Emellanåt blir man lite villrådig i debatten om hur företagande ska främjas på bästa möjliga sätt. Det finns en del tankar i samhället om att vissa sociala förmåner behöver bli stärkta hos företagarna så att det blir mera som anställda har det. Jag kan förstå det här tankesättet, men jag är ändå i grund och botten skeptisk till det här. Att vara företagare är något annat än att vara anställd, och ifall man vill krympa någon eventuell klyfta mellan de här så är det kanske anställda som ska närma sig företagare och inte tvärtom.  Min skeptisism om sådana här saker väcktes ordentligt till liv när jag såg en reklam om utbytesperioder för företagare via Erasmus.

Tanken i det här utbytesprogrammet är alltså att personer som funderar på att bli företagare kan åka på utbyte till något annat EU-land och där jobba tillsammans med en erfaren företagare under en period på 1-6 månader. Den unga får erfarenhet och hjälp med att utveckla sitt koncept, och den äldre och erfarnare företagaren får känna av friska vindar och nya perspektiv. Ja, men kan det här faktiskt fungera, och är det en vettig användning av offentliga medel?

Sedan första februari 2009 har det kommit in mera än 5300 ansökningar om deltagande i programmet och nästan 2,500 har beviljats rätt att delta. Spanien, Frankrike, England och Tyskland tycks vara populära länder men även Finland har haft en del aktivitet. Man har både skickat iväg unga entreprenörer och tagit emot personer. Har det varit givande? Ja, åtminstone om man tror på deltagarna själva så verkar den absoluta majoriteten vara väldigt nöjda.

Det finns utbytesstuderande, städer och byar som har vänorter, och man kan nu också tydligen vara utbytesföretagare. Det är nog en fascinerande verklighet som vi lever i nuförtiden. Det känns nog som om allt är möjligt, speciellt om vi talar om användning av offentliga medel.