Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Bättre lycka nästa gång, eller?

21.02.2014 17.56 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Bättre lycka nästa gång, eller?)

Det finns många mantran inom entreprenskapets sfär. En av de som upprepas ganska ofta just nu är ”se till att misslyckas snabbt och ofta”. Tanken bakom det resonemanget är att man aldrig med säkerhet kan veta ifall en ny tjänst eller produkt kommer att lyckas så därför måste man testa den så snabbt som möjligt. På så sätt får man en snabb återkoppling och kan förbättra det man erbjuder, förhoppningsvis på ett sådant sätt att det blir en framtida succé. Men hur är det ifall man misslyckas riktigt ordentligt? Hur är det ifall företaget gör konkurs eller det stängs ned? Är ett sådant misslyckande bra att ha i bagaget ifall man satsar på att starta nästa företag?

Frågar du en amerikan så är säkert svaret givet. Har du erfarenhet av hela affärs-livscykeln, dvs från vaggan till graven, så är du bättre rustad nästa gång. Ny forskning på tyska företag visar däremot att det kanske inte är så.  I en rapport som baserar sig på data från Tyskland så har man undersökt vilken betydelse tidigare entreprenöriella erfarenheter har. Vanligen har man i forskning utgått från att all tidigare entreprenöriell erfarenhet är bra. Det vill säga du lär dig varje gång lite mera och nästa gång kommer det att bli bättre. Intressant nog så ger ny forskning inte belägg för det här. Den visar inte att det skulle finnas ett samband mellan en lyckosam företagsutveckling och ett bra nästa försök. Det vill säga en succé inom ett företag garanterar inte att nästa företag blir en succé. Det är kanske i och för sig inte så konstigt för entreprenörskap i sig är så osäkert så det finns aldrig några garantier.

Det intressantaste resultatet har att göra med misslyckanden. Det vill säga ifall det finns en entreprenör som av olika orsaker tvingats stänga sitt företag så finns det inget som säger att det kommer att gå bättre nästa gång. Det är till och med så att det inte finns några garantier att en person med sådana erfarenheter skulle klara sig bättre än en företagare som gör sitt första företagsförsök. Hur ska man tyda det här? Har den som nu försöker andra gången inte lärt sig någonting? Ja, kanske är det så. Det är oerhört viktigt att reflektera över tidigare erfarenheter så man faktiskt förstår varför det gick som det gick. Inte ska det övergå till ältande men en grundlig analys är på sin plats, speciellt ifall det gått dåligt.

Det ska dock slängas in en brasklapp här på slutet. Det är otroligt svårt att studera samband mellan tidigare erfarenheter och framtida framgångar/misslyckanden. Det är så många olika faktorer som samverkar i en företagsstart. Nästa gång har man kanske ett bättre/sämre team. Kanske konkurrensen är hårdare eller så råkar man ligga riktigt rätt och det blir pangsuccé. Så receptet på en säker framgång levereras inte den här gången heller.

Ett annat blogginlägg om den här forskningen hittar du också här via Harvard Business Review.

Mode, svett och banker

13.02.2014 14.37 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Mode, svett och banker)

Låt oss anta att du vill starta eget företag inom modebranschen. Du har en idé om hurudana kollektioner du vill utveckla, men det krävs mera kapital än vad du har för att köra igång. Vart vänder du dig då? Till banken, kanske? Nej, det verkar som om många väljer att vända sig till vänner och andra individer inom ens professionella nätverk först. Åtminstone är det så om man ska tro på forskning som gjorts på modeindustrin i Sverige.

