Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Det gick åt skogen, eller gjorde det?

26.03.2014 12.16 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Det gick åt skogen, eller gjorde det?)

Idéer är ingen bristvara, men framgångsrikt genomförande av nya idéer tycks vara det. En sådan tolkning kan man göra ifall man får för sig att läsa om företags förmåga att introducera innovationer på marknaden. Att ta fram nya produkter och tjänster tycks inte vara ett problem, att tjäna pengar på dem tycks däremot vara en rejäl utmaning. Med andra ord så skapas det hela tiden en konstant ström av nya produkter och tjänster som kan klassificeras som misslyckanden, eller är det så?

Den ultimata tanken med idéutveckling är förstås i de flesta fall att ta fram nya produkter och tjänster för kunder. Det ska hittas nya intäktskällor för att företaget ska bli framgångsrikt. Under resans gång kommer det att konstateras att många av de nya lanseringarna inte bar ända fram. Frågan är då hur man förhåller sig till de här lanseringarna. Var de klassiska misstag eller har de fortsättningsvis något värde för företaget? Ett papper i journalen International Journal of Management and Marketing Research innehåller några intressanta reflektioner kring just det här.

I all sin enkelhet påstår författaren i det nyss nämnda pappret att alla idéer har ett värde, det gäller bara att förstå vilket det är. Vissa idéer är värdefulla ur en direkt ekonomisk synvinkel eftersom de har blivit produkter eller tjänster som kunder är villiga att betala för. Andra idéer har sitt största värde på annat håll. Hela idéutvecklingsprocessen har kanske skapat kunnande eller strukturer som har ett värde på annat håll i organisationen. Det har kanske utvecklats nya tankar och idéer som kan användas på ett bra sätt vid en senare tidpunkt. Det kan också vara så att det har utvecklats en otroligt bra idé, men den behöver få ett annat hem inom eller utanför den egna organisationen. Ja, möjligheterna till alternativa värdetolkningar är många, men det förutsätter att företag tillåter sig att göra en värdebedömning ur många olika synvinklar. Ifall man enbart tittar på euron i form av forskning och utveckling i direkt relation till intjänade euron från försäljning är troligen domen ganska hård, men ifall företag tillåter sig att även ha andra utvärderingskriterier så kan det öppna upp för nya möjligheter nu eller längre fram.

Det är med andra ord viktigt att reflektera över vilka nyckeltal som man använder sig av när det gäller att utvärdera idéer. Det gäller också att inse att idéer även innehåller en tidsdimension. Det som inte fungerade den här gången fungerar kanske nästa gång i ett litet annorlunda sammanhang när någon av de grundläggande förutsättningarna för en eventuell framgång har förändrats. En sådan här framtida intjäningspotential kommer förstås aldrig att realiseras ifall man inte med jämna mellanrum gör återbesök hos redan testade idéer som av någon anledning för en tid har satts på hyllan. Det vore alltså kanske en idé att besöka sin egen interna ”idéloppis” med jämna mellanrum. Vem vet, det som var ”såå fel” för någon tid sedan kunde inte vara mer rätt just nu.

, , ,

Även gräsrötter behöver uppmärksamhet

17.03.2014 15.24 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Även gräsrötter behöver uppmärksamhet)

Jag tycker gräsrotsfinansiering (crowdfunding eller -sourcing) är ett intressant fenomen.  Det finns något som tilltalar mig i tanken att sälja skinnet innan björnen är skjuten, för det är ju det som gräsrotsfinansiering handlar om. Projektägare presenterar sina planerade projekt och hoppas att intresset för den framtida tjänsten eller produkten är så pass stort att de lyckas samla ihop den finansiering som behövs för att kunna förverkliga projektet. Sättet att samla in pengar är nytt men vissa saker ändras inte. Ifall det inte finns någon som sprider information om projektet så blir det ingen finansiering, eller hur fungerar det här egentligen?

