Det var verkligen inte som jag hade tänkt mig. Den känslan har infunnit sig ganska ofta på sistone, och det handlar om fotografier. Jag är nyss hemkommen från en liten mini-semester i Finland. Min familj har bott på två pensionat, och det ska erkännas att de bilder som presenterades på nätet var av stor betydelse när vi skulle välja vilken plats vi skulle övernatta på. Det ska också medges att jag aldrig fick känslan av att pensionaten var just exakt såsom bilderna beskrev dem. De var helt annorlunda, och jag började fundera över vad det berodde på. Hade fotograferna försökt framställa platserna på ett mera föredömligt sätt för att locka kunder eller var jag mera kritisk än man borde förvänta sig?

Jag återkallar i minnet tillfällen när jag visat fotografier för kompisar eller när någon visat mig bilder på någon plats eller något tillfälle. Sådana situationer har nästan alltid innehållit kommentaren ”man kan inte riktigt se på bilden hur det faktiskt var”. Varför är det så?

I jakten på förklaringar till skillnaden mellan bilder och verkligheten kunde man ju lätt ty sig till manipulativa förklaringar. Fotograferna har försökt locka oss till ett köpbeslut, och därför har de fotograferat något ur en optimal synvinkel. Det är förståeligt, men problemet är att vi kunder sällan upplever något ur just samma synvinkel. Vi upplever något annat när vi ser något som vi sett på ett fotografi och som nu presenterar sig i verkligheten. Det blir inte samma sak, eller för det mesta är det så. Den lätta delen av det här är fotografier som vi själva visar åt någon annan. När vi ser våra egna fotografier så ser vi samtidigt hela situationen när vi tog den där bilden. Vi återupplever det där magiska momentet när bilden togs. En som ser fotografiet först kan aldrig uppleva det där samma ögonblicket eftersom det aldrig har upplevts på en personlig nivå. Fast vad betyder det här för företag som försöker marknadsföra sig med hjälp av fotografier?

Ja, det enkla svaret är att företag borde visa bilder på sådant som besökarna kan uppleva. Ögonblick i livet som kan bli minnen längre fram tack vare de bilder som tagits när något just har hänt. Ifall det gäller bilder på hotell så kanske det är bra med bilder på rummen men det är nödvändigtvis inte tillräckligt. Hur kan någon som utvärderar hotellet få en känsla för atmosfären på stället? Kanske endast via något som har hänt där, någon bild som någon besökare tagit? Kanske borde hotellen endast använda sig av bilder som deras besökare tagit? Sådana bilder skulle åtminstone jag inte uppleva som lika manipulativa som ägarna själva eller personalen har tagit. Jag skulle också förstå under vilka förhållanden som bilderna har tagits och jag skulle utvärdera dem på ett annat sätt än sådana bilder som de flesta hotell och pensionat nu använder sig av.

Ett fotografi är alltid endast ett dokumenterat ögonblick men ju längre man får söka i verkligheten efter de förutsättningar under vilka ett ögonblick dokumenterats, desto sämre förutsättningar bereder det för skapandet av nya ögonblick som man vill återberätta. Det är åtminstone min känsla.