Unga företagare på frammarsch i Sverige
24.02.2013 23:41 | Skriven av i Forskning om entreprenörskapVi har ju en tendens i Finland att följa med vad som händer i vårt västra grannland. Många gånger så tycker jag det är motiverat, men vi ska ändå komma ihåg att det här är Finland och inte något som ska bli Sverige. Fast det finns onekligen en del intressanta saker där. För en tid sedan dök det upp statistik om unga företagare i Sverige. Visma hade gjort en undersökning om det, och där fanns en del intressanta saker. Generellt sett verkar nyföretagandet vara på tillbakagång i Sverige, men för personer under 25 år är riktningen en annan. Där växer intresset för entreprenörskap, och det blir allt fler unga som startar eget företag.
Ser man på branschvisa förändringar så är det artistisk verksamhet som växer mycket för tillfället. Kan gott tänka mig att Sveriges goda framgångar inom musik och nöjesbranschen bidrar till det här. Det finns just nu också en otrolig mängd med talangprogram och någonstans ifrån ska ju talangerna komma. Det är säkert lättare att betala ut gage ifall det finns en firma, så att den här branschen är på växande har jag inga problem att förstå. Detsamma gäller för internethandel. Den växer överallt så varför inte även i Sverige. Konstnärligt och litterärt skapande växer också mycket. Givet att det finns så många bloggare i Sverige, och att det bland de här finns många som tar steget till att skriva en bok eller två, så är det här heller inget konstigt.
Det som jag däremot har svårt att ta till mig är att konsultverksamhet avseende organisationers utveckling är den bransch som växer mest. Det verkar allså som om unga i Sverige för tillfället allra helst startar eget konsultbolag. Jag tycker det här låter väldigt konstigt, men jag antar att det finns en digital förklaring till det här. Det skulle inte förvåna mig ifall vi bland de här unga människorna hittar experter på sociala medier. Det om något är hett eftertraktat, och unga är onekligen bra på det här.
Något som jag däremot saknar i den här undersökningen är frågan om hur många som startar flera bolag. Det märks bland unga här i Finland att de allt oftare är med i många företag samtidigt. Det kan vara musik, design och sociala medier på en och samma gång. Det här är något som forskare borde intressera sig lite mera för. Varför är det på det här viset? Har det att göra med att unga är vana att hålla på med många olika saker och samtidigt, och därför återspeglar sig det här också inom statistiken för nya företag? Behöver man flera inkomstkällor? Är det ett företag som man satsar på och sedan är resten mer eller mindre hobbyverksamheter som kanske finansierar sig själva? Onekligen något som någon borde gräva lite i.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Är det inte så att man vid universiteten uppmuntras till entreprenörsskap och främst som en kul grej startar ett företag.
Det man borde titta på är om dessa företag leder någon vart. Har de efter t.ex 3 år blivit vinstbringande. Har de en omsättning som räcker till att föda grundaren, eller är det bara ett sätt att i bästa fall kunna dra av lite moms på prylar man köper?
Visst är det på det här sättet. Studietiden är ju också en bra period då man har möjlighet att testa på olika saker eftersom man inte sitter fast i ett jobb som många andra gör. Så det är klart att majoriteten kommer att vara sådant som är till för att lära sig och kanske få in lite pengar som täcker kostnaderna för det man håller på med. Däremot tror jag det skulle vara viktigt att det också finns studerande som redan under studietiden sätter ribban ordentligt högt. För så länge som man själv är studerande träffar man de här människorna i samma hus eller i samband med kurser. Då är det lättare att ta del av vad som händer i deras bolag och därmed låta sig själv inspireras. När människor lämnar universitetet faller en del av den här spontana kontakten bort. Man måste då själv jobba mera med att få den. Så här har universiteten en roll som de kunde fylla.
Jag är ingen expert på ekonomi, men jag tror inte att det går att utbilda sig till företagare. Företagande är någonting man lär sig som liten när man sitter under bordet och lyssnar på de vuxnas prat.
Jag skulle våga påstå att de mest framgångsrika företagarna saknar teoretisk ekonomisk utbildning. Här gäller inga direkta ekonomiska analyser och riskbedömning, utan det krävs näsa och otroligt mycket arbete.
