Efter första veckan börjar man få lite känning för de studeranden som man har på kursen Building and Managing Growth här på Hult International Business School. Det är tjugo studeranden från ett tiotal olika länder som deltar. En driver en restaurang tillsammans med sin bror och förklarar åt mig vad som gäller när man har restaurang i Kosovo. Under pausen mellan två sessioner så rycker en studerande mig i armén och vill visa en skodesign som han har tagit fram tillsammans med en österrikisk studerande, även han från Hult. Jag kan inte så mycket om branschen för damskor men till och med jag ser potentialen i deras koncept. Frågan är bara hur de ska gå vidare med idén. Någon har redan erbjudit sig att lägga 50,000 pund på bordet, men hittills har han tackat nej. Han tycker det är för lite.

USA är USA och en stor del av de studeranden som kommer hit vill också bli kvar här. Men det mest fascinerande här är vad som händer när man i en skola sammanför en massa människor från olika länder och när man vet att de har ett intresse av att titta lite längre än själva utbildningen. Visst finns det också utländska studeranden vid de finska högskolorna och universiteten, men jag tror inte det finns samma tänk där som här. Finland som land gör det kanske inte ens möjligt, men jag tror ju nog att det här framtiden. Människor med olika erfarenheter från olika länder kommer samman och tänker fram sånt som ingen annan kan ens tänka.

Den som är bäst i klassen just nu i min kurs är en ung dam från Zimbabwe. Det finns andra med en viss potential men ingen är riktigt nära henne ännu. Det är första gången i mitt liv som jag har en studerande från Zimbabwe och ifall resten av de unga människorna i det landet är lika skärpta som den som är på min kurs får vi nog se upp i Finland. Vi har inte en chans.