Två svenska forskare har tittat närmare på hur några mindre svenska modeföretag har klarat sig i början. De har främst fokuserat på vilken roll det sociala kapitalet spelar under de tidiga åren,  när kassan är ganska tom och man måste ta sig fram med hjälp av kontakter och kreativa resurslösningar. Deras lilla sampel visar att de flesta vänder sig till olika professionella kontakter som kan branschen. De här människorna kan hjälpa en med goda råd i olika situationer. Det kanske också blir lättare att öppna en dörr här och en dörr där ifall man har de rätta människorna med sig. De här kontakterna erbjuder också ofta en första finansiering så de första viktiga kollektionerna kan lanseras. På basen av dem kan man få feed-back och se vad man kan göra bättre nästa gång. Men det här resurssnåla tillvägagångssättet kan bara ta det nya företaget en bit på vägen. Snart behövs det extern finansiering och då tycks de flesta gå till banken.

Det intressanta med de svenska forskningsresultaten i det här sammanhanget är att de flesta modeföretagare vill enbart ha pengar från banken. De tror inte att banken kan bidra med något annat. Ifall man vill ha råd för hur pengarna ska hanteras eller vad det löns att investeras i så fortsätter man att förlita sig på de kontaktpersoner som man redan har knutit till sig. De enda gångerna man kanske söker mera hjälp från banken är ifall man har en utvecklad relation till de personer som man kommer i kontakt med på banken. Då kanske man ber om mera hjälp för att kunna lägga upp smarta finansieringslösningar på både kort och lång sikt.  Varför är det så här, varför använder sig inte modeföretagare mera av den kompetens som finns hos bankpersonalen?

Det tycks finnas två enkla svar på den frågan. Den ena är förstås det att modeföretagare inte upplever att bankpersonalen förstår sig på deras bransch. Branschkunskapen finns hos de personer som har varit med och stötta företagarna från början och en möjlig bankfinansiering ändrar inte på det här. Den andra enkla förklaringen är att bankpersonalen pratar ett helt annat språk än vad modeföretagarna är vana vid. Bankpersonalen upplevs ha ett för snävt intresse kring hur de ska få sitt lån tillbaka med ränta istället för att också ägna ett större intresse för vad hela verksamheten går ut på och vad företagarna försöker uppnå. Inte konstigt då att modeföretagare försöker hålla den här relationen så kort som möjligt.

När man läser den här forskningen om modeföretagare så uppstår följande reflektion. Det är helt uppenbart att svett och småkreativa lösningar kan ta en bara en bit på vägen. Det måste externt kapital till i något skede och i de flesta fall är det banken som gäller, åtminstone som första anhalt. Risken är emellertid stor att det blir en kulturkrock för modeföretagaren när det blir dags att tala ”bankspråk”, och då är det mycket möjligt att det inte blir något mera än ett samtal. Livet skulle säkert vara lättare för modeföretagare ifall de anammar det språket och tankesättet så tidigt som möjligt i företagets utvecklingsprocess. Om det är ett steg som är oundvikligt så vore ju det enda rätta att designa även affärsprocesserna från första början utgående från det. Det räcker alltså inte att designa kläder eller vad det nu sedan må vara för produkter som ingår i kollektionen. Affärsprocesserna behöver också designas rätt från första början. Då är förutsättningarna för en lyckosam (och längre) resa betydligt gynnsammare.

Inspirationen till det här inlägget kom från den här artikeln.

När karriären närmar sig sitt slut

08.02.2014 00.23 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för När karriären närmar sig sitt slut)

Det är svårt att leva som man lär. Det brukar sägas att det är bra att vandra nya rutter ibland. Man får se nya saker och ser gamla saker ur nya perspektiv. På samma sätt brukar det sägas att det är bra att läsa nya tidskrifter emellanåt. Plocka upp något som man inte läst förut. Den här veckan gjorde jag faktiskt det. Jag går en kurs på Helsingfors Universitet och eftersom den hålls i en byggnad som jag inte tidigare varit inne i så passade jag på att vandra runt lite. Det gick som det brukade, jag hamnade i ett bibliotek. Där fanns tidskrifter som jag aldrig har läst och en som fastnade i handen var International Journal of Sport Psychology. Jag är sportintresserad så kanske var det därför, men jag tror det berodde minst lika mycket på att där fanns en artikel om idrottare som avslutar sina karriärer.

