Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Ingifta – problem eller möjlighet?

30.03.2013 22.59 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Ingifta – problem eller möjlighet?)

I ett äldre inlägg förde jag fram tidigare forskning om vem man borde starta företag tillsammans med. Den forskningen visade att man ska prioritera sin partner. Ifall man byter perspektiv och förflyttar sig till äldre och större familjeföretag där kanske involverade familjemedlemmar räknas i tiotal så blir bilden lite mera komplex. I sådana fall dristar jag mig att påstå att man oftare exkluderar än inkluderar ingifta. Grundtanken tycks vara att det är säkrare så. Vad händer med aktierna ifall de skiljer sig? Vad händer ifall vi måste avskeda vårt barns partner?

Större familjeföretag med högre antal familjemedlemmar är komplexa organisationer. Av den anledningen så kan det kanske också vara enkel matematik att utesluta alla ingifta. Tänk om vi har sjuttio familjmedlemmar som ägare. Ifall alla otroligt nog skulle ha en partner, och de skulle tillåtas vara ägare, skulle man vara uppe i hundrafyrtio ägare. Vilka ingifta ska få jobb ifall sjuttio står på kö? Ganska lätt att ta sig ur det här skräckscenariot genom att förbjuda alla ingifta att vara ägare eller jobba i företaget. I sig är det här ingen problematisk strategi, men den har åtminstone en klar nackdel. Tänk om det bland de ingifta finns helt otroligt bra talanger som skulle ha mycket att ge familjeföretaget? Ja, de kommer inte att få en chans och det kanske hela familjen lider av.

De som följer forskning om familjeföretag vet att det inte är lätt att definiera familjeföretag. Det är inte heller lätt att definiera ens familj. I mitt fall är min familj i vissa situationer min mor och min bror, i andra fall är det min fru och våra tre barn. Ta då en stor släkt så förstår ni att det lätt blir komplicerat. Intressant nog brukar många stora företagarfamiljer ha ganska stränga regler om när någon yngre person blir en familjemedlem. Förlovning, barn eller samboende brukar vara ett miniumkrav för att den yngre generationens partners ska kunna få delta i olika tillställningar som berör familjeföretaget. Det här brukar emellertid ändra när äldre generationen börjar skilja sig och skaffa pojk- och flickvänner. Senast då brukar de stränga reglerna börja luckras upp. Som alltid är det frågan om från vilken sida man ser på saken.

Det finns inte så mycket skrivet om ingiftas roll i familjeföretag men här är en referens som kan följas upp. Den fokuserar på data från Filippinerna men det har ingen betydelse. Problematiseringen är ändå intressant.

Transportföretagare blir jag aldrig

27.03.2013 22.28 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Transportföretagare blir jag aldrig)

Visst läser jag en del artiklar om forskning, men jag gör också annat. Det som jag kanske tycker är mest intressant gällande forskning är att intervjua människor. För en tid sedan deltog jag i ett forskningsprojekt på Hanken inom marknadsföring där min uppgift bestod av att resa runt i Finland och intervjua femtio transportföretagare. Avsikten var att ta reda på hur de här företagarnas affärsverklighet ser ut. Genom att få grepp om den antas det också vara lättare för till exempel lastbilstillverkare att utforma sina erbjudanden.

Jag vet inte vilka föreställningar ni har om transportbranschen, men i all sin enkelhet kan man säga att de flesta företagen är små och de är inte direkt lönsamma. Det går bra för dig ifall du gör nollresultat. Majoriteten har inget kontor utan när man ska intervjua dem så sitter man i hytten och är ute på något uppdrag eller så är det hemma-hos-intervju som gäller. Jag fick alltså vara ute i deras vardag. Emellanåt satt man i hytten mitt bland all bokföring, och andra gånger satt man vid köksbordet och diskuterade. Frun i huset satt kanske i samma rum och stickade eller kokade mat.

Allt som oftast erbjöds jag att köpa lastbilar så att de själva skulle kunna göra något annat. När man frågade dem hur det är med lönsamheten skrattade de flesta, och sa att de företagare som är ute efter pengar är i andra branscher. Att intervjua företagare är verkligen en in-på-livet resa. Deras vardag är oberäknelig, och är man van att intervjua personer från större företag som behöver bokas in veckor på förhand är det en smärre chock att intervjua småföretagare. Många gånger fick man ringa på morgonen och boka in sig på eftermiddagen när de hade någon tidslucka. Det är lite utmanande att åka iväg på några dagars resa till norra och östra Finland när det här är deras framförhållning.

