Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Göra forskare till entreprenörer

28.04.2013 22.26 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Göra forskare till entreprenörer)

Antalet doktorer stiger kraftigt och det finns inte plats för dem alla i universitetsvärlden. Därför måste doktorerna söka sig till andra inkomstdomäner. Det kan betyda andra offentliga organisationer, företag, eller att starta eget företag. För att hjälpa doktorander och forskare att ta steget över till den privata sektorn så ordnas det på sina håll olika program med inriktning på ekonomi och entreprenörskap. Esbri i Sverige tycks ha ett ganska bra program, men visst finns de här programmen också i Finland.  Jag har en viss erfarenhet av de här själv från såväl Helsingfors Universitet som Tekniska Högskolan inom Aalto-universitetet. Kan jag på basen av de här erfarenheterna säga att forskare kan bli entreprenörer?

Entreprenörskap handlar ju om att identifiera möjligheter och att utnyttja dem med  hjälp av de knappa resurser som man lyckas samla ihop åt sig. Det gäller att ha hög tolerans för osäkerhet och tro på sin idé. Alla som har varit doktorander och sökt finansiering i form av stipendier känner igen sig i det här. Så man kan gott klassificera många doktorander åtminstone som livsstils-entreprenörer. De är tvungna att själv skaffa sig resurser för att få hålla på med det som de i bästa fall brinner för. Tillväxt-orienterade entreprenörer är det däremot svårt att hitta. Självklart beror det mycket på att de som blir doktorander sällan har den målsättningen till att börja med. De är vana att söka finansiering, jo, men de har vanligen sökt det för ett annat ändåmål och inte med sådana krav på att återgälda investeringen som det nu kan tänkas bli tal om. De är vana att äga sitt material och utveckla det på eget sätt i den takt som passar dem. De godkänner inte med lätthet tanken om ”good enough”, vilket kan räcka för att kommersialisera något. Klart det finns undantag, men det är nog just det, undantag.

Kan då inte entreprenörer lära sig något av forskare? Självklart! Det centrala i forskning är att ställa upp hypoteser, testa dem, förkasta eller verifiera dem, och gå vidare. Det är exakt det här som människor som vill bli entreprenörer ska göra. De ska ställa upp hypoteser om hur människor kommer att förhålla sig till en planerad produkt eller tjänst. De ska lära sig snabbt från testresultaten och gå vidare till nästa hypotes. Däremot ska de komma ihåg att det här inte ska ske i det egna laboratoriet. Det här ska testas bland riktiga människor, sådana som verkligen kan tänkas köpa den nya tjänsten. Det här är det riktigt stora testet ifall man kan tänkas klara sig som entreprenör på riktigt, eller om man ska fortsätta att skriva vetenskapliga artiklar.

 

Passionerat entreprenörskap

24.04.2013 22.58 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Passionerat entreprenörskap)

Lite nyfiken på ämnet till att börja med men sedan besviken på det uppenbara. Ja, så kan man väl sammanfatta min personliga reflektion över att ha läst en artikel där författarna talar för hur man ska mäta passionen hos entreprenörer. Passionerat entreprenörskap verkar vara ett forskningstema som intresserar allt mera forskare, det är på något vis kärnan i den entreprenöriella processen. Ifall det inte finns någon passion så kommer det inte heller att finnas något företag, och därför blir det intressant att studera passion. Där är grundresonemanget i sådan här forskning.

Forskarna bakom den här artikeln riktar in sig på tre olika faser i entreprenöriella processer: uppfinnandet, grundandet och utvecklandet. De antar att olika personer uppvisar olika grader av passion beroende på hurudana individer de är. De antar också att olika individer kommer att brinna mera eller mindre för de tre olika faserna uppfinnandet, grundandet och utvecklandet. I sig är väl det här självklarheter. Några tycker om att uppfinna, några vill starta bolag medan andra brinner mera för att utveckla bolagen. Det här kan man också knyta till den entreprenöriella identiteten hos respektive individ.

Ja, det lyser väl ganska klart igenom att min egen nivå av passion för sådan här forskning inte är särdeles hög. Ämnet i sig är fascinerande, men nog känns det som om poängen med passionen försvinner ifall den kvantifieras. Hur passionerad känner du dig idag, på en skala mellan 1-5? För någon som ska investera i en samling med individer kan det kanske finnas en viss relevans i att ha en uppfattning om graden av passion hos entreprenörerna, men jag är nog inte säker att det här är den rätta vägen att vandra. Allt ska nog inte presenteras i siffror.

