Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Den förvrängda verkligheten

20 juli, 2013 10.49 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Den förvrängda verkligheten)

Det var verkligen inte som jag hade tänkt mig. Den känslan har infunnit sig ganska ofta på sistone, och det handlar om fotografier. Jag är nyss hemkommen från en liten mini-semester i Finland. Min familj har bott på två pensionat, och det ska erkännas att de bilder som presenterades på nätet var av stor betydelse när vi skulle välja vilken plats vi skulle övernatta på. Det ska också medges att jag aldrig fick känslan av att pensionaten var just exakt såsom bilderna beskrev dem. De var helt annorlunda, och jag började fundera över vad det berodde på. Hade fotograferna försökt framställa platserna på ett mera föredömligt sätt för att locka kunder eller var jag mera kritisk än man borde förvänta sig?

Jag återkallar i minnet tillfällen när jag visat fotografier för kompisar eller när någon visat mig bilder på någon plats eller något tillfälle. Sådana situationer har nästan alltid innehållit kommentaren ”man kan inte riktigt se på bilden hur det faktiskt var”. Varför är det så?

I jakten på förklaringar till skillnaden mellan bilder och verkligheten kunde man ju lätt ty sig till manipulativa förklaringar. Fotograferna har försökt locka oss till ett köpbeslut, och därför har de fotograferat något ur en optimal synvinkel. Det är förståeligt, men problemet är att vi kunder sällan upplever något ur just samma synvinkel. Vi upplever något annat när vi ser något som vi sett på ett fotografi och som nu presenterar sig i verkligheten. Det blir inte samma sak, eller för det mesta är det så. Den lätta delen av det här är fotografier som vi själva visar åt någon annan. När vi ser våra egna fotografier så ser vi samtidigt hela situationen när vi tog den där bilden. Vi återupplever det där magiska momentet när bilden togs. En som ser fotografiet först kan aldrig uppleva det där samma ögonblicket eftersom det aldrig har upplevts på en personlig nivå. Fast vad betyder det här för företag som försöker marknadsföra sig med hjälp av fotografier?

Ja, det enkla svaret är att företag borde visa bilder på sådant som besökarna kan uppleva. Ögonblick i livet som kan bli minnen längre fram tack vare de bilder som tagits när något just har hänt. Ifall det gäller bilder på hotell så kanske det är bra med bilder på rummen men det är nödvändigtvis inte tillräckligt. Hur kan någon som utvärderar hotellet få en känsla för atmosfären på stället? Kanske endast via något som har hänt där, någon bild som någon besökare tagit? Kanske borde hotellen endast använda sig av bilder som deras besökare tagit? Sådana bilder skulle åtminstone jag inte uppleva som lika manipulativa som ägarna själva eller personalen har tagit. Jag skulle också förstå under vilka förhållanden som bilderna har tagits och jag skulle utvärdera dem på ett annat sätt än sådana bilder som de flesta hotell och pensionat nu använder sig av.

Ett fotografi är alltid endast ett dokumenterat ögonblick men ju längre man får söka i verkligheten efter de förutsättningar under vilka ett ögonblick dokumenterats, desto sämre förutsättningar bereder det för skapandet av nya ögonblick som man vill återberätta. Det är åtminstone min känsla.

,

Utmaningar inom internationella ägarfamiljer

15 juli, 2013 11.54 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Utmaningar inom internationella ägarfamiljer)

Det finns inte många journaler som är specialiserade på familjeföretagande. Family Business Review är nummer ett alla kategorier men det finns också några andra. Journal of Family Business Strategy är en, och när jag ser att en av de mest citerade artiklarna är skriven av två finländare blir man ju lite nyfiken. Temat är internationalisering av familjeföretag, och artikeln är en ganska så traditionell genomgång av forskningens nuläge om just det temat.

Internationalisering förknippas lätt med språk och på engelska är ju familjeföretag ”family business”. Jag har börjat intressera mig betydligt mera för den omvända ordningsföljden  dvs ”business family” för den innehåller mycket potential för intressant forskning. Företagarfamilj eller ägarfamilj är kanske den benämning som man oftast använder på svenska, och just företagarfamilj och internationalisering kunde kombineras på flera intressanta sätt.

Det är ju nämligen så att när vi ser på större ägarfamiljer som har ägt bolag i flera generationer så kommer en del av familjemedlemmarna att ha flyttat till andra länder. De har studerat och blivit på den resan, kanske hittat en partner från ett främmande land, eller helt enkelt fått nog av att vara bevakad av pressen en gång om året i vårt lilla land. Orsaken till en flytt är kanske inte det som jag upplever som det mest intressanta utan kanske då hellre frågan om vad det betyder för en ägarfamilj att en del av ägarna bor utomlands, kanske talar ett annat språk, och sällan vistas i Finland.