Man märkte av att många var pressade av det hårda branschklimatet, men de flesta gillade den höga volatiliteten i vardagen. Den erbjuder dem möjligheter att visa hur smart man är och hur snabbt man kan vända en situation till sin egen fördel. Många gånger kunde orderboken vara tom på kvällen, men de var inte oroliga. ”Telefonen börjar ringa sex på morgon och så fylls dagen därefter”. Ja, transportföretagare blir jag aldrig. Min stresstålighet är alldeles för låg för det.

Planera eller inte planera – jag vet inte

26.03.2013 11.26 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Planera eller inte planera – jag vet inte)

Journal of Business Venturing är en av de bästa journalerna inom entreprenörskap. Publicera något i den journalen och du har uppnått något. I den här journalen fanns det under fjolåret en artikel om huruvida blivande entreprenörer ska planera sin verksamhet eller inte innan de startar. Ganska långt handlar det om att skriva en affärsplan eller låta bli. Forskningen är väldigt tudelad här. Det finns de som säger att en affärsplan förbättrar oddsen att starta ett framgångsrikt företag, och det finns de som säger att ifall man börjar skriva en affärsplan så kommer man att inse att det inte är värt att starta. Det är då bättre att bara starta.

Jag måste medge att efter jag har läst de båda tyskarnas artikel om planering så vet jag inte riktigt ännu heller hur jag ska förhålla mig till affärsplaner. Visst har jag också i undervisningen på Hanken lyft fram betydelsen av att skriva affärsplaner, men det har jag slutat med. Främsta argumenten till det är att det är så mycket som ändrar under de första månaderna att allting i planen ändras. Det som man skrev för en vecka sedan stämmer inte längre, ifall man varit duktig på att diskutera med presumtiva kunder. Som Steve Blank brukar säga ”Det finns ingen affärsplan som överlever första kontakten med verkligheten”. Så vad blir kontentan av det här med affärsplaner? Ja, jag tror att det beror mycket på personerna och kontexten. Ska man förverkliga ett projekt inom ramen för ett storföretag behöver man helt säkert någon form av plan. Situationen är lite annan ifall man är någon som vill bli en entreprenör och man har råd att ta en smäll. Ska man gå till banken och låna pengar behöver du säkert också en affärsplan för just det ändamålet. Avslutningsvis, måste varje individ själv bestämma hur satsningen på planering ska se ut. Det finns ingen enda rätta strategi här förutom att fokus måste vara mera på action och verkställighet än planering. Planering flyttar inte berg. Till det behövs det passion, energi och målmedvetenhet.

 

Här är länk till artikeln om planering.

Jag såg en liten notis i senaste numret av tidningen Entré om familjärt företagande. I notisen återgavs några intressanta resultat från en artikel om nystartade företag i USA. Till en början med så framkom det att nya företag ofta startas av team eller grupper av människor, och den största andelen av de här innehåller personer som är par eller släktingar. Team där någon har familjeband dominerar alltså bland team-företagare. Det är ju ganska intressant, men också väldigt förståeligt, eftersom de flesta företagen är väldigt små. Inbjuder man någon att vara med och grunda ett sådant företag vill man ha någon man litar på, och då blir det lätt ens partner eller någon familjemedlem.

Det som däremot var väldigt intressant var att ifall par startar företag tillsammans så kommer de att lyckas bättre med att uppnå sin första order än en grupp där det ingår släktingar som förälder-barn eller syskon. Orsaken till det här förklarar forskarna med att par har en viss fördel eftersom de lever tillsammans. De har bättre möjligheter att samordna allt det som de borde kunna göra under en dag förutom att jobba i företaget. Eftersom de delar hushåll vet båda exakt vad som behöver göras, och hur det lättast kan göras. Förälder-barn eller syskon känner varandra jättebra, men den relationen lever kanske ännu kvar i den tid som var när man levde under samma tak. Mycket har förändrats sedan dess, eller så ingenting. Alla vet ju vilka former syskonkärlek kan anta, och det här kan upprepas när man startar företag tillsammans. Gamla och etablerade maktstrukturer kan helt enkelt göra det svårare att enas om hur företaget ska drivas. Det finns onekligen en poäng i det här. Så funderar du på att starta företag, och inte vill göra det ensam, så försök först övertyga din partner. En annan familjemedlem är bara det näst bästa alternativet.

