Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Nu ska det helst vara en VD utan erfarenhet

26.11.2013 10.15 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Nu ska det helst vara en VD utan erfarenhet)

Världen fungerar inte alltid som man tror. Ta till exempel det här med att anställa en ny VD. Ska man ta en som tidigare har varit VD i något annat bolag och vet vad det innebär att vara VD, eller ska man ta någon som ännu inte haft någon VD-roll? Intuitivt skulle man kanske tycka att någon som tidigare har varit VD vet vad det är frågan om. Å andra sidan så kanske en som inte tidigare har varit VD är något hungrigare och mera ivrig att visa att man är rätt person. Ingen lätt fråga med andra ord.

I MIT Sloan Managements september nummer kan man läsa om ny amerikansk forskning kring det här med att välja ny VD. Enligt forskarna som citeras i det numret så är det som så att man INTE ska rekrytera en person som tidigare varit VD. De här människorna gör vanligen ett sämre jobb än de som för första gången är i VD-rollen. Framför allt så ska man inte rekrytera en VD från ett lika stort bolag i samma bransch, det är ungefär det säkraste receptet till att göra bort sig.

Varför är det månne då så här? Ja, forskarna påstår att det har att göra med erfarenhet och hur VDn uppfattar sin tidigare erfarenhet. Risken är nämligen stor att den person som varit VD i ett tidigare bolag försöker sig med samma tricks i vad den uppfattar som liknande situationer som den tidigare varit i.  Problemet är förstås det att alla bolag är olika fastän det kan kännas som om de alla står inför liknande utmaningar. Det är just här som det lätt går fel. Den nya VDn tar lite genvägar för personen tycker sig känna igen situationer från sitt tidigare VD-jobb och försöker köra med gamla beprövade lösningar. Tyvärr verkar det ofta vara  så att de här inte nödvändigtvis fungerar.

Ska styrelser då helt slopa tanken att anställa personer som redan haft en VD-position i något annat bolag? Nej, det behöver inte vara så. Ett bra knep kan vara att se till att det finns en tillräckligt lång övergångsperiod mellan jobben. Helst ska VD-kandidaten ha gjort något annat mellan VD-jobben så att personen ifråga har hunnit få distans till beprövade lösningar från det tidigare VD-jobbet. En annan väg kan vara att ta in personen i styrelsen först och låta den lära känna bolaget den vägen. Därefter kan den personen ta steget till att bli VD när den känner omgivningen och personerna inom bolaget. Personligen tycker jag det här tillvägagångssättet är ganska intressant. Vanligen, åtminstone i familjebolag, brukar det vara precis tvärtom. Den person som varit VD i familjebolag brukar nämligen ofta övergå till att bli styrelsemedlem efter att VD-skapet är förbi. Något som är värt att reflektera över, åtminstone för ägarfamiljer.

, , ,

Immigranter gör det bättre

19.11.2013 15.55 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Immigranter gör det bättre)

Pizza eller kebab? Det är väl de alternativen som immigranter har när det gäller att bli företagare i ett främmande land. Så känns det många gånger när man själv funderar över inom vilka sektorer som immigranter blir företagare.  Idag stötte jag på en artikel i Journal Business Venturing som gav mig en något mera nyanserad syn på det här med immigranter och företagande.

Några forskare har gjort en studie på material i Kanada. Fokus har varit på människor som har immigrerat till Kanada under de senaste fem åren från den tidpunkt när studien gjordes. Ifall man hoppar över all teknisk information och går direkt på resultaten så kan det konstateras att nya företag som startas av personer som nyligen immigrerat klarar sig bättre på internationella marknader än vad andra nya företag gör. Det vill säga ifall du tar en kanadensare och en immigrant som båda startat ett nytt företag, och där båda exporterar, så klarar sig vanligen immigranten bättre.

Rent spontant kan man tycka att det är alldeles uppenbart att en immigrant klarar sig bättre på internationella marknader än vad en infödd företagare gör. Immigranten har ju per definition internationella nätverk att förlita sig på. Den personen har konkreta erfarenheter av ett annat land och hur det är att verka där. Det omvända gäller också förstås. Ifall en immigrant enbart fokuserar på den nya hemmamarknaden i det nya hemlandet så kommer den personen vanligen inte att klara sig lika bra som en företagare som är född i det specifika landet. Det är också ganska förutsägbart eftersom den personen har längre erfarenhet av just den marknaden.  En massa självklarheter i den här forskningen så varför bry sig? Ja, det finns faktiskt en ny dimension här.

Den nya dimensionen består i av att man vanligen inte särskiljer på immigranter som försöker etablera sig på en ny hemmamarknad och immigranter som istället satsar på att exportera. De gånger man inte separerat de här grupperna så har vanligen resultaten visat att immigranter klarar sig sämre, men det är alltså inte sant i alla lägen.  Det här skapar också i förlängningen en intressant fråga. Kanske är det så att nyligen startade inhemska bolag borde ta in nyligen anlända immigranter i bolaget som anställda eller ägare? Det kunde ju ses som en form av ”insourcing” av utländsk arbetskraft och kunskaper om en internationell marknad. Vem vet, det kan visa sig vara just det rätta tilläggsmomentet som ett litet företag med internationaliseringsambitioner behöver.