Tänk er att man ska ordna ett utbildningsprogram för nästa generation och ett flertal bor utomlands. Var ska utbildningen hållas och på vilket språk? Det ska kanske väljas in unga personer i styrelsen men kan man välja in en som bor i Australien eller Hong Kong och som inte kan ett enda ord svenska eller finska? Vem ska stå för resekostnaderna ifall personen måste delta rent fysiskt i möten? Måste styrelsen börja hålla möten på engelska? Ja, listan kan göras hur lång som helst. Däremot är listan på forskning om just sådana här familjeutmaningar inte särdeles lång.

Finns ju också många fördelar för ägarfamiljer som har internationaliserade företag. Det erbjuder goda möjligheter för familjemedlemmar att utveckla sin kompetens inom koncernen, men utom räckhåll för alla övervakande ögon på hemmaplan. Kanske ingen slump att såväl andra som tredje generationens Persson i H&M tillbringat en tid i England innan det varit dags att axla manteln?

,

Mår familjen bra av allt företagande?

9 juli, 2013 11.01 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Mår familjen bra av allt företagande?)

Emellanåt surfar jag bara runt. Slänger in några ord i sökrutan på måfå och ser vart det för mig. Den vägen kan man hamna lite vart som helst, den här gången landar jag i Canada.  Tre forskare i Canada ställer sig frågan på vilket sätt familjer påverkas av att de äger företag eller att familjemedlemmar har företag. Det är en intressant fråga och åtminstone enligt forskarna själva har det inte forskats så mycket i just den  här aspekten.

Samhället vill ha flera företag och de flesta företag är familjeföretag. Det vet vi men hur påverkas familjer av allt det här företagandet, det vet vi mindre om. Är det bra för ett äktenskap att en av personerna eller rent av båda är företagare? Det vet vi inte. Hamnar allt ansvar för hemmet och barnen på en person ifall den andra är företagare? Det vet vi inte, men vi har våra aningar om det. Hur upplever barn företagande i familjen?

Ifall båda föräldrarna är företagare finns det en risk att tiden blir knapp för läxläsning och allt annat som man borde ägna tid åt tillsammans med barnen. Å andra sidan brukar företag innebära att barn får en tidig möjlighet att bekanta sig med arbete och vad det kan tänkas betyda. Vi vet tyvärr också att det kan vara svårt för barn till företagare att få jobb utanför familjeföretaget. För vem vill nu väl skola upp ungdomar som ändå kommer att återgå till familjeföretaget när de är upplärda. Det här får vi tyvärr också ibland höra av våra egna hankeiter.

De tre forskarna från Canada fokuserar på familjens välmående och olika roller, men det vore intressant ifall det också hade funnits några reflexioner om den ekonomiska dimensionen av företagandet. Till exempel har rekordmånga finländska företag problem med att betala räkningar just nu. Hur upplever medlemmar i företagarfamiljer sådant här? Får de ens veta om det eller är det endast företagaren själv som får dra det tunga psykologiska lasset som det här innebär? Det finns ju förstås också den andra ändan av skalan, där det finns mera pengar än man behöver. På vilket sätt påverkar det här livet hos de andra familjemedlemmarna?

Många frågor, väldigt få svar. Däremot är en sak fullständigt klar, och det är att företag i familjen påverkar alla familjemedlemmars liv på sätt eller annat.

Länken till det papper som forskarna i Canada har skrivit hittar du här.

, ,

Tjugo procent

7 juli, 2013 01.14 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Tjugo procent)

Semestertider, men vad gör du under din lediga och egna tid? Sommaren är till för att ta det lugnt och koppla av och konstigt nog verkar det vara en tid då vi får en massa idéer. Föreningar och organisationer som hjälper uppfinnare brukar få mest förfrågningar efter att semestrar tar slut. Då har folk haft tid att tänka efter och fundera över allt möjligt och omöjligt som man annars inte har tid med. Det tycks på något sätt vara svårt att hinna tänka efter samtidigt som man måste jobba.

