Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Bättre lycka nästa gång, eller?

21.02.2014 17.56 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Bättre lycka nästa gång, eller?)

Det finns många mantran inom entreprenskapets sfär. En av de som upprepas ganska ofta just nu är ”se till att misslyckas snabbt och ofta”. Tanken bakom det resonemanget är att man aldrig med säkerhet kan veta ifall en ny tjänst eller produkt kommer att lyckas så därför måste man testa den så snabbt som möjligt. På så sätt får man en snabb återkoppling och kan förbättra det man erbjuder, förhoppningsvis på ett sådant sätt att det blir en framtida succé. Men hur är det ifall man misslyckas riktigt ordentligt? Hur är det ifall företaget gör konkurs eller det stängs ned? Är ett sådant misslyckande bra att ha i bagaget ifall man satsar på att starta nästa företag?

Frågar du en amerikan så är säkert svaret givet. Har du erfarenhet av hela affärs-livscykeln, dvs från vaggan till graven, så är du bättre rustad nästa gång. Ny forskning på tyska företag visar däremot att det kanske inte är så.  I en rapport som baserar sig på data från Tyskland så har man undersökt vilken betydelse tidigare entreprenöriella erfarenheter har. Vanligen har man i forskning utgått från att all tidigare entreprenöriell erfarenhet är bra. Det vill säga du lär dig varje gång lite mera och nästa gång kommer det att bli bättre. Intressant nog så ger ny forskning inte belägg för det här. Den visar inte att det skulle finnas ett samband mellan en lyckosam företagsutveckling och ett bra nästa försök. Det vill säga en succé inom ett företag garanterar inte att nästa företag blir en succé. Det är kanske i och för sig inte så konstigt för entreprenörskap i sig är så osäkert så det finns aldrig några garantier.

Det intressantaste resultatet har att göra med misslyckanden. Det vill säga ifall det finns en entreprenör som av olika orsaker tvingats stänga sitt företag så finns det inget som säger att det kommer att gå bättre nästa gång. Det är till och med så att det inte finns några garantier att en person med sådana erfarenheter skulle klara sig bättre än en företagare som gör sitt första företagsförsök. Hur ska man tyda det här? Har den som nu försöker andra gången inte lärt sig någonting? Ja, kanske är det så. Det är oerhört viktigt att reflektera över tidigare erfarenheter så man faktiskt förstår varför det gick som det gick. Inte ska det övergå till ältande men en grundlig analys är på sin plats, speciellt ifall det gått dåligt.

Det ska dock slängas in en brasklapp här på slutet. Det är otroligt svårt att studera samband mellan tidigare erfarenheter och framtida framgångar/misslyckanden. Det är så många olika faktorer som samverkar i en företagsstart. Nästa gång har man kanske ett bättre/sämre team. Kanske konkurrensen är hårdare eller så råkar man ligga riktigt rätt och det blir pangsuccé. Så receptet på en säker framgång levereras inte den här gången heller.

Ett annat blogginlägg om den här forskningen hittar du också här via Harvard Business Review.

Mode, svett och banker

13.02.2014 14.37 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Mode, svett och banker)

Låt oss anta att du vill starta eget företag inom modebranschen. Du har en idé om hurudana kollektioner du vill utveckla, men det krävs mera kapital än vad du har för att köra igång. Vart vänder du dig då? Till banken, kanske? Nej, det verkar som om många väljer att vända sig till vänner och andra individer inom ens professionella nätverk först. Åtminstone är det så om man ska tro på forskning som gjorts på modeindustrin i Sverige.

Två svenska forskare har tittat närmare på hur några mindre svenska modeföretag har klarat sig i början. De har främst fokuserat på vilken roll det sociala kapitalet spelar under de tidiga åren,  när kassan är ganska tom och man måste ta sig fram med hjälp av kontakter och kreativa resurslösningar. Deras lilla sampel visar att de flesta vänder sig till olika professionella kontakter som kan branschen. De här människorna kan hjälpa en med goda råd i olika situationer. Det kanske också blir lättare att öppna en dörr här och en dörr där ifall man har de rätta människorna med sig. De här kontakterna erbjuder också ofta en första finansiering så de första viktiga kollektionerna kan lanseras. På basen av dem kan man få feed-back och se vad man kan göra bättre nästa gång. Men det här resurssnåla tillvägagångssättet kan bara ta det nya företaget en bit på vägen. Snart behövs det extern finansiering och då tycks de flesta gå till banken.

Det intressanta med de svenska forskningsresultaten i det här sammanhanget är att de flesta modeföretagare vill enbart ha pengar från banken. De tror inte att banken kan bidra med något annat. Ifall man vill ha råd för hur pengarna ska hanteras eller vad det löns att investeras i så fortsätter man att förlita sig på de kontaktpersoner som man redan har knutit till sig. De enda gångerna man kanske söker mera hjälp från banken är ifall man har en utvecklad relation till de personer som man kommer i kontakt med på banken. Då kanske man ber om mera hjälp för att kunna lägga upp smarta finansieringslösningar på både kort och lång sikt.  Varför är det så här, varför använder sig inte modeföretagare mera av den kompetens som finns hos bankpersonalen?

