att 35% av alla entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter. (Fast den undersökningen kan man nog ifrågasätta en hel del, fast genom att läsa det här ) . Kom ihåg allt det här när det nästa gång  publiceras någon undersökning om att utbildningsnivån bland entreprenörerna är på stigande. Det kan vara en bra sak, men är det nödvändigtvis inte alla gånger.