Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Jag såg en liten notis i senaste numret av tidningen Entré om familjärt företagande. I notisen återgavs några intressanta resultat från en artikel om nystartade företag i USA. Till en början med så framkom det att nya företag ofta startas av team eller grupper av människor, och den största andelen av de här innehåller personer som är par eller släktingar. Team där någon har familjeband dominerar alltså bland team-företagare. Det är ju ganska intressant, men också väldigt förståeligt, eftersom de flesta företagen är väldigt små. Inbjuder man någon att vara med och grunda ett sådant företag vill man ha någon man litar på, och då blir det lätt ens partner eller någon familjemedlem.

Det som däremot var väldigt intressant var att ifall par startar företag tillsammans så kommer de att lyckas bättre med att uppnå sin första order än en grupp där det ingår släktingar som förälder-barn eller syskon. Orsaken till det här förklarar forskarna med att par har en viss fördel eftersom de lever tillsammans. De har bättre möjligheter att samordna allt det som de borde kunna göra under en dag förutom att jobba i företaget. Eftersom de delar hushåll vet båda exakt vad som behöver göras, och hur det lättast kan göras. Förälder-barn eller syskon känner varandra jättebra, men den relationen lever kanske ännu kvar i den tid som var när man levde under samma tak. Mycket har förändrats sedan dess, eller så ingenting. Alla vet ju vilka former syskonkärlek kan anta, och det här kan upprepas när man startar företag tillsammans. Gamla och etablerade maktstrukturer kan helt enkelt göra det svårare att enas om hur företaget ska drivas. Det finns onekligen en poäng i det här. Så funderar du på att starta företag, och inte vill göra det ensam, så försök först övertyga din partner. En annan familjemedlem är bara det näst bästa alternativet.

Artikelns referens: Brannon, D., Wiklund, J. and Haynie, M. (2013): The Varying Effects of Family Relationships in Entrepreneurial Teams. Entreprenurship, Theory and Practice, nr 1. Vol 37, January.

Jag har ett visst intresse för innovation, tillväxt och entreprenörskap. Därför händer det att jag även brukar ta del av en del avhandlingar på det här området. För inte så länge sedan stötte jag på Tomi Heinonens doktorsavhandling.  Han har fokuserat på innovativa, snabbväxande och mycket framgångsrika företag i Finland, och vad som kännetecknar dem. Det är ingen tvekan om att han kan en hel del om forskningsfältet, men jag hittar nog inget revolutionerande nytt i avhandlingen som skulle ställa saker och ting i en helt ny dager. Det påpekas att relationen mellan innovation och tillväxt är svår att bevisa. Det är inte lätt att studera tillväxt bland mindre företag, och det är ytterst svårt att hitta ett framgångsrecept eftersom det är så otroligt många olika faktorer som samverkar när ett företag växer snabbt.  Snabbväxande företag kan finnas inom olika branscher och de kan vara av olika åldrar och storlek. Ja, så har det väl alltid varit.

Nej, det skulle kanske vara på sin plats med en paus för studier om innovativa, snabbväxande företag. Just nu tycks det inte finnas någon som tar sig an problematiken på ett sådant sätt att det faktiskt skulle komma fram något genuint nytt. Eller, det är klart det finns någon som gör det någonstans, men jag har bara inte stött på det just nu.

En annan reflektion som jag gör om Heinonens avhandling är att det är en artikelavhandling och i två av de fyra artiklarna så är handledaren medskribent. Jag är lite kluven till det här upplägget. Dels är det bra att seniora forskare gör forskning tillsammans med doktorander och publicerar tillsammans. Det finns säkert en del spill-over lärande i en sådan process. Däremot ser jag det som lite problematiskt att en opponent vid en doktorsdisputation inte enbart kommer att kritisera den som disputerar utan även högst troligen den person som är kustos, dvs ofta handledaren. Det är disputanden som står till svars, men att medskribenten sitter med på disputationen utan att yttra sig, det känns lite konstlat.

Vad gör riktigt de där entreprenörerna när de startar sina företag?

