Jag brukar allt emellanåt ta en sväng via Hankens bibliotek i Helsingfors och titta på vilka nya böcker de har. Där finns allt som oftast något intressant. Den här gången fastnade jag för en bok med titeln Uthålligt företagande. I all sin enkelhet fokuserar den på en del forskning som gjorts på tre regioner i Sverige: Gnosjö, Siljan och Sjuhärad. Läser man forskning om entreprenörskap och Sverige har man fått sin beskärda dos av Gnosjö, så den glömmer vi den här gången. Siljan har en ganska stark fokusering på turismföretagande, men jag väljer Sjuhärad den här gången, för den har det mest intressanta att erbjuda. Området är regionen runt Borås och då talar vi om Sveriges textilstarka område. Det är där som man stöter på ”knalleandan”.

Vissa regioner anses som mera företagsamma än andra,  men vad beror det på? Ja, i boken Uthålligt företagande försöker man ge ett svar på det. För Sjuhärad handlar det alltså om knalleandan, vilket kan närmast beskrivas som ”ekonomiskt sinnelag kombinerad med operativ handlingskraft men med en viss försiktighet”. Det finns följaktligen många entreprenörer där med en stark knalleanda. Det här beteendet har sitt ursprung i den utbredda gårdfarihandeln som fanns i Sjuhärad för länge sedan. Den här knalleandan lever kvar och har säkert även bidragit till att företag som Gina Tricot, Oscar Jacobsen, Nelly, Oscar of Sweden, Eton Fashion och Didriksons 1913 har etablerats.

Det är något visst med olika regioner, och förflyttar man fokus till Finland så kommer jag främst att tänka på Österbotten och Åland.  Där hittar man också starkt regionalt entreprenörskap som jag skulle vilja börja kalla hembygdsföretagsamhet. Med det avser jag två olika saker. För det första är det alla människor som till vissa delar på grund av starka känslor för hembygden vill bo kvar i regionen så länge som möjligt. Det finns sällan stor industri att förlita sig på om man vill ha en utkomst, och eftersom det finns många entreprenörer i närmiljön så blir man själv entreprenör. Svårare än så är det inte. Det här är den första kategorin av hembygdsföretagsamma individer. Den andra kategorin  är de som kommer från sådana här regioner men som har flyttat någon annanstans. De har ändå kvar sina intryck och minnen av de rollmodeller som fanns nära dem, och det här hjälper dem också att oftast klara sig bra oberoende av var de etablerar sig. Hembygdsföretagsamheten blir deras främsta verktyg att bygga upp en ny tillvaro på en annan plats.

Jag vill inte påstå att det inte finns hembygdsföretagsamma individer från andra ställen än Österbotten och Åland, men mina personliga erfarenheter är att hembygden betyder mera för människor från de här regionerna än för de som kommer från andra regioner. Och ja, jag är från Österbotten.