, ,

Det här med beslutsångest

13.11.2013 11.27 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Det här med beslutsångest)

Vad ska man göra? Du har tre alternativ framför dig och du borde besluta dig för ett av dem. Hur ska du veta vilket som är det bästa eller det som är mest rätt för dig? Ja, det här är väl sådant som de flesta av oss ställs inför mer eller mindre dagligen. Frågan är bara hur man ska gå tillväga.

En vandring i cyberspace förde mig till ett blogginlägg på Harvard Business Reviews sidor. Det intressanta i det inlägget är att skribenten via referenser till forskning gjord vid Stanford påstår att det inte enbart handlar om att fatta ”rätt” beslut utan det gäller minst lika mycket om att se till att det blir rätt efter att man fattat beslutet. Det vill säga man måste förlika sig med sitt beslut och stå bakom det, göra sitt bästa för att utfallet ska bli det som man önskar att det ska bli. Det är ju därför som man tog det där beslutet också.

Jag håller helt med skribenten om att fokuset i beslutsfattande många gånger hamnar på fel ställe. Det samma gäller entreprenörskap och idéutveckling. Ta till exempel belöningar för idéförslag. Sådana belöningssystem är många gånger uppbyggda kring tanken att den person som kom på idén får en belöning. Problemet här är bara det att idéförslaget är kanske bara det som sparkade igång processen. Därefter har fast hur många personer som helst stött och blött idén samt utvecklat den vidare. Det är alla de här som har förverkligat idén, men de glöms ofta bort när det blir dags att belöna någon för att en ny idé har nått marknaden.

Ett mantra som upprepas ofta är ”fokus, fokus, fokus”. Det är den enda vägen till framgång. Visst håller jag med om det men frågan är vad man ska fokusera på? Det är viktigt att analysera olika alternativ för att kunna ta beslut, men det är vad som händer efter att man tagit ett beslut som är det viktiga. Det är då som det avgörs om beslutet var rätt eller inte. Tänk på det nästa gång som du har beslutsångest. Ta beslutet och se sedan till att det blir rätt, det är det som gäller.

Styrelsearbete är viktigare för de yngre än för de äldre

07.11.2013 11.59 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Styrelsearbete är viktigare för de yngre än för de äldre)

Jyväskylä universitet är fortsättningsvis ett av de få universitet i Finland där det har satsats på familjeföretagande. Jag antar att de flesta avhandlingar inom familjeföretagande i Finland har en koppling hit. Personligen tycker jag kanske att kvaliteten är lite väl varierande bland de här verken,  men det kommer en del intressanta avhandlingar mellan varven. Som exempel kan nämnas att nästa veckas fredag så ska Jouni Oksanen försvara sin avhandling om hur företagare lär sig att vara företagare.

Att företagare lär sig om företagandet genom att vara företagare är inget nytt. Inte heller att självstudier och deltagande i kurser är viktigt för att få nya intryck. Det som jag däremot tycker är ganska intressant är att ifall man jämför grundare och efterträdare med varandra så tycks det vara som så att efterträdarna tycker att ett fungerande styrelsearbete är viktigt. Det poängterar nästan grundarna inte alls.

Efter en kort inre reflektion så förstår man förstås varför den yngre generationen tycker styrelsearbete är viktigt. För det första så träder den yngre generationen efter ett generationsskifte in i något som redan finns. Det finns en verksamhet och det finns en företagare som har byggt upp det här. När man grundar ett eget företag finns inte det här. Efterträdarens utmaning är också den att det finns en föregångare som man måste förhålla sig till och hitta en ny roll åt. Det är här som styrelsearbetet kommer in. Styrelsen blir en bra plattform där man strukturerat (i bästa fall) kan utbyta åsikter om då och nu samt hur det är bra att göra framöver. Problemet här är däremot hur företaget och såväl grundare som efterträdare förhåller sig till den här nya arbetsordningen. Förstår grundaren att det är någon annan som nu är ansvarig för verksamheten och att den personen bör ha utrymme för sitt eget tänk om företagandet?

Den absoluta majoriteten av generationsskiften skapar en situation där den tidigare VDn/huvudägaren blir styrelseordförande och där någon av barnen är den nya spindeln i nätet. Den absolut viktigaste frågan här är hur den tidigare VDn förhåller sig till det här upplägget. Kan den mentalt acceptera att den nya ledaren vill göra saker på sitt sätt, vilket nödvändigtvis inte är det sätt som den tidigare ledaren hade gjort det på? Kan den tidigare ledaren förstå att förslagna förändringar inte nödvändigtvis är kritik mot hur det tidigare har gjorts utan mera ett förslag på hur man behöver göra framöver? Det är det här som är det ultimata testet för den äldre generationen. Ifall den accepterar att den nya ledaren ska få utrymme att gå sin egen väg så finns det goda förutsättningar att skiftet blir bra. Visst kan man, och kanske till och med ska man ge goda råd på vägen, men ansvaret för att ta beslut finns nu hos den yngre generationen.

Så hör du om ett generationsskifte som är på gång och att den äldre generationen planerar att bli styrelseordförande så kan det vara på sin plats med en tankeväckande fråga: Vad innebär den här förändringen för dig personligen och för företaget, att du inte längre är VD utan styrelseordförande?

, , ,