14 mars, 2013 11.33 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Vad gör riktigt de där entreprenörerna när de startar sina företag?)

Jag stötte härom dagen på en intressant avhandling från Lunds universitet. Den fokuserar på hur team fattar beslut under den period när de startar och försöker bygga upp sina företag. Jaqueline Bergendahl intresserar sig för huruvida det är så att när team startar så har de ett mål, och då är det enbart en fråga om att skaffa medel för att nå målen, eller är det mera så att de har vissa kunskaper och medel och utgående från det så är målen föränderliga beroende på vad teamen lär sig under processens gång.  Lite enklare sagt, har man ett givet mål i början som man försöker förverkliga, eller är det så att målet förändras hela tiden under processens gång? Det här kan tyckas vara en väldigt akademisk diskussion, men den har vissa poänger. Det är ju nämligen så att det i litteraturen ofta finns en tanke om att entreprenörer ställer upp ett mål för sitt företagande och så kör de mot det. I realiteten är det inte alla gånger så. Visst har man kanske som mål att bli företagare, men hur det går till och vilka kunder man ska betjäna kan förändras vartefter processen att grunda företaget framskrider.

Bergendahl har använt sig av elektroniska dagböcker för att följa med hur företagare i åtta olika företag har arbetat sig vidare mot sin dröm att bli företagare. Det är alltid svårt att följa företagare i realtid, eftersom de inte alla gånger prioriterar delaktighet i forskningsprojekt så högt, men det här projektet visar på några intressanta saker. För det första så styr den första prototypen processen väldigt mycket. Att få det där första testexemplaret färdigt verkar vara väldigt viktigt. Man har ett konkret mål som ska uppnås, men samtidigt så blir kommunikationen med kunder också så mycket lättare när de har något konkret att ta ställning till. Den andra viktiga poängen har att göra med nya affärsmöjligheter. Företagare har kanske en viss tanke på vad de ska satsa på, men ju mera man lär sig om den nisch som man tänkt satsa på så förändras kanske den här bilden. Det är av den här orsaken som det kanske också är viktigt för potentiella företagare att inte enbart tänka på hur mycket de vill uppnå utan de bör också fundera över hur mycket de klarar av att förlora. För det kommer man att göra i början. Man kommer att satsa på fel saker innan man lär sig vad som är det rätta. Det gäller med andra ord att minimera förluster och lära sig snabbt istället för att satsa stort och rejält. Av den här orsaken är det också bra att ha flexibla mål till att börja med, för ju snabbare man låser in sig på ett visst tankesätt, desto svårare kommer det att vara att byta spår när den dagen blir aktuell.

Jaquiline Bergendahls avhandling hittar du här.

Jag stötte på en ganska intressant artikel i Journal of Business Venturing, som är en av de bästa journalerna för forskning som berör entreprenörskap. I det senaste numret fanns en artikel om vilka mål som entreprenörer har för sina företag. Varför startar de företaget och vad har det här motivet för betydelse? I all sin enkelhet kan man säga att forskarna i det här fallet skilde på två olika motiv: de som ville bygga en framgångsrik organisation och de som ville tjäna mera pengar. Det intressanta här är att den första gruppen satsade ungefär två veckor mera av sin egen tid på företaget under ett år än vad de som jagade mera pengar gjorde. Man skulle alltså kunna tänka sig att påstå att de som vill bli rikare är lite latare. Fast så enkelt är det inte.

Det som till en början verkade vara en intressant artikel med data från USA tappade lite av sin attraktionskraft när man började läsa den lite mera. Till exempel så var datamaterialet från perioden 1985-1987 i USA. Just det, vi har här forskning som baserar sig på material som till vissa delar är mera än 25  år. Man skulle kunna tro att även de människor som vill bli företagare har ändrat på sitt beteende under senare år. Däremot är jag nog villig att hålla med forskarna om att motivet till att starta företag kommer att ha en inverkan på hur man kommer att mobilisera resurser. Ifall man vill förverkliga sig själv och ha en annan livsstil så kommer man att satsa mycket personliga timmar och man kommer inte att försöka profitera maximalt i alla lägen. Det är också säkert så att de som vill bli rikare, och som därför kommer att satsa på tillväxt kommer att behöva anställa människor på ett helt annat sätt. Det i sin tur kommer att leda till att man behöver agera annorlunda också på det personliga planet. Något som är nog så viktigt att känna till för alla som så gärna vill hjälpa företagare här i världen. Det går inte att ge samma råd åt alla.