Jag jobbar en del med företagarfamiljer och där stöter man också på en del människor som håller på att avsluta sina karriärer, sina företagarkarriärer. Parallellerna till idrotten finns där, och det bekräftades nog till en del när jag läste vidare om idrottsstjärnor som pensionerar sig. En idrottare som slutar verkar gå igenom en del samma saker som en företagare som står inför en pensionering.  I båda fallen är orsaken bakom beslutet att lägga ned karriären av stor betydelse. Det är lite lättare ifall det är ett positivt beslut där man redan skymtar ett alternativt framtida livsscenario. Tanken börjar redan finnas där på vad man ska göra sedan. Värre är det ifall det inte finns sådana tankar. Då drar man sig in i det längsta för att börja planera för tiden ”efteråt”.  Så det är alltid bra att kontrollera orsaken bakom en förändring. Är det sjukdom, skada eller andra problem som är orsak till en förändring, eller är det något positivt som framkallat ett behov av ny riktning?

Identitet, socialt sammanhang och utrymme i media är också viktiga faktorer. Det känns bra att människor vill prata med en och höra vad man tycker och tänker. Det är kanske lite sämre med sådana förfrågningar efter att karriären är slut. Ifall den egna identiteten är starkt förankrad i idrotten eller företaget är det inte lätt att ömsa skinn och börja bygga upp en ny identitet. Man börjar tvivla på vem man är och vem man kommer att bli, och det är en jobbig process. Kanske bäst att skjuta upp påbörjandet av en sådan djup personlighetsförändring? Hålla på några år ännu.

Det finns många likheter mellan idrottare och företagare som avslutar sina karriärer men det tycks finnas en väsentlig skillnad. Idrottare har vanligen haft en tränare eller coach, och för många idrottare är det viktigt att just de här personerna stöder idrottaren i sitt beslut att sluta. Det är ändå de här människorna som troligen vet mest om vad idrotten betyder för den enskilda idrottaren och då blir det viktigt att diskutera ett möjligt karriärbyte med de här personerna. Företagare har oftast inte någon sådan här person. Det finns ingen att prata med och få stöd från under den del av processen som man överväger om man ska sluta eller inte. Det är många som är ensamma med det här beslutet och det gör inte saken lättare. Det är svåra identitetsfrågor att brottas med och eftersom man dessutom till skillnad från idrottare dessutom ofta är betydligt äldre så är man i ett annat läge. Kanske det känns som om att det inte riktigt finns någon ny karriär som väntar efter den som just nu är på väg att avslutas? Jag tror det är onödigt många företagare som känner så. Så känner du en äldre företagare som småningom borde förstå att börja göra något annat kan det vara en bra idé att slå sig ned tillsammans över en kopp kaffe och fråga hur det är. Om inte annat så får du säkert höra en bra historia om vad allt den personen har gått igenom. Många företagare är bra historieberättare, men det är alltför sällan de har någon som vill lyssna, eller som de får en chans att berätta. Det kan du ändra på.

Länk till journalen om idrottspsykologi hittar du här.

Vi behöver våra småkriminella tonåringar

24.01.2014 12.56 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Vi behöver våra småkriminella tonåringar)

Jag uppmanar ingen till att göra brott, stora eller små. Trots det så verkar det som om det är av en viss samhällelig nytta att det finns en del småkriminella ungdomar i vårt land. Ja, en sådan konstig slutsats kan man komma till när man tar del av ny forskning om vem som blir (lyckosamma) entreprenörer.

Undersökningar som görs på ämnet hur mycket pengar som företagare förtjänar brukar ganska ofta visa på att enskilda företagare sällan förtjänar mera än personer som har en anställning. Det kan till och med vara så att de nästan förtjänar sämre.  Det är klart att det finns undantag till det här, men en väldigt stor andel av företagarna är låginkomsttagare. Kanske företagarna prioriterar möjligheten att påverka sin livsstil mera än vad anställda gör, men det oaktat så borde ju nog företagare förtjäna mera, eftersom de ändå sätter en stor del av sina personliga resurser på spel. Det här risktagandet borde företagare få täckning för.

