Jag har ett visst intresse för innovation, tillväxt och entreprenörskap. Därför händer det att jag även brukar ta del av en del avhandlingar på det här området. För inte så länge sedan stötte jag på Tomi Heinonens doktorsavhandling.  Han har fokuserat på innovativa, snabbväxande och mycket framgångsrika företag i Finland, och vad som kännetecknar dem. Det är ingen tvekan om att han kan en hel del om forskningsfältet, men jag hittar nog inget revolutionerande nytt i avhandlingen som skulle ställa saker och ting i en helt ny dager. Det påpekas att relationen mellan innovation och tillväxt är svår att bevisa. Det är inte lätt att studera tillväxt bland mindre företag, och det är ytterst svårt att hitta ett framgångsrecept eftersom det är så otroligt många olika faktorer som samverkar när ett företag växer snabbt.  Snabbväxande företag kan finnas inom olika branscher och de kan vara av olika åldrar och storlek. Ja, så har det väl alltid varit.

Nej, det skulle kanske vara på sin plats med en paus för studier om innovativa, snabbväxande företag. Just nu tycks det inte finnas någon som tar sig an problematiken på ett sådant sätt att det faktiskt skulle komma fram något genuint nytt. Eller, det är klart det finns någon som gör det någonstans, men jag har bara inte stött på det just nu.

En annan reflektion som jag gör om Heinonens avhandling är att det är en artikelavhandling och i två av de fyra artiklarna så är handledaren medskribent. Jag är lite kluven till det här upplägget. Dels är det bra att seniora forskare gör forskning tillsammans med doktorander och publicerar tillsammans. Det finns säkert en del spill-over lärande i en sådan process. Däremot ser jag det som lite problematiskt att en opponent vid en doktorsdisputation inte enbart kommer att kritisera den som disputerar utan även högst troligen den person som är kustos, dvs ofta handledaren. Det är disputanden som står till svars, men att medskribenten sitter med på disputationen utan att yttra sig, det känns lite konstlat.