Jag vet  inte varför, men av någon anledning började jag surfa runt om Google och deras 20%-regel som säger att anställda ska få använda 20% av sin arbetstid för egna projekt. Några av deras succéer tillskrivs den här regeln, men hur fungerar det här riktigt? Tar man sig någon timme här och där, eller en arbetsdag i veckan? Eller är det så att man tar sig den här tiden efter att den officiella arbetstiden är slut? Jag vet inte, men min känsla är att det är principen som är det viktiga här. Det är okej att använda arbetstid till egna projekt, och det kan allt emellanåt ge resultat i nya produkter eller tjänster. I övrigt kan jag inte annat än förundras över hur det är just Google som förknippas med den här 20%-regeln. De var verkligen inte först med att ha en sådan här princip, och de är säkerligen inte de enda som har en sådan här princip. Fast å andra sidan är det väl inte så konstigt heller ifall man googlar idéer och 20% så blir svaret något som har med Google att göra. Det ligger liksom i processens natur att det går så.

Jag vet inte hurudant jobb du har eller på vilket sätt din organisation ger dig möjlighet att använda din egen tid för att arbeta med egna projekt. Fast den kan hända att åtminstone hälften av den där 20% infaller när du har semester. Ta till vara på den tiden och använd den på ditt eget sätt. Det kan vara det absolut bästa för såväl dig som den organisation som du jobbar för.

, ,

Bättre utbildning ger flera företagare

1 juli, 2013 11.58 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (2 kommentarer)

Boston är ett avslutat kapitel för den här gången. Dags med andra ord att återgå till ordningen och se vad för intressant som man kan hitta i forskningsväg. Det finns en rejäl posthög här hemma och där finns senaste numret av Entré, en svensk tidning som täcker in mycket av det som forskas inom entreprenörskap i vårt västra grannland. Det finns mycket intressant i det färskaste numret, men jag fastnar för Zara Dagbashyans avhandling om vilka svenska  universitet som tycks vara bäst på att utexaminera personer som blir företagare.

Det finns otaliga avhandlingar och rapporter om sambandet mellan utbildning och viljan att bli företagare. De flesta brukar innehålla en tanke om att utbildning vid universiteten effektivt tar död på en stor del av viljan att bli företagare. Man inser helt enkelt hur besvärligt och svårt det är och så satsar man på en anställning istället. Nåja, Zaras avhandling är något annorlunda och har några intressanta poänger. Hon visar nämligen att universitet i Sverige som är internationellt topprankade är de universitet som är bäst på att utexaminera människor som blir företagare.

Intuitivt skulle man kanske tycka att det borde vara tvärtom. De som får en utbildning från ett topprankat universitet borde ha de bästa möjligheterna att få en bra anställning, och då behöver man inte satsa på företagande istället. Klart det ännu är att den absolut största majoriteten blir anställda istället för företagare, men om man jämför rankade och icke-rankade universitet med varandra så är det från de topprankade universiteten som de flesta företagarna kommer, ifall man håller sig till universitetsvärlden. Som förklaring anges den goda utbildningen.

Personligen tror jag det är två faktorer som förklarar det här fenomenet. För det första så tror jag att topprankade universitet lockar till sig flera verkligt skarpa människor. Sedan tror jag också att det blir ännu bättre när studerande från olika länder träffas, och ifall man är en en begåvning som kommer från ett främmande land tror jag man hellre söker sig till ett topprankat universitet. När sådana här människor träffas händer det saker, och det kan leda till nystartade företag. Den andra faktorn är att de här vet att de har en konkurrenskraftig utbildning och ifall entreprenörskapet inte lyckas så finns det goda möjligheter att få någon anställning i ett senare skede.

Vore för övrigt intressant att någon gång se undersökningar om drop-outs, och deras väg till företagande. Blir de här företagare för att utbildningen är så dålig, enligt deras tycke, eller för att den bidragit med något så intressant som de helt enkelt genast måste bygga upp ett företag kring, och därmed inte längre har tid eller lust med att avsluta sin utbildning? Kanske universitet med en hög drop-out grad är de som är allra bäst på att utbilda företagare. Det om något vore väl ironiskt?

, , ,

Konkurrensens två sidor

26 juni, 2013 08.56 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Konkurrensens två sidor)

Den sista tiden i USA tillbringas i New York. Jag har aldrig besökt staden så det blir en upplevelse. Tempot och människorna är det som man minns mest. Varje kvarter har något nytt att tillföra och mängden blinkande reklamskyltar gör att det känns som dag fastän det lider mot kväll. Här handlar det om affärer, det är inte frågan om annat. Det gäller att sälja ifall man ska hållas i liv. Det här livsmönstret har sina sidor.

För det första är det tacksamt att vara konsument. På vårt hotell, som inte är något av de större, får vi otroligt bra service. Alla vill vårt bästa men det går inte till överdrift. Det är just på den rätta nivån. De lär sig namnen snabbt och de är villiga att hjälpa oss med vilket ärende som helst. När det är dags att betala räkningen frågas det automatiskt ifall vi vill ha kvittot utprintat eller skickat till en e-post adress. Jag tar tacksamt emot det senare alternativet. Bara på vår gata är det tre hotell direkt efter varandra så inte undra på att de värnar om sina kunder. Det är det här som är det goda med konkurrens. Kunden har allt att vinna på det.