Referens för  Journal of Business Venturing artikeln: Measuring entrepreneurial passion: Conceptual foundations and scale validation. Pages 373-396,  Melissa S. Cardon, Denis A. Gregoire, Christopher E. Stevens, Pankaj C. Pate, May 2013.

Emellanåt blir man lite villrådig i debatten om hur företagande ska främjas på bästa möjliga sätt. Det finns en del tankar i samhället om att vissa sociala förmåner behöver bli stärkta hos företagarna så att det blir mera som anställda har det. Jag kan förstå det här tankesättet, men jag är ändå i grund och botten skeptisk till det här. Att vara företagare är något annat än att vara anställd, och ifall man vill krympa någon eventuell klyfta mellan de här så är det kanske anställda som ska närma sig företagare och inte tvärtom.  Min skeptisism om sådana här saker väcktes ordentligt till liv när jag såg en reklam om utbytesperioder för företagare via Erasmus.

Tanken i det här utbytesprogrammet är alltså att personer som funderar på att bli företagare kan åka på utbyte till något annat EU-land och där jobba tillsammans med en erfaren företagare under en period på 1-6 månader. Den unga får erfarenhet och hjälp med att utveckla sitt koncept, och den äldre och erfarnare företagaren får känna av friska vindar och nya perspektiv. Ja, men kan det här faktiskt fungera, och är det en vettig användning av offentliga medel?

Sedan första februari 2009 har det kommit in mera än 5300 ansökningar om deltagande i programmet och nästan 2,500 har beviljats rätt att delta. Spanien, Frankrike, England och Tyskland tycks vara populära länder men även Finland har haft en del aktivitet. Man har både skickat iväg unga entreprenörer och tagit emot personer. Har det varit givande? Ja, åtminstone om man tror på deltagarna själva så verkar den absoluta majoriteten vara väldigt nöjda.

Det finns utbytesstuderande, städer och byar som har vänorter, och man kan nu också tydligen vara utbytesföretagare. Det är nog en fascinerande verklighet som vi lever i nuförtiden. Det känns nog som om allt är möjligt, speciellt om vi talar om användning av offentliga medel.

Världsmästerskapen i familjeföretagande

16.04.2013 08.43 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Världsmästerskapen i familjeföretagande)

Finland är ju till vissa delar känt för att komma på nya och absurda världsmästerskap. Kärringkånket samt kastning av mobiltelefon hör väl till de mest kända. Nu kan man ju på många sätt även tävla i företagande, men ett världsmästerskap i familjeföretagande har jag ännu inte stött på. I den första versionen kunde man kanske tänka sig tre olika tävlingskategorier.

Tävlingskategori 1: Det äldsta familjeföretaget i världen.

Solklar vinnare borde väl hotellet Hoshi Ryokan i Japan vara. De är nu inne på 46:e generationen. Torde vara grundat år 717. Alldeles riktigt, årtalet är tresiffrigt. Det är inte det äldsta hotellet i världen men nog det äldsta som kontrollerats av en och samma familj.  Finlands kandiat vore väl i det närmaste  Fiskars som är grundat 1649 och som familjen Ehrnrooth är storägare i.

Tävlingskategori 2: Familjeföretaget med flest anställda.

Lite svårare att säga här, men jag skulle nominera Wal-Mart i USA i den här kategorin. Företaget grundades 1962, kontrolleras av familjen Walton och har grymma 2,2 miljoner anställda. Ofattbara siffror. Finlands kandidat i det här sammanhanget, ifall det ens skulle få nomineras är troligen Kone Oyj med sina 38,500 och som kontrolleras av familjen Herlin.

Tävlingskategori 3: Flest ägare från familjen.

Här blir det verkligen svårt. Det lär ska finnas ett familjeföretag i Holland som har mera än 1300 ägare från en och samma släkt. För att få det här att fungera har man en family office med ungefär 120 anställda, dvs personer som enbart sköter familjemedlemmarnas finansiella angelägenheter. Jag jobbar på att få det här bekräftat på något vis. Nominerade från Finland kunde vara Ahlströms och Snellmans. De torde vara de enda företagarfamiljer där aktieägarna från samma släkt kan räknas i hundratal.