Vid London School of Economics har det gjorts intressant forskning om personer som blir företagare. Två forskare tyckte det var lite konstigt att så många företagare förtjänar så lite och de ville undersöka det här närmare. En stor distinktion som de gjorde var huruvida företagarna bolagiserat sin verksamhet eller enbart har personbolag. De fann att personer som har aktiebolag vanligen förtjänar bättre än personer med personbolag. De här personerna var vanligen också bättre utbildade och hade också högre ambitioner med sitt företagande än de personer som hade personbolag. Så här långt ingen större överraskning, men här kommer definitivt en. Det visade nämligen sig att personer som har aktiebolag och som dessutom tänjt ordentligt på olika gränser som tonåringar var de som klarade sig bäst.

Gränsöverskridningar mättes på många olika sätt men i praktiken rörde det sig om snatterier, skolkning, röka marijuana, rån, spelande osv.  Framgångsrika entreprenörer brukar beskrivas som personer som kan överskrida gränser, frångå etablerade mönster och bryta gällande uppfattningar och regler. Låter med andra ord på många sätt precis som det som småkriminella gör. Här ska man då komma ihåg att det inte räcker med att ha småkriminella tendenser och sedan starta aktiebolag för att klara sig. Nej, det är kombinationen av bra utbildning, höga ambitioner, bra självförtroende, en vilja att testa gränser och en småkriminell uppväxt som är det ”rätta” receptet. Det här är ju nödvändigtvis inte bra reklam för alla framgångsrika entreprenörer, men man kanske kan se det ur en annan synvinkel istället. Det går att lära sig av sina misstag, hurudana de än må vara, och klara sig väl framöver. Till och med på ett sätt så att samhället får tillbaka mångfaldig ersättning för den skada som de här entreprenörerna tidigare har åsamkat det.

Här är länken till en kortare sammanfattning av den forskning som gjorts om just det här fenomenet.

 

Börja med bilder

02.01.2014 00.11 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Börja med bilder)

Julen och nyåret ska ha sitt.  Så är det bara. Det betyder förstås också att det varit lugnt på bloggen under en längre tid, men det är dags att ändra på det.  Via Entré-tidningen stötte jag på intressant forskning om storyboards. Det kan väl i all sin enkelhet beskrivas som bildmanus istället för textmanus. Det vill säga att istället för att skriva om en situation eller händelse så återger man den med bilder istället. Det här kan vara väldigt användbart inom filmindustrin där man kanske vill skapa en gemensam bild för olika yrkesmänniskor om hur en viss scen ska filmas. Fast den här gången så kopplas storyboards till innovations-processer och den tidiga fasen.

Det är Anders Wikström som har disputerat på det här ämnet vid Mälardalens högskola. Hans primära intressen är vad man kallar för briefs. Det vill säga korta inledande projektbeskrivningar om vad man ska fokusera på. De här beskrivningarna är ofta textbaserade, men Anders ville se vad som händer ifall man försöker använda sig av storyboards istället. Personligen tycker jag att fokuset på briefs är mycket bra. Det är under det här tidiga skedet i en innovationsprocess som många antaganden om den framtida produkten eller tjänsten slås fast. Det är också många beslut som tas här och som kommer att få stora konsekvenser för hur processen går vidare och kanske även också för hur slutresultaten blir.  Så det är mer än väl motiverat att ägna forskning åt just den här fasen  av en innovationsprocess.

För att hoppa direkt till resultaten så finns det vissa poänger med storyboards. I jämförelse med textbaserade briefs så kan man med hjälp av bilder få en bättre uppfattning om den faktiska användarsituationen där den nya tjänsten eller produkten kommer att användas.  Det kan förstås också handla om en beskrivning av problem som kunder har och som man vill lösa.  Oberoende av vad beskrivningen fokuserar på så är resultatet det samma. Det blir lättare att se den nya situationen framför sig när den återges med bilder. Vad kommer kunden att behöva gå igenom för att kunna använda produkten och vad måste kunden göra för att få produkten att fungera på bästa möjliga sätt? När någon återger något med bilder så innebär det också att andra team-medlemmar har möjlighet att reflektera över det som håller på att visualiseras. Här har man mera tid för reflektion än om någon bara skriver ned en textversion av briefen. Som bekant så är det aldrig helt fel med reflektion. Gärna mycket av det och så tidigt som möjligt så blir troligen slutresultaten även bättre. Med hjälp av storyboards så tycks det vara som så att det är ännu lättare att tänka efter före.

