Jag tycker gräsrotsfinansiering (crowdfunding eller -sourcing) är ett intressant fenomen.  Det finns något som tilltalar mig i tanken att sälja skinnet innan björnen är skjuten, för det är ju det som gräsrotsfinansiering handlar om. Projektägare presenterar sina planerade projekt och hoppas att intresset för den framtida tjänsten eller produkten är så pass stort att de lyckas samla ihop den finansiering som behövs för att kunna förverkliga projektet. Sättet att samla in pengar är nytt men vissa saker ändras inte. Ifall det inte finns någon som sprider information om projektet så blir det ingen finansiering, eller hur fungerar det här egentligen?

Ett kort forskningspapper eller snarare forskningsinlägg om gräsrotsfinansiering som jag nyligen kom över funderar över det här med upplysta investerare, dvs proffs. Är det så att ifall ett projekt backas upp av upplysta eller många investerare så kommer också automatiskt massorna att ansluta sig till projektet? Det här är en relevant frågeställning för ifall man besöker en gräsrotsfinansieringsplattform som till exempel mesenaatti.me så märker man att alla projekt presenteras med information om målnivå för insamlingen, hur många investerare som redan har  backat upp projektet, vad är miniminivån för att projektet ska genomföras och hur länge pågår insamlingen. Ifall man ser att ett projekt har sex stycken investerare och de tillsammans har satsat 120 euro av de 4000 euro som behövs inom de närmsta 14 dagarna så ger nog det här en ganska så klar signaleffekt. Varför skulle man satsa på det här? Det intressanta här är däremot det att man vanligen inte vet vem som satsat pengar på projektet. Det finns information om hur många som har satsat på projektet men man har ingen aning om vem det är som har satsat på projektet. Det här var också huvudpoängen i forskningspappret om gräsrotsfinansiering.  Det visade sig nämligen att det inte spelar någon roll ifall det är investerarproffs eller glada amatörer som investerar,  däremot tror jag det finns en viss annan sak som är av verklig betydelse, och det är vem som pratar om projektet.

Det påstås att en av de viktigaste sakerna en gatumusikant ska göra när han anländer till platsen där han ska spela är att sätta fram några mynt på gitarrfodralet eller i den låda/kopp som pengarna samlas in med. Ingen vill vara den första som skänker en slant, därför ska det finnas pengar där redan till att börja med. Det är mot bakgrund av det här som jag undrar varför inte projektägare som söker gräsrotsfinansiering är aktivare marknadsförare och kampanjplanerare. Jag skulle själv se det som oerhört viktigt att säkerställa att kampanjen får en bra början så att potentiella investerare ser att det händer något. Ännu bättre är ifall bloggare och andra kunde uppmärksamma kampanjen och gå i god för projektet. För den som tror att det räcker att projektet presenteras på en plattform kan lika gärna låta bli. Även gräsrötter behöver uppmärksamhet och utan det så kommer projektet att torka in innan det ens hunnit ta fart.