Tekes är en oerhört viktigt finansiär för många olika forskningsprojekt här i Finland. Att vara med i sådana här projekt brukar innebära en hel del byråkrati, och varje projekt ska rapporteras på olika sätt efter avslutat projekttid. Det här innebär också i praktiken att Tekes är en ganska intressant källa till dokumenterad forskning. Organisationen ger ut många olika rapporter av de mest varierande slag. En rundtur den här veckan i deras databas leder mig in på en ganska rolig rapport om hur man tror den finländska genomsnittsfamiljen ser ut om knappa trettio år.
Forskarna har fokuserat på hur livet för en finländsk familj ser ut år 2040. Vad händer i deras vardag och hur finns teknik med i deras liv i olika situationer, är frågor som behandlas i rapporten. Det handlar förstås om hälsa, energi, kommunikation, daglig konsumtion osv. Sådant som man nu kan förvänta sig i en sådan här rapport. Det som jag däremot blir besviken på är att man inte tänkt till hur själva familjen eventuellt ser ut år 2040. Här gäller ännu mamma, pappa, och två barn. Det ena är förstås en flicka och det andra en pojke.
Jag tror ju nog till exempel att de framtida ägarfamiljerna kommer att se något annorlunda ut år 2040. För det första så kommer generationsskiften att bli besvärligare. Det finns allt flera familjer med mina, dina och våra barn. Det gör att det inte blir särdeles lätt att veta vem man ska gynna vid aktiefördelningar. För det andra så blir familjerna mer internationella. En allt större andel av familjer kommer åtminstone tidvis att bo utomlands. Vad gör du till exempel om halva tredje generationens släktingar jobbar i USA, Australien och Sydafrika och det behövs väljas någon ny styrelsemedlem till ett av de finländska bolagen? Nöjer du dig med vad som finns i hemlandet, eller blir det videokonferenser?
Det blir allt flera familjer med nya familjemedlemmar som inte är födda i Finland. Ena partnern kommer ganska från Brasilien och har en helt annan kultur än vad vi finländare än van vid. Den personen och de i utlandet födda barnen vill kanske gärna delta i familjetillställningar som gäller det stora familjeföretaget, men varför ska man prata engelska nu helt plötsligt bara för att några inte förstår ett av de båda inhemska språken?
Till sist tror jag också att det kommer att bli allt vanligare att många familjemedlemmar har sina egna personliga bolag. De är kanske aktieägare i det stora familjeföretaget men det viktigaste är det egna företaget. Frågan är om pengarna och tiden räcker till för båda företagen?
Fast det är klart att glaset också är halvfullt. När man just har öppnat säljkontor i Egypten är det ganska praktiskt att ena kusinen bor där och är sedan femton år tillbaka gift med en egyptier. Det var inte något som var planerat, men eftersom nu möjligheten finns rakt framför en, varför inte dra nytta av den?