Ett kort forskningspapper eller snarare forskningsinlägg om gräsrotsfinansiering som jag nyligen kom över funderar över det här med upplysta investerare, dvs proffs. Är det så att ifall ett projekt backas upp av upplysta eller många investerare så kommer också automatiskt massorna att ansluta sig till projektet? Det här är en relevant frågeställning för ifall man besöker en gräsrotsfinansieringsplattform som till exempel mesenaatti.me så märker man att alla projekt presenteras med information om målnivå för insamlingen, hur många investerare som redan har  backat upp projektet, vad är miniminivån för att projektet ska genomföras och hur länge pågår insamlingen. Ifall man ser att ett projekt har sex stycken investerare och de tillsammans har satsat 120 euro av de 4000 euro som behövs inom de närmsta 14 dagarna så ger nog det här en ganska så klar signaleffekt. Varför skulle man satsa på det här? Det intressanta här är däremot det att man vanligen inte vet vem som satsat pengar på projektet. Det finns information om hur många som har satsat på projektet men man har ingen aning om vem det är som har satsat på projektet. Det här var också huvudpoängen i forskningspappret om gräsrotsfinansiering.  Det visade sig nämligen att det inte spelar någon roll ifall det är investerarproffs eller glada amatörer som investerar,  däremot tror jag det finns en viss annan sak som är av verklig betydelse, och det är vem som pratar om projektet.

Det påstås att en av de viktigaste sakerna en gatumusikant ska göra när han anländer till platsen där han ska spela är att sätta fram några mynt på gitarrfodralet eller i den låda/kopp som pengarna samlas in med. Ingen vill vara den första som skänker en slant, därför ska det finnas pengar där redan till att börja med. Det är mot bakgrund av det här som jag undrar varför inte projektägare som söker gräsrotsfinansiering är aktivare marknadsförare och kampanjplanerare. Jag skulle själv se det som oerhört viktigt att säkerställa att kampanjen får en bra början så att potentiella investerare ser att det händer något. Ännu bättre är ifall bloggare och andra kunde uppmärksamma kampanjen och gå i god för projektet. För den som tror att det räcker att projektet presenteras på en plattform kan lika gärna låta bli. Även gräsrötter behöver uppmärksamhet och utan det så kommer projektet att torka in innan det ens hunnit ta fart.

, , ,

Vänta nu, läste jag faktiskt rätt här?

12.03.2014 14.52 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Vänta nu, läste jag faktiskt rätt här?)

Det har som du säkerligen märkt varit en liten skrivarsvacka för tillfället. Många andra saker har stått högre på att-göra listan men nu vankas det bättre tider igen.  Jag tänkte inleda min mini come-back med att skriva om ett projekt som genomförs vid Lund universitet för tillfället. Det är ett projekt om samverkan mellan universitet och företag så det är i och för sig inget speciellt men sättet på hur det görs visar faktiskt på åtminstone en riktigt rejält ny tanke, åtminstone för mig och min referensram. Tanken är nämligen att universitetet under projekttiden betalar lön för en period om sex månader för den person som deltar i projektet från företagets sida.

Typiskt samarbete mellan universitet och företag bygger oftast på det att en grupp av forskare jobbar tillsammans med några personer från det företag som är med i projektet. Det är ganska vanligt att projekttiden är två år och under den tiden hålls en del möten och kanske någon workshops.  Under den här tiden är det alltså vanligen forskarna som får sin egen lönefinansiering via projektet. Det är forskarna som planerar, samlar in data, rapporterar och skriver artiklar.  Den personal som finns med från företagets sida har kanske mestadels som uppgift att förmedla information och kanske delta i några tillställningar där man försöker arbeta fram något nytt. I Lund har man tänkt på ett helt annat sätt.

I Lund, och i de andra samarbetsuniversitet som är med, är tanken att det till att börja med endast är små- och medelstora företag som kan delta i projektet. Det företag som är med måste välja ut en person som kan vara anställd hos universitetet under en period av sex månader. Det här redan är något exceptionellt. Den här personen förbinder sig till att vara ca fyra dagar i veckan på universitetet. Personen får en forskare som handledare, ja här kom redan en annan ganska annorlunda sak. Det här upplägget är inte heller direkt vanligt, men tanken här är att under den tid som projektet pågår så ska forskaren tillsammans med personen från företaget kunna arbeta fram något nytt som kan kommersialiseras i det företag som är med i projektet. Problemet bör vara forskningsbaserat, vanligt konsulterande är inget som duger här inte. Nej, tanken är att samarbetet ska skapa något som just forskare är mest lämpade att bidra med. Det är, om vi säger som så, inte heller ett självklart utgångsläge när företag och universitet samarbetar i olika projekt.

Det finns många andra intressanta detaljer i det här projektet men de kan ni gärna följa upp själva via den här länken. För egen del konstaterar jag bara att det är intressant att universitet testar helt nya modeller för att få samverkan mellan företag och universitet att fungera betydligt bättre än vad det gör idag. Jag ser med spänning framemot reaktionerna på samarbetet efter att projekttiden på sex månader är över. Blev det något nyskapande samarbete eller var det ”business as usel”? (Felstavningen är avsiktlig)

, , ,