Det tycks finnas två enkla svar på den frågan. Den ena är förstås det att modeföretagare inte upplever att bankpersonalen förstår sig på deras bransch. Branschkunskapen finns hos de personer som har varit med och stötta företagarna från början och en möjlig bankfinansiering ändrar inte på det här. Den andra enkla förklaringen är att bankpersonalen pratar ett helt annat språk än vad modeföretagarna är vana vid. Bankpersonalen upplevs ha ett för snävt intresse kring hur de ska få sitt lån tillbaka med ränta istället för att också ägna ett större intresse för vad hela verksamheten går ut på och vad företagarna försöker uppnå. Inte konstigt då att modeföretagare försöker hålla den här relationen så kort som möjligt.

När man läser den här forskningen om modeföretagare så uppstår följande reflektion. Det är helt uppenbart att svett och småkreativa lösningar kan ta en bara en bit på vägen. Det måste externt kapital till i något skede och i de flesta fall är det banken som gäller, åtminstone som första anhalt. Risken är emellertid stor att det blir en kulturkrock för modeföretagaren när det blir dags att tala ”bankspråk”, och då är det mycket möjligt att det inte blir något mera än ett samtal. Livet skulle säkert vara lättare för modeföretagare ifall de anammar det språket och tankesättet så tidigt som möjligt i företagets utvecklingsprocess. Om det är ett steg som är oundvikligt så vore ju det enda rätta att designa även affärsprocesserna från första början utgående från det. Det räcker alltså inte att designa kläder eller vad det nu sedan må vara för produkter som ingår i kollektionen. Affärsprocesserna behöver också designas rätt från första början. Då är förutsättningarna för en lyckosam (och längre) resa betydligt gynnsammare.

Inspirationen till det här inlägget kom från den här artikeln.

När karriären närmar sig sitt slut

08.02.2014 00.23 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för När karriären närmar sig sitt slut)

Det är svårt att leva som man lär. Det brukar sägas att det är bra att vandra nya rutter ibland. Man får se nya saker och ser gamla saker ur nya perspektiv. På samma sätt brukar det sägas att det är bra att läsa nya tidskrifter emellanåt. Plocka upp något som man inte läst förut. Den här veckan gjorde jag faktiskt det. Jag går en kurs på Helsingfors Universitet och eftersom den hålls i en byggnad som jag inte tidigare varit inne i så passade jag på att vandra runt lite. Det gick som det brukade, jag hamnade i ett bibliotek. Där fanns tidskrifter som jag aldrig har läst och en som fastnade i handen var International Journal of Sport Psychology. Jag är sportintresserad så kanske var det därför, men jag tror det berodde minst lika mycket på att där fanns en artikel om idrottare som avslutar sina karriärer.

Jag jobbar en del med företagarfamiljer och där stöter man också på en del människor som håller på att avsluta sina karriärer, sina företagarkarriärer. Parallellerna till idrotten finns där, och det bekräftades nog till en del när jag läste vidare om idrottsstjärnor som pensionerar sig. En idrottare som slutar verkar gå igenom en del samma saker som en företagare som står inför en pensionering.  I båda fallen är orsaken bakom beslutet att lägga ned karriären av stor betydelse. Det är lite lättare ifall det är ett positivt beslut där man redan skymtar ett alternativt framtida livsscenario. Tanken börjar redan finnas där på vad man ska göra sedan. Värre är det ifall det inte finns sådana tankar. Då drar man sig in i det längsta för att börja planera för tiden ”efteråt”.  Så det är alltid bra att kontrollera orsaken bakom en förändring. Är det sjukdom, skada eller andra problem som är orsak till en förändring, eller är det något positivt som framkallat ett behov av ny riktning?

Identitet, socialt sammanhang och utrymme i media är också viktiga faktorer. Det känns bra att människor vill prata med en och höra vad man tycker och tänker. Det är kanske lite sämre med sådana förfrågningar efter att karriären är slut. Ifall den egna identiteten är starkt förankrad i idrotten eller företaget är det inte lätt att ömsa skinn och börja bygga upp en ny identitet. Man börjar tvivla på vem man är och vem man kommer att bli, och det är en jobbig process. Kanske bäst att skjuta upp påbörjandet av en sådan djup personlighetsförändring? Hålla på några år ännu.

Det finns många likheter mellan idrottare och företagare som avslutar sina karriärer men det tycks finnas en väsentlig skillnad. Idrottare har vanligen haft en tränare eller coach, och för många idrottare är det viktigt att just de här personerna stöder idrottaren i sitt beslut att sluta. Det är ändå de här människorna som troligen vet mest om vad idrotten betyder för den enskilda idrottaren och då blir det viktigt att diskutera ett möjligt karriärbyte med de här personerna. Företagare har oftast inte någon sådan här person. Det finns ingen att prata med och få stöd från under den del av processen som man överväger om man ska sluta eller inte. Det är många som är ensamma med det här beslutet och det gör inte saken lättare. Det är svåra identitetsfrågor att brottas med och eftersom man dessutom till skillnad från idrottare dessutom ofta är betydligt äldre så är man i ett annat läge. Kanske det känns som om att det inte riktigt finns någon ny karriär som väntar efter den som just nu är på väg att avslutas? Jag tror det är onödigt många företagare som känner så. Så känner du en äldre företagare som småningom borde förstå att börja göra något annat kan det vara en bra idé att slå sig ned tillsammans över en kopp kaffe och fråga hur det är. Om inte annat så får du säkert höra en bra historia om vad allt den personen har gått igenom. Många företagare är bra historieberättare, men det är alltför sällan de har någon som vill lyssna, eller som de får en chans att berätta. Det kan du ändra på.

Länk till journalen om idrottspsykologi hittar du här.