Artikelns referens: Brannon, D., Wiklund, J. and Haynie, M. (2013): The Varying Effects of Family Relationships in Entrepreneurial Teams. Entreprenurship, Theory and Practice, nr 1. Vol 37, January.

Jag har ett visst intresse för innovation, tillväxt och entreprenörskap. Därför händer det att jag även brukar ta del av en del avhandlingar på det här området. För inte så länge sedan stötte jag på Tomi Heinonens doktorsavhandling.  Han har fokuserat på innovativa, snabbväxande och mycket framgångsrika företag i Finland, och vad som kännetecknar dem. Det är ingen tvekan om att han kan en hel del om forskningsfältet, men jag hittar nog inget revolutionerande nytt i avhandlingen som skulle ställa saker och ting i en helt ny dager. Det påpekas att relationen mellan innovation och tillväxt är svår att bevisa. Det är inte lätt att studera tillväxt bland mindre företag, och det är ytterst svårt att hitta ett framgångsrecept eftersom det är så otroligt många olika faktorer som samverkar när ett företag växer snabbt.  Snabbväxande företag kan finnas inom olika branscher och de kan vara av olika åldrar och storlek. Ja, så har det väl alltid varit.

Nej, det skulle kanske vara på sin plats med en paus för studier om innovativa, snabbväxande företag. Just nu tycks det inte finnas någon som tar sig an problematiken på ett sådant sätt att det faktiskt skulle komma fram något genuint nytt. Eller, det är klart det finns någon som gör det någonstans, men jag har bara inte stött på det just nu.

En annan reflektion som jag gör om Heinonens avhandling är att det är en artikelavhandling och i två av de fyra artiklarna så är handledaren medskribent. Jag är lite kluven till det här upplägget. Dels är det bra att seniora forskare gör forskning tillsammans med doktorander och publicerar tillsammans. Det finns säkert en del spill-over lärande i en sådan process. Däremot ser jag det som lite problematiskt att en opponent vid en doktorsdisputation inte enbart kommer att kritisera den som disputerar utan även högst troligen den person som är kustos, dvs ofta handledaren. Det är disputanden som står till svars, men att medskribenten sitter med på disputationen utan att yttra sig, det känns lite konstlat.

Vad gör riktigt de där entreprenörerna när de startar sina företag?

14.03.2013 11.33 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Vad gör riktigt de där entreprenörerna när de startar sina företag?)

Jag stötte härom dagen på en intressant avhandling från Lunds universitet. Den fokuserar på hur team fattar beslut under den period när de startar och försöker bygga upp sina företag. Jaqueline Bergendahl intresserar sig för huruvida det är så att när team startar så har de ett mål, och då är det enbart en fråga om att skaffa medel för att nå målen, eller är det mera så att de har vissa kunskaper och medel och utgående från det så är målen föränderliga beroende på vad teamen lär sig under processens gång.  Lite enklare sagt, har man ett givet mål i början som man försöker förverkliga, eller är det så att målet förändras hela tiden under processens gång? Det här kan tyckas vara en väldigt akademisk diskussion, men den har vissa poänger. Det är ju nämligen så att det i litteraturen ofta finns en tanke om att entreprenörer ställer upp ett mål för sitt företagande och så kör de mot det. I realiteten är det inte alla gånger så. Visst har man kanske som mål att bli företagare, men hur det går till och vilka kunder man ska betjäna kan förändras vartefter processen att grunda företaget framskrider.

Bergendahl har använt sig av elektroniska dagböcker för att följa med hur företagare i åtta olika företag har arbetat sig vidare mot sin dröm att bli företagare. Det är alltid svårt att följa företagare i realtid, eftersom de inte alla gånger prioriterar delaktighet i forskningsprojekt så högt, men det här projektet visar på några intressanta saker. För det första så styr den första prototypen processen väldigt mycket. Att få det där första testexemplaret färdigt verkar vara väldigt viktigt. Man har ett konkret mål som ska uppnås, men samtidigt så blir kommunikationen med kunder också så mycket lättare när de har något konkret att ta ställning till. Den andra viktiga poängen har att göra med nya affärsmöjligheter. Företagare har kanske en viss tanke på vad de ska satsa på, men ju mera man lär sig om den nisch som man tänkt satsa på så förändras kanske den här bilden. Det är av den här orsaken som det kanske också är viktigt för potentiella företagare att inte enbart tänka på hur mycket de vill uppnå utan de bör också fundera över hur mycket de klarar av att förlora. För det kommer man att göra i början. Man kommer att satsa på fel saker innan man lär sig vad som är det rätta. Det gäller med andra ord att minimera förluster och lära sig snabbt istället för att satsa stort och rejält. Av den här orsaken är det också bra att ha flexibla mål till att börja med, för ju snabbare man låser in sig på ett visst tankesätt, desto svårare kommer det att vara att byta spår när den dagen blir aktuell.