Länk till Anders avhandling hittar du här.

Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer

04.12.2013 11.36 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer)

Jag går för tillfället på en utbildning till mental tränare. Vi träffas en gång i månaden och igår blev det av någon anledning tal om studerande och deras problem med målformulering. Många har svårt att bli klara med sina studier, och ett problem är avsaknaden av mål som ligger bortom avslutade studier. Någon i gruppen påstod att dyslektiker många gånger är de som klarar sig väldigt bra inom just det här området, de kan jobba med mål och vara systematiska. De är till och med tvungna till det om man säger som så. Kanske det här också en förklaring till att många entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter?

Vid Esbri i Sverige kommer det nästa vecka att vara en intressant föreläsning av professor Johan Wiklund om entreprenörskap och psykisk ohälsa. Informationen om själva föreläsningen och hans forskning är lite knapp, men det verkar som om han kommer att fokusera på att många människor med psykisk ohälsa ser sin chans inom entreprenörskap. Det vill säga personer med ADHD, autism, dyslexi eller andra egenskaper får en genuin möjlighet att skapa sin egen arbetsplats inom entreprenörskapet. Det är klart att de här människorna ses som utmanande för potentiella anställningar och då kan entreprenörskapet vara räddningen. Därtill kan det ju faktiskt vara så att de här människorna är exceptionellt väl lämpade till att bli entreprenörer.  Entreprenörskap handlar mycket om att bryta normer och avvika från massan, och de här människorna är många gånger klockrena definitioner på just det.

Intressant nog så har till exempel Yale ett center för dyslexi och kreativititet. Man ser tydligen en klar koppling mellan de här två egenskaperna. Left is Right har en gång i tiderna också varit ett företag i Sverige där man primärt anställde personer med Aspergers syndrom.  Vill man dra det här ännu längre så kan man fast referera till Malcom Gladwells kommenterar i boken Outliers om att 35% av alla entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter. (Fast den undersökningen kan man nog ifrågasätta en hel del, fast genom att läsa det här ) . Kom ihåg allt det här när det nästa gång  publiceras någon undersökning om att utbildningsnivån bland entreprenörerna är på stigande. Det kan vara en bra sak, men är det nödvändigtvis inte alla gånger.

Immigranter gör det bättre

19.11.2013 15.55 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Immigranter gör det bättre)

Pizza eller kebab? Det är väl de alternativen som immigranter har när det gäller att bli företagare i ett främmande land. Så känns det många gånger när man själv funderar över inom vilka sektorer som immigranter blir företagare.  Idag stötte jag på en artikel i Journal Business Venturing som gav mig en något mera nyanserad syn på det här med immigranter och företagande.

Några forskare har gjort en studie på material i Kanada. Fokus har varit på människor som har immigrerat till Kanada under de senaste fem åren från den tidpunkt när studien gjordes. Ifall man hoppar över all teknisk information och går direkt på resultaten så kan det konstateras att nya företag som startas av personer som nyligen immigrerat klarar sig bättre på internationella marknader än vad andra nya företag gör. Det vill säga ifall du tar en kanadensare och en immigrant som båda startat ett nytt företag, och där båda exporterar, så klarar sig vanligen immigranten bättre.

