Det är svårt att leva som man lär. Det brukar sägas att det är bra att vandra nya rutter ibland. Man får se nya saker och ser gamla saker ur nya perspektiv. På samma sätt brukar det sägas att det är bra att läsa nya tidskrifter emellanåt. Plocka upp något som man inte läst förut. Den här veckan gjorde jag faktiskt det. Jag går en kurs på Helsingfors Universitet och eftersom den hålls i en byggnad som jag inte tidigare varit inne i så passade jag på att vandra runt lite. Det gick som det brukade, jag hamnade i ett bibliotek. Där fanns tidskrifter som jag aldrig har läst och en som fastnade i handen var International Journal of Sport Psychology. Jag är sportintresserad så kanske var det därför, men jag tror det berodde minst lika mycket på att där fanns en artikel om idrottare som avslutar sina karriärer.
Jag jobbar en del med företagarfamiljer och där stöter man också på en del människor som håller på att avsluta sina karriärer, sina företagarkarriärer. Parallellerna till idrotten finns där, och det bekräftades nog till en del när jag läste vidare om idrottsstjärnor som pensionerar sig. En idrottare som slutar verkar gå igenom en del samma saker som en företagare som står inför en pensionering. I båda fallen är orsaken bakom beslutet att lägga ned karriären av stor betydelse. Det är lite lättare ifall det är ett positivt beslut där man redan skymtar ett alternativt framtida livsscenario. Tanken börjar redan finnas där på vad man ska göra sedan. Värre är det ifall det inte finns sådana tankar. Då drar man sig in i det längsta för att börja planera för tiden ”efteråt”. Så det är alltid bra att kontrollera orsaken bakom en förändring. Är det sjukdom, skada eller andra problem som är orsak till en förändring, eller är det något positivt som framkallat ett behov av ny riktning?
Identitet, socialt sammanhang och utrymme i media är också viktiga faktorer. Det känns bra att människor vill prata med en och höra vad man tycker och tänker. Det är kanske lite sämre med sådana förfrågningar efter att karriären är slut. Ifall den egna identiteten är starkt förankrad i idrotten eller företaget är det inte lätt att ömsa skinn och börja bygga upp en ny identitet. Man börjar tvivla på vem man är och vem man kommer att bli, och det är en jobbig process. Kanske bäst att skjuta upp påbörjandet av en sådan djup personlighetsförändring? Hålla på några år ännu.
Det finns många likheter mellan idrottare och företagare som avslutar sina karriärer men det tycks finnas en väsentlig skillnad. Idrottare har vanligen haft en tränare eller coach, och för många idrottare är det viktigt att just de här personerna stöder idrottaren i sitt beslut att sluta. Det är ändå de här människorna som troligen vet mest om vad idrotten betyder för den enskilda idrottaren och då blir det viktigt att diskutera ett möjligt karriärbyte med de här personerna. Företagare har oftast inte någon sådan här person. Det finns ingen att prata med och få stöd från under den del av processen som man överväger om man ska sluta eller inte. Det är många som är ensamma med det här beslutet och det gör inte saken lättare. Det är svåra identitetsfrågor att brottas med och eftersom man dessutom till skillnad från idrottare dessutom ofta är betydligt äldre så är man i ett annat läge. Kanske det känns som om att det inte riktigt finns någon ny karriär som väntar efter den som just nu är på väg att avslutas? Jag tror det är onödigt många företagare som känner så. Så känner du en äldre företagare som småningom borde förstå att börja göra något annat kan det vara en bra idé att slå sig ned tillsammans över en kopp kaffe och fråga hur det är. Om inte annat så får du säkert höra en bra historia om vad allt den personen har gått igenom. Många företagare är bra historieberättare, men det är alltför sällan de har någon som vill lyssna, eller som de får en chans att berätta. Det kan du ändra på.
Länk till journalen om idrottspsykologi hittar du här.