Via ett nyhetsbrev fick jag tag på en forskningsrapport (B69) som gjorts vid Yrkeshögskolan i Seinäjoki. Den rapporten handlar om det framtida företagandet. Man har samlat forskare och sakkunniga som jobbar med företagande i olika former och under ett antal träffar har de diskuterat det framtida företagandet. Några intressanta reflektioner kan göras över det arbetet.

För det första verkar det som om företagandet blir mera fragmentariskt. Människor kommer inte att vara sitt enda företag troget hela tiden, utan man kan vara med i många vid flera olika tidpunkter. Det kommer också att bli vanligare att äldre företagare, som borde genomföra generationsskifte, kommer att köpa nya företag och göra nya företagarkarriärer. Det kommer också att bli vanligare att man är med i olika företagsliknande projekt för att man vill det eller för att det är lärorikt. Det finansiella motivet kommer att vika undan i ett flertal projekt.

Etik och moral kommer att få en mera framträdande placering även hos enskilda företagare. Hur man gör och tänker kommer att få en större roll. Det här är onekligen en intressant tanke. Vanligen förknippas den här diskussionen med större företag, men företagare får vänja sig med att tackla de här frågorna även i framtiden.

Det blir allt viktigare att företagare tänker mera helhetsmässigt beträffande företag, familj och egen hälsa. Det kommer att behöva ske en ordentlig omprioritering av många företagares tidsanvändning ifall de vill klara sig framöver. Det här kommer säkerligen att vara en stor omställning för det äldre gardet. Men den kommer också att vara en ytterst hälsosam process. Medaljer delas inte ut för långa veckoslut och missade semestrar, och det är bra.

Finländska företagarkuvöser – var är ni?

08.04.2013 22.37 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Finländska företagarkuvöser – var är ni?)

När jag läste boken om Uthålligt företagande så noterade jag att det var ett ganska starkt fokus på JC i den.  Idén i det svenska företaget var att erbjuda mode för juniorer. Konceptet var mycket framgångsrikt, och det är numera ett publikt bolag. En intressant sak med bolaget var att huvudkontoret flyttades några gånger. De som hade varit ledande figurer i bolaget under uppväxten tappade lite intresset för verksamheten på grund av det här. De kände också att det unika i bolaget började försvinna när det noterades. Det var inte riktigt lika kul längre.

Gina Tricots grundare fick sin skolning inom JC men även många andra personer som främst jobbat inom försäljning och inköp har grundat nya bolag inom samma bransch. Det fanns en stark inneboende drivkraft hos de här människorna att få förverkliga idéer, och när JC förändrades så måste de här personerna hitta nya arenor för sin drivkraft. Det skapade de för sig själva oftast genom att starta eget. I den bemärkelsen kan man säga att JC var en riktigt företagarkuvös.

I nära anknytning till universitet men också generellt i städer finns det många företagskuvöser i Finland. Jag är ganska skeptisk till de här. Det finns en del av dem som fungerar såsom de ska, men det är nog ett tufft jobb att vara chef för en företagskuvös. Nej, jag tror mera på JC- modellen att ha större företag som företagarkuvöser. Att ha en kultur som uppmuntrar människor att testa olika idéer, men som inte heller är rädda för att släppa iväg sina anställda ifall de vill pröva sina egna vingar som företagare. Kanske kan man framöver köpa tjänster av de här och få ännu bättre service av dem än om de hade fortsatt att vara anställda? Undrar förresten ifall det i Finland finns något motsvarande till JC? Något företag som har fostrat förehållandevis många företagare. Vore intressant att veta. Kanske Nokia är ett fall, men där är kanske födseln av företagare en annan mekanism. ABB kunde möjligen vara ett annat.

Företagande i arbetslivet

05.04.2013 10.55 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Företagande i arbetslivet)

Företagande.se publicerar vissa korta nyheter som kan tänkas vara intressanta för företagare eller för sådana som är intresserade av företagande. Jag fastnade för två intressanta nyheter från de senaste dagarna. Den färskaste baserar sig på siffror från Entreprenörskapsbarometerna 2012 i Sverige och visar att nästan halva befolkningen (49%) kan tänka sig att vara företagare. Det här är oerhört höga siffror. Intressant nog visar svaren på frågan om de verkligen kan tänka sig att bli företagare att andelen ja-sägare då kryper ned till en tredjedel. Trots det fortsättningsvis höga siffror. Samma barometer visar också att ungefär en tredjedel uppger sig att ha en affärsidé. Man vet ju inte om det är en bärande affärsidé men det är helt klart att människor funderar aktivt över företagande och hur livet kunde tänkas te sig ifall man var företagare.