Jaquiline Bergendahls avhandling hittar du här.

Jag stötte på en ganska intressant artikel i Journal of Business Venturing, som är en av de bästa journalerna för forskning som berör entreprenörskap. I det senaste numret fanns en artikel om vilka mål som entreprenörer har för sina företag. Varför startar de företaget och vad har det här motivet för betydelse? I all sin enkelhet kan man säga att forskarna i det här fallet skilde på två olika motiv: de som ville bygga en framgångsrik organisation och de som ville tjäna mera pengar. Det intressanta här är att den första gruppen satsade ungefär två veckor mera av sin egen tid på företaget under ett år än vad de som jagade mera pengar gjorde. Man skulle alltså kunna tänka sig att påstå att de som vill bli rikare är lite latare. Fast så enkelt är det inte.

Det som till en början verkade vara en intressant artikel med data från USA tappade lite av sin attraktionskraft när man började läsa den lite mera. Till exempel så var datamaterialet från perioden 1985-1987 i USA. Just det, vi har här forskning som baserar sig på material som till vissa delar är mera än 25  år. Man skulle kunna tro att även de människor som vill bli företagare har ändrat på sitt beteende under senare år. Däremot är jag nog villig att hålla med forskarna om att motivet till att starta företag kommer att ha en inverkan på hur man kommer att mobilisera resurser. Ifall man vill förverkliga sig själv och ha en annan livsstil så kommer man att satsa mycket personliga timmar och man kommer inte att försöka profitera maximalt i alla lägen. Det är också säkert så att de som vill bli rikare, och som därför kommer att satsa på tillväxt kommer att behöva anställa människor på ett helt annat sätt. Det i sin tur kommer att leda till att man behöver agera annorlunda också på det personliga planet. Något som är nog så viktigt att känna till för alla som så gärna vill hjälpa företagare här i världen. Det går inte att ge samma råd åt alla.

Referens till artikeln: Do entrepreneurial goals matter? Resource allocation in new owner-managed firms.
Pages 225-240
William Dunkelberg, Carmen Moore, Jonathan Scott, William Stu

Forskning om och kring familjeföretagande är en förhållandevis ung disciplin. Det var först på 50-talet som man kan säga att det började hända något. Som vanligt var det i USA som det startade, och då främst inom psykologin. Psykologer ställdes inför det faktumet att de hade familjeföretagare som klienter, och de måste hitta på ett sätt att förhålla sig till de här. Man insåg också att här finns ett fält med en ganska stor potential, och på den vägen är det. Intressant nog har rådgivning, konsultering och utbildning hela tiden varit en aktiv del av utvecklingen kring familjeföretagandet. Visst forskas det mera och mera, men ännu har man inte nått den punkt där teoretiserandet har tagit över helt och hållit. Så familjeföretagande  är ett område där de praktiska implikationerna fått ett ganska stort utrymme. Det är ju synd att så inte är fallet inom många andra discipliner.

Första professuren inom familjeföretagande i de nordiska länderna kom år 1999 till Jyväskylä universitet där Matti Koiranen från början har varit den stora galjonsfiguren. Numera är Åbo och gradvis också Helsingfors orter att räkna mer. Däremot är forskning om familjeföretagande i Finland ännu rena skämtet mot vad man gör i Sverige. Vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping finns det nästan mera forskare och doktorander än vad det finns i hela Finland…. Bara som en påminnelse, tyvärr ännu en gång, om att Sverige nog har lyckats betydligt bättre än Finland.

För en utförlig översikt om hur forskning och utbildning inom familjeföretagande har utvecklats så rekommenderas följande artikel: The practice-driven evolution of family business education av Sharma, Hoy, Astrachan samt Koiranen i Journal of Business Research 60 (2007) sidorna 1012-1021. Tillgång till den här får man via de flesta bibliotek som har tidskriften i sin databas.