Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Lära sig entreprenörskap 24/7

07.06.2013 19.37 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Lära sig entreprenörskap 24/7)

Babson College är en av de riktigt stora skolorna i världen när det gäller entreprenörskap. Jag hade möjlighet att träffa en person från den skolan härom dagen. Själva skolan ligger lite utanför så det tar en stund att åka bil till campus, men när man väl är framme inser man att det inte är vilken skola som helst. Det är ingen våldsamt stor skola utan där rör sig cirka 3,300 studerande på årsnivå ifall man bortser från MBA-studenterna. Så Hanken är inte så fruktansvärt mycket mindre, ifall man inte tar hänsyn till campus alltså.

Vi kör omkring en stund med bilen på campus och får se lite vilka slags byggnader där finns. Det är inte lika pråligt som Harvard University men det här området är nog ändå ganska imponerande. Policyn här är att studerande ska bo på campus så där finns väldigt många olika internat. Det intressanta  är att det finns ett internat där alla som läser entreprenörskap förväntas bo. På det här viset, berättar värden, kan man säkerställa att de hela tiden är tillsammans även utanför klassrummet. Det är entreprenörskap 24/7 som gäller här. Inget annat ska behöva störa en på något sätt.  Inte riktigt som i Finland med andra ord.

Jag kände till att Boston är en stad som är känd för utbildning men att det ändå skulle vara så här mycket olika aktörer hade jag nog ingen aning om. Det finns mera än femtio stycken skolor som erbjuder någon form av högre utbildning. Boston University är det största med mera än 30,000 studerande. Harvard University är också ganska stort med mera än 26,000 studerande. Det är liksom inte bara soft drinks och hamburgare som är lite större over here.

Varför vågar inte företag använda sig av humor i sin verksamhet? Jag såg en annons om den kommande Humorlandskampen mellan Finland och Sverige och kopplade det till  entreprenörskap. Många komiker har egna företag och gör pengar den vägen, men då är det fall där man lever på humorn som sådan. Det finns också en del företag som säljer roliga produkter via nätet, men sedan börjar det vara där. Företag som använder sig av humor på ett målmedvetet sätt i allt man gör för att erbjuda kunder bra tjänste-upplevelser, det är det svårt att hitta.

Det finns forskning som visar på att humorn är viktig inom vården, och att den har en viktig roll i arbetet att få patienter att må bättre och den vägen snabba upp sitt tillfrisknande. Därför skulle man ju också kunna tänkas tycka att humor i affärsverksamhet kunde ha en viktig roll i skapandet av kundrelationer. Via humor skulle man få en kontakt mellan kunder och företag som inte är likadan som andra kundrelationer, men vägen dit är nog mycket lång. Nu är användningen av humor ofta en fråga om punktinsatser. Humor  syns i företagsverksamhet mest i reklam, annonser och kampanjer, och det är klart att det finns många företag som har otroligt roliga  reklamer. Mastercard är ett exempel men det finns också inom mat och dryck. Olvi brukar med jämna mellanrum ha roliga reklamer också, men sedan tar det liksom slut. Företag som jobbar långsiktigt med humor lyser alltjämt med sin frånvaro.

Jag försöker förtvivlat komma på något företag som har tänkt strategiskt om humor men jag kommer nog inte riktigt på något. På andra sidan Atlanten finns det säkert något företag, men så där spontant kommer jag inte på ett enda här  närmare oss. Kanske ses humor som något riskfyllt, det kan missförstås och bli något som man inte kan hantera. Det kan jag förstå, men ändå undrar jag varför det inte finns några som gör ett seriöst humorförsök. Det skulle säkert bli en snackis, det tvekar jag inte det minsta om. Frågan är bara vem som blir den första att lyckas ordentligt med det här? I väntan på det så kan ni åtminstone kolla upp Bonk Museum här i Finland. Deras sätt att beskriva sin verksamhet är ändå lite rolig.

Hembygdsföretagsamhet

04.04.2013 08.01 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Hembygdsföretagsamhet)

Jag brukar allt emellanåt ta en sväng via Hankens bibliotek i Helsingfors och titta på vilka nya böcker de har. Där finns allt som oftast något intressant. Den här gången fastnade jag för en bok med titeln Uthålligt företagande. I all sin enkelhet fokuserar den på en del forskning som gjorts på tre regioner i Sverige: Gnosjö, Siljan och Sjuhärad. Läser man forskning om entreprenörskap och Sverige har man fått sin beskärda dos av Gnosjö, så den glömmer vi den här gången. Siljan har en ganska stark fokusering på turismföretagande, men jag väljer Sjuhärad den här gången, för den har det mest intressanta att erbjuda. Området är regionen runt Borås och då talar vi om Sveriges textilstarka område. Det är där som man stöter på ”knalleandan”.

Vissa regioner anses som mera företagsamma än andra,  men vad beror det på? Ja, i boken Uthålligt företagande försöker man ge ett svar på det. För Sjuhärad handlar det alltså om knalleandan, vilket kan närmast beskrivas som ”ekonomiskt sinnelag kombinerad med operativ handlingskraft men med en viss försiktighet”. Det finns följaktligen många entreprenörer där med en stark knalleanda. Det här beteendet har sitt ursprung i den utbredda gårdfarihandeln som fanns i Sjuhärad för länge sedan. Den här knalleandan lever kvar och har säkert även bidragit till att företag som Gina Tricot, Oscar Jacobsen, Nelly, Oscar of Sweden, Eton Fashion och Didriksons 1913 har etablerats.