Jag har ju ingen annan möjlighet än att vara av lite annan åsikt. Visst tror jag som du att de skarpaste förmågorna har de där rätta generna och anlagen från sin uppväxtmiljö. Det är med andra ord oerhört viktigt att ha de rätta människorna omkring sig. Sedan är det förstås också så att det är hårt arbete som ska ge en den där framgången, det finns inga genvägar. Däremot tror jag nog också det finns de människor som via utbildning inom entreprenörskap hittar sin väg till företagandet. De kanske får det där lilla extra som gör att de vågar ta steget. De får också en möjlighet att umgås med likasinnade vilket kan vara nog så viktigt. Däremot har jag lite svårt med det där att man ska utbilda arbetslösa till företagare. Den vägen är nog oerhört svår att vandra. Visst kan även den lyckas, men jag tror nog utbildningen inom entreprenörskap för just det här klientelet är något som man ska fundera över mera än en gång innan man satsar pengar på det.
En annan sak man borde se över i sammanhanget är alla dessa yrkesutbildningar som inte leder till någon direkt möjlighet till arbete utan man är hänvisad till att bli egen företagare. Innan man inleder dessa utbildningar borde man låta de sökand göra en ordentlig analys av det ev. företagets ekonomiska förutsättningar innan utbildningen startar så att det stod klart från början vad det handlar om.
Det här är en lite mera komplicerad fråga. Det finns ju vissa yrkesutbildningar som nästan mer eller mindre bygger på att du ska bli egen företagare. Frisör, fysioteraput, naprapat osv. Det ligger lite i yrkets natur att det är så. Nu känner jag till de här utbildningarna ganska dåligt så jag vet inte exakt hur de här vägleds in på sin bana men en tanke som jag har är att man borde komma bort från de här enpersons-bolagen. Det borde vara så att de uppmuntras till att starta bolag tillsammans. Då har de bättre stöd av varandra när det är lite jobbigt och någon är sjuk. Det leder också till att man måste tänka igenom ekonomin på lite annat sätt eftersom man har partners med sig. Det skulle i sin tur kanske leda till att de med sämst förutsättningar sållas bort redan här. Ingen vill ju nämligen slå sig ihop med en sådan.
Det du sa om att utbilda arbetslösa till företagare håller jag fullständigt med om. Nu är det ju så att varje gång en stor arbetsgivare slår igen dörrarna blir det panik. Det som var så osannolikt har plötsligt blivit sant.
Man har ingen plan på förhand, det kastas hastigt in en massa pengar (som kunde ha använts till nåt nyttigt tidigare, men då fans inte dessa pengar) och aktörerna inom t.ex utbildningen är inte sena att ta för sig utan minsta skrupler för resultatet. Resultatansvar är någonting som inte existerar inom det offentliga.
Man vet ju aldrig vad som händer framöver men jag tror ju nog att det finländska näringslivet står inför en rejäl strukturomvandling. De stora företagen kommer inte att lyckas behålla jobben lika bra som tidigare. Den yngre generationen vill inte heller ha likadana karriärer som tidigare. Så när två krafter samverkar på det här sättet så leder det till att vi kommer att få se allt flera stora företag som kommer att hamna och slimma sig ordentligt. Några få vinnare kommer det förstås att finnas inom alla branscher, men det blir nog bara tuffare att klara sig. Dessutom ser man att de unga vill jobba med många olika saker samtidigt och det betyder i sin tur att det inte går att satsa på en karriär i ett storbolag. Det räcker tiden inte till för. Stora företag som däremot förstår att bygga in rejält med flexibilitet i sina anställningsvillkor kommer att ha trumf på hand. Vad gäller utbildningar som finns tillgängliga när det står offentliga medel till buds så kan säkert någon euro rädda någon själ, men i de flesta fall är det väl nog bara ett spel för galleriet. Den sysselsättande effekten tror jag nog är ganska så liten i det stora hela. Problemet är väl många gånger det att det finns ett krav på att starta olika saker, men det här kravet luckras upp när det gäller genomförande och uppföljning. Det glöms liksom bort eller så kanske man bara är tvungen att flytta fokus till nästa projekt som måste startas upp.