Referens till artikeln: Do entrepreneurial goals matter? Resource allocation in new owner-managed firms.
Pages 225-240
William Dunkelberg, Carmen Moore, Jonathan Scott, William Stu

Forskning om och kring familjeföretagande är en förhållandevis ung disciplin. Det var först på 50-talet som man kan säga att det började hända något. Som vanligt var det i USA som det startade, och då främst inom psykologin. Psykologer ställdes inför det faktumet att de hade familjeföretagare som klienter, och de måste hitta på ett sätt att förhålla sig till de här. Man insåg också att här finns ett fält med en ganska stor potential, och på den vägen är det. Intressant nog har rådgivning, konsultering och utbildning hela tiden varit en aktiv del av utvecklingen kring familjeföretagandet. Visst forskas det mera och mera, men ännu har man inte nått den punkt där teoretiserandet har tagit över helt och hållit. Så familjeföretagande  är ett område där de praktiska implikationerna fått ett ganska stort utrymme. Det är ju synd att så inte är fallet inom många andra discipliner.

Första professuren inom familjeföretagande i de nordiska länderna kom år 1999 till Jyväskylä universitet där Matti Koiranen från början har varit den stora galjonsfiguren. Numera är Åbo och gradvis också Helsingfors orter att räkna mer. Däremot är forskning om familjeföretagande i Finland ännu rena skämtet mot vad man gör i Sverige. Vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping finns det nästan mera forskare och doktorander än vad det finns i hela Finland…. Bara som en påminnelse, tyvärr ännu en gång, om att Sverige nog har lyckats betydligt bättre än Finland.

För en utförlig översikt om hur forskning och utbildning inom familjeföretagande har utvecklats så rekommenderas följande artikel: The practice-driven evolution of family business education av Sharma, Hoy, Astrachan samt Koiranen i Journal of Business Research 60 (2007) sidorna 1012-1021. Tillgång till den här får man via de flesta bibliotek som har tidskriften i sin databas.

Det finns inga produkter mer…

28 februari, 2013 09.17 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (2 kommentarer)

Det finns ju den här fina sången om att jag drömde det var fred på jord, och det fanns inga soldater mer. Eller något i den stilen, ni vet nog vilken jag menar. Läser man forskning inom marknadsföring nuförtiden så kunde den senare delen av sången låta något i stil med ”det fanns inga produkter mer”. Man drömmer alltså om att det bara finns tjänster på denna jord. Företag skapar inte värde längre för sina kunder. Företag hjälper kunder att skapa värde för sig själva när de använder de resurser som man ställer till kunders förfogande. Det här låter simpelt men det är ett otroligt stort mentalt hopp. Vi säljer inte produkter längre, vi är med och erbjuder kunden hjälp till att göra olika saker genom att ställa våra resurser till kundens förfogande. Vi säljer inte pennor åt människor. Vi hjälper dem att få något nedskrivet genom att erbjuda dem resurser i form av pennor. Låter ganska akademiskt eller hur, men det här är framtiden. Allt mera kommer att handla om just det här med vad man kan åstadkomma och hur man kan hjälpa kunder att få en bättre tillvaro. DIY (do-it-yourself) kulturen bara växer och det för företagsvärlden ännu längre in på det här spåret. Så vill du vara i takt med tiden och ha en känsla av att ha en uppfattning om vad marknadsföring fokuserar på nuförtiden så inser du att det finns inga produkter mer. Det finns bara tjänster.

Vill du läsa mera om tjänster och det paradigm-skifte som pågår finns det massor av resurser att ta till men sök fast fram en som heter Shaping, organizing and rethinking service innovation: a multi-dimensional framework från Journal of Service Management,  vol 23. No 5. 2012 så får du en bra överblick om vad som håller på att hända.