Det är något visst med olika regioner, och förflyttar man fokus till Finland så kommer jag främst att tänka på Österbotten och Åland.  Där hittar man också starkt regionalt entreprenörskap som jag skulle vilja börja kalla hembygdsföretagsamhet. Med det avser jag två olika saker. För det första är det alla människor som till vissa delar på grund av starka känslor för hembygden vill bo kvar i regionen så länge som möjligt. Det finns sällan stor industri att förlita sig på om man vill ha en utkomst, och eftersom det finns många entreprenörer i närmiljön så blir man själv entreprenör. Svårare än så är det inte. Det här är den första kategorin av hembygdsföretagsamma individer. Den andra kategorin  är de som kommer från sådana här regioner men som har flyttat någon annanstans. De har ändå kvar sina intryck och minnen av de rollmodeller som fanns nära dem, och det här hjälper dem också att oftast klara sig bra oberoende av var de etablerar sig. Hembygdsföretagsamheten blir deras främsta verktyg att bygga upp en ny tillvaro på en annan plats.

Jag vill inte påstå att det inte finns hembygdsföretagsamma individer från andra ställen än Österbotten och Åland, men mina personliga erfarenheter är att hembygden betyder mera för människor från de här regionerna än för de som kommer från andra regioner. Och ja, jag är från Österbotten.

 

Jag har ett visst intresse för innovation, tillväxt och entreprenörskap. Därför händer det att jag även brukar ta del av en del avhandlingar på det här området. För inte så länge sedan stötte jag på Tomi Heinonens doktorsavhandling.  Han har fokuserat på innovativa, snabbväxande och mycket framgångsrika företag i Finland, och vad som kännetecknar dem. Det är ingen tvekan om att han kan en hel del om forskningsfältet, men jag hittar nog inget revolutionerande nytt i avhandlingen som skulle ställa saker och ting i en helt ny dager. Det påpekas att relationen mellan innovation och tillväxt är svår att bevisa. Det är inte lätt att studera tillväxt bland mindre företag, och det är ytterst svårt att hitta ett framgångsrecept eftersom det är så otroligt många olika faktorer som samverkar när ett företag växer snabbt.  Snabbväxande företag kan finnas inom olika branscher och de kan vara av olika åldrar och storlek. Ja, så har det väl alltid varit.

Nej, det skulle kanske vara på sin plats med en paus för studier om innovativa, snabbväxande företag. Just nu tycks det inte finnas någon som tar sig an problematiken på ett sådant sätt att det faktiskt skulle komma fram något genuint nytt. Eller, det är klart det finns någon som gör det någonstans, men jag har bara inte stött på det just nu.

En annan reflektion som jag gör om Heinonens avhandling är att det är en artikelavhandling och i två av de fyra artiklarna så är handledaren medskribent. Jag är lite kluven till det här upplägget. Dels är det bra att seniora forskare gör forskning tillsammans med doktorander och publicerar tillsammans. Det finns säkert en del spill-over lärande i en sådan process. Däremot ser jag det som lite problematiskt att en opponent vid en doktorsdisputation inte enbart kommer att kritisera den som disputerar utan även högst troligen den person som är kustos, dvs ofta handledaren. Det är disputanden som står till svars, men att medskribenten sitter med på disputationen utan att yttra sig, det känns lite konstlat.

Jag stötte på en ganska intressant artikel i Journal of Business Venturing, som är en av de bästa journalerna för forskning som berör entreprenörskap. I det senaste numret fanns en artikel om vilka mål som entreprenörer har för sina företag. Varför startar de företaget och vad har det här motivet för betydelse? I all sin enkelhet kan man säga att forskarna i det här fallet skilde på två olika motiv: de som ville bygga en framgångsrik organisation och de som ville tjäna mera pengar. Det intressanta här är att den första gruppen satsade ungefär två veckor mera av sin egen tid på företaget under ett år än vad de som jagade mera pengar gjorde. Man skulle alltså kunna tänka sig att påstå att de som vill bli rikare är lite latare. Fast så enkelt är det inte.

Det som till en början verkade vara en intressant artikel med data från USA tappade lite av sin attraktionskraft när man började läsa den lite mera. Till exempel så var datamaterialet från perioden 1985-1987 i USA. Just det, vi har här forskning som baserar sig på material som till vissa delar är mera än 25  år. Man skulle kunna tro att även de människor som vill bli företagare har ändrat på sitt beteende under senare år. Däremot är jag nog villig att hålla med forskarna om att motivet till att starta företag kommer att ha en inverkan på hur man kommer att mobilisera resurser. Ifall man vill förverkliga sig själv och ha en annan livsstil så kommer man att satsa mycket personliga timmar och man kommer inte att försöka profitera maximalt i alla lägen. Det är också säkert så att de som vill bli rikare, och som därför kommer att satsa på tillväxt kommer att behöva anställa människor på ett helt annat sätt. Det i sin tur kommer att leda till att man behöver agera annorlunda också på det personliga planet. Något som är nog så viktigt att känna till för alla som så gärna vill hjälpa företagare här i världen. Det går inte att ge samma råd åt alla.

Referens till artikeln: Do entrepreneurial goals matter? Resource allocation in new owner-managed firms.
Pages 225-240
William Dunkelberg, Carmen Moore, Jonathan Scott, William Stu