Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Emellanåt lär man sig inget nytt när man läser

17.03.2013 23:02 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap

Jag har ett visst intresse för innovation, tillväxt och entreprenörskap. Därför händer det att jag även brukar ta del av en del avhandlingar på det här området. För inte så länge sedan stötte jag på Tomi Heinonens doktorsavhandling.  Han har fokuserat på innovativa, snabbväxande och mycket framgångsrika företag i Finland, och vad som kännetecknar dem. Det är ingen tvekan om att han kan en hel del om forskningsfältet, men jag hittar nog inget revolutionerande nytt i avhandlingen som skulle ställa saker och ting i en helt ny dager. Det påpekas att relationen mellan innovation och tillväxt är svår att bevisa. Det är inte lätt att studera tillväxt bland mindre företag, och det är ytterst svårt att hitta ett framgångsrecept eftersom det är så otroligt många olika faktorer som samverkar när ett företag växer snabbt.  Snabbväxande företag kan finnas inom olika branscher och de kan vara av olika åldrar och storlek. Ja, så har det väl alltid varit.

Nej, det skulle kanske vara på sin plats med en paus för studier om innovativa, snabbväxande företag. Just nu tycks det inte finnas någon som tar sig an problematiken på ett sådant sätt att det faktiskt skulle komma fram något genuint nytt. Eller, det är klart det finns någon som gör det någonstans, men jag har bara inte stött på det just nu.

En annan reflektion som jag gör om Heinonens avhandling är att det är en artikelavhandling och i två av de fyra artiklarna så är handledaren medskribent. Jag är lite kluven till det här upplägget. Dels är det bra att seniora forskare gör forskning tillsammans med doktorander och publicerar tillsammans. Det finns säkert en del spill-over lärande i en sådan process. Däremot ser jag det som lite problematiskt att en opponent vid en doktorsdisputation inte enbart kommer att kritisera den som disputerar utan även högst troligen den person som är kustos, dvs ofta handledaren. Det är disputanden som står till svars, men att medskribenten sitter med på disputationen utan att yttra sig, det känns lite konstlat.

fDela tTweeta

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.

4 svar

  • Loke says:

    Tja, vi tangerade väl redan det här för en tid sen, jag tror att om man kritiskt skulle börja granska alla avhandlingar skulle det säkert vara ett ganska allmänt fenomen.
    Jag läste in en avhandling följande bevingade ord ”dialoogi on vuoropuhelun perusta”.

    • jansten says:

      Det är väl nog lite så nog. Ett av problemen är också det att ifall det finns något guldkorn i någon avhandling så är det väl gömt för vanliga dödliga. Den vetenskapliga texten tar död på ens intresse innan man skulle hitta fram till det som kunde vara värt att fördjupa sig i.

      • Loke says:

        Du plöjer säkert genom en hel del avhandlingar, kan man notera någon väsentlig skillnad mellan avhandlingar gjorda i Finland och Sverige?
        Jag har läst min sons avhandling, och den känns mera lättläst än många Avhandlingar skrivna i Finland. Kan det bero på att vi håller mera på formen här?

        • jansten says:

          Nu läser jag inte så otroligt många avhandlingar, men en del blir det ju. Finns numera också en del svenskar på Hanken så jag diskuterade ämnet lite med en av dem och min subjektiva tolkning av hur det ser ut förstärktes och nyanserades. Enligt honom (och mig) så har man kanske en mera berättande stil i Sverige. Man skriver mycket mera om den enskilda forskaren och hur den upplever saker och ting samt vad man färgats av. I Finland är det mera rakt på sak, det här har undersökts och här är resultaten. I Sverige finns det ju också avhandlingar som sådana som är storsäljare bland vanligt folk. Det händer nog nästan aldrig i Finland. Språket i sig är också säkert en förklaring. Den engelska som skrivs i Sverige är mera human för vanliga läsare. En annan reflektion som man kan göra är att det troligen är vanligare med artikelavhandlingar i Finland. I Sverige är det mera monografier som gäller, och en del skrivs också på svenska. I Finland är det ingen mening med att skriva på svenska eller finska ifall man vill meritera sig som forskare. Det är nog enbart engelska som gäller.