Rent spontant kan man tycka att det är alldeles uppenbart att en immigrant klarar sig bättre på internationella marknader än vad en infödd företagare gör. Immigranten har ju per definition internationella nätverk att förlita sig på. Den personen har konkreta erfarenheter av ett annat land och hur det är att verka där. Det omvända gäller också förstås. Ifall en immigrant enbart fokuserar på den nya hemmamarknaden i det nya hemlandet så kommer den personen vanligen inte att klara sig lika bra som en företagare som är född i det specifika landet. Det är också ganska förutsägbart eftersom den personen har längre erfarenhet av just den marknaden.  En massa självklarheter i den här forskningen så varför bry sig? Ja, det finns faktiskt en ny dimension här.

Den nya dimensionen består i av att man vanligen inte särskiljer på immigranter som försöker etablera sig på en ny hemmamarknad och immigranter som istället satsar på att exportera. De gånger man inte separerat de här grupperna så har vanligen resultaten visat att immigranter klarar sig sämre, men det är alltså inte sant i alla lägen.  Det här skapar också i förlängningen en intressant fråga. Kanske är det så att nyligen startade inhemska bolag borde ta in nyligen anlända immigranter i bolaget som anställda eller ägare? Det kunde ju ses som en form av ”insourcing” av utländsk arbetskraft och kunskaper om en internationell marknad. Vem vet, det kan visa sig vara just det rätta tilläggsmomentet som ett litet företag med internationaliseringsambitioner behöver.

Entreprenöriell återanvändning

28.10.2013 11.21 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Entreprenöriell återanvändning)

Forskning om entreprenörskap handlar otroligt mycket om uppstartnings-processen. Varför startar människor företag? Vad driver dem? Hur hittar de sina affärsidéer? Vad gör de under de första månaderna? Det som man lätt glömmer är att det också är en massa människor som lägger ned eller överlåter sina företag. De här människorna får inte lika mycket uppmärksamhet som grundare av företag.

Jag har själv någon gång i världen varit inne och petat på det här med exit och misslyckanden. När det talas om nedlagda företag så likställs det väldigt ofta med misslyckanden, men det är en alldeles för snäv tolkning.  En nedläggning eller en överlåtelse kan vara det bästa som händer såväl företagare som företag. Företaget får nya ägare som vill förverkliga sina personliga visioner och de tidigare företagarna får mera tid att förverkliga andra planer.  I båda fallen vinner vanligen samhället eftersom summan av de entreprenöriella aktiviteterna stiger.

Det har också många gånger visat sig att företagare som säljer sina företag inte kan hålla sig borta från den entreprenöriella världen särskilt länge. De har blivit smittade och det finns sällan något botemedel. Det enda sättet att lindra frossan är att starta något nytt eget företag eller investera i andras företag. Det här beteendet har varit förknippat med äldre män som inte längre har kraften och intresset att driva sina egna företag längre, men den här bilden håller på att förändras. Det finns mera människor nu som till exempel i Supercell-fallet där människor i ganska ung ålder sitter på en massa pengar som behöver investeras någonstans. Lätt blir det så, och det är bara bra, att de här pengarna investeras i andra nya bolag som man tror har en potential att lyckas. Via investeringen kan man få uppleva samma race en gång till och kanske kan man använda en del av de personliga erfarenheterna från en försäljning till att hjälpa andra. Det här är entreprenöriell återanvändning när den är som bäst. Det är därför det är bra att det säljs bolag med jämna mellanrum. Vi behöver människor som har de här erfarenheterna och som gärna försöker hjälpa andra. Det är bra för både dig och mig.

Här är en länk till en bra sammanfattande artikel om studier på exit bland företagare.

 

Startpeng – slit och släng eller investering?

21.10.2013 10.59 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Startpeng – slit och släng eller investering?)

Forskarna vid TSE Entre, numera inom Åbo universitet, har till en del specialiserat sig på att göra undersökningar för olika ministerier i Finland. Titt som tätt kommer det rapporter därifrån om företagande i olika former, och den här gången fastnar min blick på en undersökning om startpengen för företagare.  Man har tagit sig an alla som fått startpeng mellan åren 2005-2010, och då närmast undersökt skillnader mellan arbetslösa och icke-arbetslösa vid tidpunkten för beviljandet av startpeng. Utgångsläget har varit att studera ifall det finns skillnader mellan de här två grupperna, och det finns det förstås.