När man rör sig på stan lite senare på kvällen så stöter man förstås på alla ”konstnärer” som vill rita ens porträtt. En blick på det arbete som de gör och de provexemplar som de har framme så är det ingen tvekan om att de är kunniga. Prislappen är fem dollar och det får en att fundera. Det ska tecknas ganska många porträtt innan man kan säga att dagen har varit lyckosam. Detsamma gäller när man ser på alla pizzerior som säljer sina slice. Det handlar om småpengar för kunden och ännu mindre för leverantören. Ifall man gör några enkla räkneoperationer så inser man att här är det hårda bud som gäller. Det är säkerligen inte lätt att skaffa sig en utkomst i den här staden.

Samma problem är det med bussarna. Vi åker från Boston till New York och det kostar 29 dollar per person och det är då redan ett lite dyrare alternativ. Så fastän bussarna är fulla båda vägarna så blir det nog inga stora pengar. Som kund är man nöjd, men de som ser konkurrensen från andra sidan har säkert en annan åsikt. Det är klart det finns pengar i New York, det ser man bara man tittar omkring sig, men det är hård konkurrens om dem, och här som där ser man exempel på att alla inte klarar sig i den här tävlingen. Allt det här får man uppspelat framför sig under ett dygn och jag är inte säker på att jag gillar allt jag ser, men det lämnar intryck, det är ett som är säkert. New York är en stad som lämnar intryck, både goda och mindre bra.

,

Lämnar Boston med flaggan i topp

25 juni, 2013 05.48 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Lämnar Boston med flaggan i topp)

Den sista tiden i Boston blir hektisk. Det är nu som det gäller att få allt fixat innan det är dags att resa vidare. Vi försöker också få till en resa till Six Flags, en stor nöjespark i New England. Det är knappa två timmar bort med bil från Boston och det är värt den resan. Slå ihop alla nöjesfält i Finland och ni har ungefär vad vi talar om. Speciellt vattensidan är ordentligt stor. Jag tar en titt på den värsta bergochdal-banan och fastän tanken kittlar så inser man att här gäller det att stå över.

Sista dagen i Boston tillbringas med en grupp mexikaner som kommer från EF. De har varit i New York och kommer på besök till Boston för två dagar. Det är på mitt ansvar att hålla i en stor del av programmet på söndag. Det är klart jag är partisk men jag skulle säga att det lyckas väldigt väl. Mycket tack vare att gruppen är otroligt aktiv. Det blir en fin avslutning på tiden i Boston. Nu återstår endast en kort tripp till New York för att se hur det är.

Boston Bruins har just sett Stanley Cup gå till Chichago. För ett år sedan kunde jag inte ha brytt mig mindre men det märks att de två unga gossarna i familjen har fått ett nytt favoritlag. Tuuukka Rask är säkert ett namn som de kommer att minnas länge. Samma tankegångar gäller för mig. Vistelsen i Boston är något som jag kommer att minnas länge. Tack Dean Tötterman för den här möjligheten. Det är mycket som man kan ta med sig härifrån gällande vad utbildningen är och hur den kan genomföras.

,

Den transparenta ekonomin

21 juni, 2013 10.37 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Den transparenta ekonomin)

Det har varit stor variation på mitt boende i Boston. De två första ställena som jag bodde på fixades via AirBnB. Det var på två helt olika ställen i stan och båda var intressanta på sina sätt. När familjen anlände blev det hotell i några nätter, sedan nedre våningen i ett hus  i North Cambridge via Homeaway. Nu är vi stationerade på ett hotell nära mitt jobb tack vare goda kontakter till den organisation som jag nu jobbar för.

Det intressanta med att flytta runt är förstås det att vi har bott i olika stadsdelar varje gång och på så sätt fått en god insyn i en del av Boston. Prismekanismerna är också väldigt annorlunda. Via AirBnB får man billigt boende men förmedlingsavgiften är ganska hög. Den kan lätt vara över hundra euro, men systemet är väldigt transparent. Du vet väldigt väl vad du betalar för. Erfarenheterna från hotellen är inte likadana. Vid det första kom vi inte överens om vilka kostnader som vi egentligen skulle stå för i samband med frukosten. Det lämnade en dålig eftersmak.