En annan siffra från Sverige som indikerar att företagandet har en allt större roll i vårt samhälle visas på Nya affärers webbsida. Där påstås det att ungefär en tiondedel av Sveriges fyra miljoner verksamma i arbetslivet har ett företag vid sidan av jobbet. Det här är hela 400,000 företagare och de tros sysselsätta ungefär 45,000 personer. Jag tror att det här är siffror som man borde marknadsföra till den halva av befolkningen som kunde tänkas vara företagare men där en stor del ännu inte är det. Det går att kombinera företagande och anställning ifall man vill och man har arbetsgivarens tillstånd till det. Det här är en del av det framtida arbetslivet, och vi ser redan åtminstone en del hankeiter som lever i den här världen. De jobbar för något företag, de har ett band, och därutöver driver de något eget företag. Många gånger är det någon näthandel som är lätt att administrera, men det är ändå ett företag. Det behövs mera uppmärksamhet på de här kombinatörerna, som man tycks kalla dem i Sverige. De har potential att skapa en större sysselsättande effekt än vad de gör för tillfället. Det tror åtminstone jag.

Hembygdsföretagsamhet

04.04.2013 08.01 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Hembygdsföretagsamhet)

Jag brukar allt emellanåt ta en sväng via Hankens bibliotek i Helsingfors och titta på vilka nya böcker de har. Där finns allt som oftast något intressant. Den här gången fastnade jag för en bok med titeln Uthålligt företagande. I all sin enkelhet fokuserar den på en del forskning som gjorts på tre regioner i Sverige: Gnosjö, Siljan och Sjuhärad. Läser man forskning om entreprenörskap och Sverige har man fått sin beskärda dos av Gnosjö, så den glömmer vi den här gången. Siljan har en ganska stark fokusering på turismföretagande, men jag väljer Sjuhärad den här gången, för den har det mest intressanta att erbjuda. Området är regionen runt Borås och då talar vi om Sveriges textilstarka område. Det är där som man stöter på ”knalleandan”.

Vissa regioner anses som mera företagsamma än andra,  men vad beror det på? Ja, i boken Uthålligt företagande försöker man ge ett svar på det. För Sjuhärad handlar det alltså om knalleandan, vilket kan närmast beskrivas som ”ekonomiskt sinnelag kombinerad med operativ handlingskraft men med en viss försiktighet”. Det finns följaktligen många entreprenörer där med en stark knalleanda. Det här beteendet har sitt ursprung i den utbredda gårdfarihandeln som fanns i Sjuhärad för länge sedan. Den här knalleandan lever kvar och har säkert även bidragit till att företag som Gina Tricot, Oscar Jacobsen, Nelly, Oscar of Sweden, Eton Fashion och Didriksons 1913 har etablerats.

Det är något visst med olika regioner, och förflyttar man fokus till Finland så kommer jag främst att tänka på Österbotten och Åland.  Där hittar man också starkt regionalt entreprenörskap som jag skulle vilja börja kalla hembygdsföretagsamhet. Med det avser jag två olika saker. För det första är det alla människor som till vissa delar på grund av starka känslor för hembygden vill bo kvar i regionen så länge som möjligt. Det finns sällan stor industri att förlita sig på om man vill ha en utkomst, och eftersom det finns många entreprenörer i närmiljön så blir man själv entreprenör. Svårare än så är det inte. Det här är den första kategorin av hembygdsföretagsamma individer. Den andra kategorin  är de som kommer från sådana här regioner men som har flyttat någon annanstans. De har ändå kvar sina intryck och minnen av de rollmodeller som fanns nära dem, och det här hjälper dem också att oftast klara sig bra oberoende av var de etablerar sig. Hembygdsföretagsamheten blir deras främsta verktyg att bygga upp en ny tillvaro på en annan plats.

Jag vill inte påstå att det inte finns hembygdsföretagsamma individer från andra ställen än Österbotten och Åland, men mina personliga erfarenheter är att hembygden betyder mera för människor från de här regionerna än för de som kommer från andra regioner. Och ja, jag är från Österbotten.