Forskarvärlden har nog förändrats en del under de senaste åren, och jag är inte övertygad om att allt går i rätt riktning. En sak som har börjat dominera något helt fruktansvärt är publikationernas betydelse. Många publikationer per år i rätt journaler, det är det som räknas. Det är ett race där jag inte har någonting att bidra med, men nog förundras man ju ändå en del över flockbeteendet i det här. Det känns mest som att publiceringen är till för att bygga ut personliga cv:n och publikationsförteckningar. Det är till för att högskolor och universitet ska kunna få de rätta certifieringarna, men nog är ju världen mera nyanserad än så här, vill man tro. Nog måste väl universitet också göra något annat än att se till att köerna av ännu opublicerade manuskript till ett otal vetenskapliga journaler bara växer och växer? Nej, jag ser framemot den dag när någon inser att det finns andra vägar till framgång än att bete sig som alla andra.
Fast om det är så att det bara gäller att publicera så mycket man bara hinner i de rätta journalerna, vem klarar sig bäst? Ja, man kan faktiskt påstå att Europamästaren i familjeföretagsforskning nyligen har korats. Utnämningen baserar sig på vad som publicerats under åren 2001-2009 i de bästa journalerna och titeln den här gången går till Mattias Nordqvist vid Internationella Högskolan i Jönköping. Mattias är väl värd titeln, och det gläder mig att den går till just honom. Jag har träffat honom vid ett flertal tillfällen och det som gläder mig mest är att han även är en glad förespråkare för att föra ut forsknings-resultaten till familjeföretag och företagarfamiljer. En aspekt av forskning som kunde betonas lite mera än vad den görs för tillfället.