Under det studerade tidsintervallet har det beviljats startpeng åt 17,885 individer. Det är en hel del och ungefär 25 % av de här har besvarat forskarnas frågor. Ni kan själva läsa rapporten här, jag rekommenderar sidan 23 för där finns en bra sammanfattning av resultaten.

Det finns några intressanta aspekter i rapporten som jag själv har reflekterat över. Den första är att hela 87% av de som svarat på enkäten inte hade någon tidigare företagarerfarenhet. Det här kan man tolka på två sätt. Det ena är att förutsättningarna för att lyckas är ganska låga, eftersom det brukar vara så att man har större möjligheter att lyckas när man försöker andra eller tredje gången. Den andra tolkningsmöjligheten är att startpengen har gått till de rätta personerna för det är väl kanske när man inte har någon erfarenhet som behovet av stöd är som störst? Den andra intressanta aspekten är att nästan 3/4 av de som fått startpeng har varit ensamma när de startat företag. Det här talar också emot en expansiv utveckling, för ska man växa behövs det flera som deltar i företagandet. En orsak till det här är förstås det faktum att ganska många sade sig grunda företag för att skapa en arbetsplats åt sig själva. Så ambitionen från början har varit att grunda något för att man helt enkelt måste få ett jobb. Det är inte ett bra utgångsläge ifall man vill att företaget ska växa och bli en bra framtida skattebetalare.

Det kan också sägas att de som var arbetslösa när de fick startpeng är ur samhällets synvinkel ”de sämsta företagarna”. De klarar sig inte lika bra som de andra, och deras företag växer inte heller lika mycket. Nej, ifall samhället ska  få avkastning på sin startpeng på bästa sätt ska den gå till en grupp människor där ingen är arbetslös och där ambitionen är något annan än att enbart skapa jobb för sig själva. Då kan det bli något. Med det vill jag inte skriva att arbetslösa inte ska få startpeng för företagare, men tyngdpunkten ska definitivt inte vara där ifall man vill att företagare ska bli goda sysselsättare.

 

Företagare tycks inte tro enbart på sig själva

25.09.2013 23.13 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Företagare tycks inte tro enbart på sig själva)

Det går liksom inte riktigt att undvika Harvard ifall man lever inom universitetsvärlden. Jag läser inte Harvard Business Review lika ofta som tidigare,  men det är klart det är relevant att se vad det förekommer för material där mellan varven. Det går inte att tappa bort sig helt och hållet. Fast när jag får se en artikel om att företagare är starkare troende än andra och ber oftare till Gud än andra, ja då undrar man nog om man kommit till rätt webb-adress eller inte.

Fyra forskare vid Baylor University har studerat sambandet mellan tro och benägenheten att starta eget företag. Enligt dem så verkar det som så att företagare ber oftare och de anser sig också oftare än andra få personlig respons på sina böner.  Jag är själv också företagare och det ska erkännas att jag slänger iväg en bön om att något ska hända i vissa lägen, men jag tillskriver det nog inte någon stark religiös uppfattning.  Nej, det handlar nog mera om en stark önskan att vissa saker borde hända eller inte hända.

Jag betvivlar inte att det finns företagare som får extra stöd från sina böner, som vilka andra människor som helst. Men att företagare på något sätt skulle ha en starkare gudstro än andra är nog ett forskningsresultat som är svårt att greppa.  Därtill så har jag kanske också lite svårt att se hur en sådan här studie kan föra tankar om företagande vidare på något konkret sätt. Vad är de praktiska implikationerna av en sådan här studie för företagare?

Det går att forska om allt möjligt, och alla världens samband eller icke-samband kan bevisas eller förkastas på alla möjliga och omöjliga sätt.  Men vad man ska ta med sig från en studie om att företagare ber oftare än andra förblir ett litet mysterium tillsvidare.

Här är länk till artikeln i Harvard Business Review.