Boston är ett avslutat kapitel för den här gången. Dags med andra ord att återgå till ordningen och se vad för intressant som man kan hitta i forskningsväg. Det finns en rejäl posthög här hemma och där finns senaste numret av Entré, en svensk tidning som täcker in mycket av det som forskas inom entreprenörskap i vårt västra grannland. Det finns mycket intressant i det färskaste numret, men jag fastnar för Zara Dagbashyans avhandling om vilka svenska universitet som tycks vara bäst på att utexaminera personer som blir företagare.
Det finns otaliga avhandlingar och rapporter om sambandet mellan utbildning och viljan att bli företagare. De flesta brukar innehålla en tanke om att utbildning vid universiteten effektivt tar död på en stor del av viljan att bli företagare. Man inser helt enkelt hur besvärligt och svårt det är och så satsar man på en anställning istället. Nåja, Zaras avhandling är något annorlunda och har några intressanta poänger. Hon visar nämligen att universitet i Sverige som är internationellt topprankade är de universitet som är bäst på att utexaminera människor som blir företagare.
Intuitivt skulle man kanske tycka att det borde vara tvärtom. De som får en utbildning från ett topprankat universitet borde ha de bästa möjligheterna att få en bra anställning, och då behöver man inte satsa på företagande istället. Klart det ännu är att den absolut största majoriteten blir anställda istället för företagare, men om man jämför rankade och icke-rankade universitet med varandra så är det från de topprankade universiteten som de flesta företagarna kommer, ifall man håller sig till universitetsvärlden. Som förklaring anges den goda utbildningen.
Personligen tror jag det är två faktorer som förklarar det här fenomenet. För det första så tror jag att topprankade universitet lockar till sig flera verkligt skarpa människor. Sedan tror jag också att det blir ännu bättre när studerande från olika länder träffas, och ifall man är en en begåvning som kommer från ett främmande land tror jag man hellre söker sig till ett topprankat universitet. När sådana här människor träffas händer det saker, och det kan leda till nystartade företag. Den andra faktorn är att de här vet att de har en konkurrenskraftig utbildning och ifall entreprenörskapet inte lyckas så finns det goda möjligheter att få någon anställning i ett senare skede.
Vore för övrigt intressant att någon gång se undersökningar om drop-outs, och deras väg till företagande. Blir de här företagare för att utbildningen är så dålig, enligt deras tycke, eller för att den bidragit med något så intressant som de helt enkelt genast måste bygga upp ett företag kring, och därmed inte längre har tid eller lust med att avsluta sin utbildning? Kanske universitet med en hög drop-out grad är de som är allra bäst på att utbilda företagare. Det om något vore väl ironiskt?