Här vid det andra hotellet slås man över att hur ett ganska överkomligt pris för ett rum snabbt blir något helt annat. Rumsprisen meddelas alltid utan skatt och avgifter så det kommer förstås till. Trådlöst internet kostar direkt något extra per dygn. Parkering av bilen blir lätt över trettio dollar i dygnet. Frukosten för en fem personers familj blir lätt något mellan hundra och tvåhundra dollar. Frukost är helt klart inte riktigt det samma som vi finländare förstår det som. Därtill kommer det ofta dricks på allt det här.

Det har varit en utmaning att anpassa sig till den här prissättningsmekanismen. Från Finland är man van med ett pris och då vet man vad allt där ingår. Här är det ett pris som gäller som utgångsläge och sedan kostar allting extra och oftast rejält med extra. Det goda i det här är att man alltid vet vad man betalar för, men samtidigt blir man lite frustrerad över att plånboken alltid ska tänjas lite extra i alla lägen. Det är nog snarare money walks (away) istället för money talks här.

, ,

Angry Birds och mammalåda

19 juni, 2013 03.14 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Angry Birds och mammalåda)

Tack vare den kära webben så kan jag ganska bra följa med vad som händer i Finland. Man missar säkert mycket men någon slags koll på läget har jag väl. I min undervisning använder jag en hel del exempel från företagsvärlden och eftersom jag känner till Finland och Sverige bäst så kommer det en del därifrån. Jag har just nu inga studerande från någon av de här länderna så jag har försökt utvidga min portfölj till att täcka exempel från andra länder också. Fast när jag till en del talar om Finland så stöter jag en dag på en mycket oväntad reflektion.

Rovio och  Angry Birds är förstås inget nytt för de här människorna. Det är något som de känner till, men förvånansvärt nog så tar en av de amerikanska studerande upp vår finländska mammalåda en dag. Det om något kan beskrivas som en oväntad händelse och reflektion. Det visar sig att han sett någon form av dokumentär-program på tv, och där har den här unika innovationen nämnts. Vi använder en del tid till att reflektera över vad den innehåller och huruvida människor faktiskt behöver något sådant i dagens samhälle.

Jag har haft väldigt dålig tillgång till amerikanska tidningar, och har nu inte heller läst dylika digitala medier så länge som jag har varit här. Trots det så måste jag nog medge att mammalådans entré var en rejäl överraskning. Kanske kunde man ha tänkt sig Nokia eller något annat. Men mammalådan? Nej, man vet nog aldrig vad man stöter på ut i världen. Lika så bra är det för det är alltid roligt med oväntade händelser.

,

Det gick en chockvåg över staden

17 juni, 2013 06.00 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Det gick en chockvåg över staden)

Det finns fördelar med att resa. Som bäst firas det nämligen Fars dag här i Boston. Lite bättre väder än vad vi vanligen brukar ha i mitten av november i Finland. I övrigt så lär man sig ännu en hel del om den amerikanska kulturen. Härom kvällen satt jag upp till lite senare och rättade en del uppgifter för min kurs på Hult. Mitt i allt gick det ett unisont skrik genom hela hotellet och som spred sig över hela restaurangkvarteret här i hamnen  utanför vårt hotell. Det tutades en del på gatan. Vi har inte kabeltv på rummet men det behövdes inte heller. Man förstod av sig själv att Boston hade gjort det avgörande målet i förlängningen av den andra matchen.

Tog en shoppingtur på stan idag och det var nog en rejäl besvikelse. Inte en bokhandel så långt ögat kan nå. Jag har inte heller sett ett enda ställe där det skulle säljas musik eller dvd-skivor. Det måste säkerligen vara någonstans utanför centrum som de affärerna finns. Vi har sett en enda leksaksaffär. H&M finns förstås här men annars är det verkligen klent. Antar att situationen förändras om en vecka när vi tar vägarna förbi New York innan det är dags att ta oss hemåt.

Senare på kvällen väntar ett e-post meddelande på mig, det är från en av deltagarna i min kurs. Hon undrar hur det är med poängen för aktivitet i klass. Det återstår bara två sessioner i klass och hon vill veta sin nivå och hur hon behöver förbättra sig för att kunna få ett så bra vitsord som möjligt. Jag har varit ganska många år på Hanken och där brukar de här e-post meddelandena komma efter det att kursen är slut. Skillnader finns i både stort som smått. Det är för övrigt första gången som jag är på en skola där det inte finns bibliotek. Man köper all litteratur eller så finns materialet i digitalt format.

Hör senare på nyheterna i kväll att det varit skottlossning på två ställen i Dorchester, stadsdelen där jag bodde den första tiden här i Boston. Det var lugnt när jag var där, men alla var lite skeptiska när de hörde var jag bodde. Fanns tydligen befog för det.

,