Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Framtidens ägarfamiljer – hur ser de ut?

19.12.2013 23.27 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Framtidens ägarfamiljer – hur ser de ut?)

Tekes är en oerhört viktigt finansiär för många olika forskningsprojekt här i Finland.  Att vara med i sådana här projekt brukar innebära en hel del byråkrati, och varje projekt ska rapporteras på olika sätt efter avslutat projekttid. Det här innebär också i praktiken att Tekes är en ganska intressant källa till dokumenterad forskning. Organisationen ger ut många olika rapporter av de mest varierande slag. En rundtur den här veckan i deras databas leder mig in på en ganska rolig rapport om hur man tror den finländska genomsnittsfamiljen ser ut om knappa trettio år.

Forskarna har fokuserat på hur livet för en finländsk familj ser ut år 2040. Vad händer i deras vardag och hur finns teknik med i deras liv i olika situationer, är frågor som behandlas i rapporten. Det handlar förstås om hälsa, energi, kommunikation, daglig konsumtion osv. Sådant som man nu kan förvänta sig i en sådan här rapport. Det som jag däremot blir besviken på är att man inte tänkt till hur själva familjen eventuellt ser ut år 2040. Här gäller ännu mamma, pappa, och två barn. Det ena är förstås en flicka  och det andra en pojke.

Jag tror ju nog till exempel att de framtida ägarfamiljerna kommer att se något annorlunda ut år 2040.  För det första så kommer generationsskiften att bli besvärligare. Det finns allt flera familjer med mina, dina och våra barn. Det gör att det inte blir särdeles lätt att veta vem man ska gynna vid aktiefördelningar. För det andra så blir familjerna mer internationella. En allt större andel av familjer kommer åtminstone tidvis att bo utomlands. Vad gör du till exempel om halva tredje generationens släktingar jobbar i USA, Australien och Sydafrika och det behövs väljas någon ny styrelsemedlem till ett av de finländska bolagen? Nöjer du dig med vad som finns i hemlandet, eller blir det videokonferenser?

Det blir allt flera familjer med nya familjemedlemmar som inte är födda i Finland. Ena partnern kommer ganska från Brasilien och har en helt annan kultur än vad vi finländare än van vid. Den personen och de i utlandet födda barnen vill kanske gärna delta i familjetillställningar som gäller det stora familjeföretaget, men varför ska man prata engelska nu helt plötsligt bara för att några inte förstår ett av de båda inhemska språken?

Till sist tror jag också att det kommer att bli allt vanligare att många familjemedlemmar har sina egna personliga bolag. De är kanske aktieägare i det stora familjeföretaget men det viktigaste är det egna företaget. Frågan är om pengarna och tiden räcker till för båda företagen?

Fast det är klart att glaset också är halvfullt. När man just har öppnat säljkontor i Egypten är det ganska praktiskt att ena kusinen bor där och är sedan femton år tillbaka gift med en egyptier. Det var inte något som var planerat, men eftersom nu möjligheten finns rakt framför en, varför inte dra nytta av den?

, ,

Det är inte idéerna som det är brist på

10.12.2013 10.44 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Det är inte idéerna som det är brist på)

Jag gör en notering om att Linköpings universitet har öppnat en Open Innovation Accelerator.  Det beskrivs som en portal (tänk att det ordet används ännu) där forskare, idéer och näringsliv kan mötas. Tanken är att det finns många forskningsresultat som inte har kommersialiserats, och att forskare inte nödvändigtvis är de rätta personerna att driva projekten vidare. Det är säkert helt sant, och det här visar med allt klarare tydlighet att det inte längre är idéerna som är bristvaran. Jag tror inte det är pengarna heller, utan det är helt enkelt så att människor som får jobbet gjort är det som saknas mest.

Entreprenörskap har börjat handla lite för mycket om idéer och hur man får fram nya idéer. Tyvärr drar jag säkert också mitt strå till stacken i den här utvecklingen via min egen undervisning. Av någon anledning så har undervisning inom entreprenörskap handlat väldigt mycket om att ta fram nya affärsidéer, och kanske göra affärsplaner, men det är helt uppenbart var fokus egentligen ska ligga. Det är på att få jobbet gjort.

Många människor som vill bli entreprenörer är rädda för att någon ska stjäla deras idé men det är inte här som den ultimata utmaningen ligger. Nej, utmaningen är att ringa de hundra första samtalen, att springa hos potentiella kunder, att få den första ordern, att göra återbesök efter återbesök, att få det dagliga slitet gjort. Det är i den slit-processen som entreprenörens kvalitet mäts på allvar. Vem som helst kan ha idéer, hur många som helst. Däremot är det ett fåtal som kan ta en idé vidare och realisera den i form av ny affärsverksamhet. De här människorna är en bristvara. Det är inte pengarna eller idéerna, nej det är människorna som får jobbet gjort som det är brist på. Kolla fast nästa gång som du går på ett seminarium som är till för att hjälpa företagare med sina företag. Rummet är fullt med sakkunniga, experter, tjänstemän och konsulter. De enda som fattas är de som ska göra jobbet, de blivande entreprenörerna.

,

Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer

04.12.2013 11.36 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer)

Jag går för tillfället på en utbildning till mental tränare. Vi träffas en gång i månaden och igår blev det av någon anledning tal om studerande och deras problem med målformulering. Många har svårt att bli klara med sina studier, och ett problem är avsaknaden av mål som ligger bortom avslutade studier. Någon i gruppen påstod att dyslektiker många gånger är de som klarar sig väldigt bra inom just det här området, de kan jobba med mål och vara systematiska. De är till och med tvungna till det om man säger som så. Kanske det här också en förklaring till att många entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter?

Vid Esbri i Sverige kommer det nästa vecka att vara en intressant föreläsning av professor Johan Wiklund om entreprenörskap och psykisk ohälsa. Informationen om själva föreläsningen och hans forskning är lite knapp, men det verkar som om han kommer att fokusera på att många människor med psykisk ohälsa ser sin chans inom entreprenörskap. Det vill säga personer med ADHD, autism, dyslexi eller andra egenskaper får en genuin möjlighet att skapa sin egen arbetsplats inom entreprenörskapet. Det är klart att de här människorna ses som utmanande för potentiella anställningar och då kan entreprenörskapet vara räddningen. Därtill kan det ju faktiskt vara så att de här människorna är exceptionellt väl lämpade till att bli entreprenörer.  Entreprenörskap handlar mycket om att bryta normer och avvika från massan, och de här människorna är många gånger klockrena definitioner på just det.

Intressant nog så har till exempel Yale ett center för dyslexi och kreativititet. Man ser tydligen en klar koppling mellan de här två egenskaperna. Left is Right har en gång i tiderna också varit ett företag i Sverige där man primärt anställde personer med Aspergers syndrom.  Vill man dra det här ännu längre så kan man fast referera till Malcom Gladwells kommenterar i boken Outliers om att 35% av alla entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter. (Fast den undersökningen kan man nog ifrågasätta en hel del, fast genom att läsa det här ) . Kom ihåg allt det här när det nästa gång  publiceras någon undersökning om att utbildningsnivån bland entreprenörerna är på stigande. Det kan vara en bra sak, men är det nödvändigtvis inte alla gånger.

, ,