Vi har  ju en tendens i Finland att följa med vad som händer i vårt västra grannland. Många gånger så tycker jag det är motiverat, men vi ska ändå komma ihåg att det här är Finland och inte något som ska bli Sverige. Fast det finns onekligen en del intressanta saker där. För en tid sedan dök det upp statistik om unga företagare i Sverige. Visma hade gjort en undersökning om det, och där fanns en del intressanta saker. Generellt sett verkar nyföretagandet vara på tillbakagång i Sverige, men för personer under 25 år är riktningen en annan. Där växer intresset för entreprenörskap, och det blir allt fler unga som startar eget företag.

Ser man på branschvisa förändringar så är det artistisk verksamhet som växer mycket för tillfället. Kan gott tänka mig att Sveriges goda framgångar inom musik och nöjesbranschen bidrar till det här. Det finns just nu också en otrolig mängd med talangprogram och någonstans ifrån ska ju talangerna komma. Det är säkert lättare att betala ut gage ifall det finns en firma, så att den här branschen är på växande har jag inga problem att förstå. Detsamma gäller för internethandel. Den växer överallt så varför inte även i Sverige. Konstnärligt och litterärt skapande växer också mycket. Givet att det finns så många bloggare i Sverige, och att det bland de här finns många som tar steget till att skriva en bok eller två, så är det här heller inget konstigt.

Det som jag däremot har svårt att ta till mig är att konsultverksamhet avseende organisationers utveckling är den bransch som växer mest. Det verkar allså som om unga i Sverige för tillfället allra helst startar eget konsultbolag. Jag tycker det här låter väldigt konstigt, men jag antar att det finns en digital förklaring till det här. Det skulle inte förvåna mig ifall vi bland de här unga människorna hittar experter på sociala medier. Det om något är hett eftertraktat, och unga är onekligen bra på det här.

Något som jag däremot saknar i den här undersökningen är frågan om hur många som startar flera bolag. Det märks bland unga här i Finland att de allt oftare är med i många företag samtidigt. Det kan vara musik, design och sociala medier på en och samma gång. Det här är något som forskare borde intressera sig lite mera för. Varför är det på det här viset? Har det att göra med att unga är vana att hålla på med många olika saker och samtidigt, och därför återspeglar sig det här också inom statistiken för nya företag? Behöver man flera inkomstkällor? Är det ett företag som man satsar på och sedan är resten mer eller mindre hobbyverksamheter som kanske finansierar sig själva? Onekligen något som någon borde gräva lite i.

Vi håller på med affärer, inte välgörenhet

20 februari, 2013 11.47 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Vi håller på med affärer, inte välgörenhet)

Vad är nu egentligen meningen med ett företag? Tjäna pengar åt ägarna säger de flesta. Ett företag är ingen välgörenhetsorganisation. Det finns andra som tar hand om det. Så kan det förvisso låta i många sammanhang, men faktum är att många företagarfamiljer är involverade i välgörenhet. Tack vare att företaget har tjänat pengar åt ägarna.

Håller då företagarfamiljer på med annan slags välgörenhet än andra organisationer? Det är svårt att svara på den frågan, men det finns en intressant artikel i Family Business Review från December 2012. Där har forskarna Lungeanu och Ward studerat amerikanska stiftelser. De har tittat på 200 stiftelser varav lite mera än hälften av dem är sådana som kan påstås vara upprättade av ägarfamiljer. Jämför man sådana stiftelser med andra som inte har någon familje-koppling, så finns det några intressanta påståenden som forskarna kommer med. De har främst riktat in sig på de familje-styrda stiftelserna, och de verkar vara mera fokuserade än den andra gruppen. Man satsar pengar på färre områden, och kanske har det en del att göra med vad de ursprungliga donatorerna har önskat sig. Tittar man på sammansättningen av styrelser så verkar det också som om styrelser som domineras av familjemedlemmar även är mera fokuserade. Familjemedlemmarna håller sig följaktligen till sitt ursprung. Det här tycks dock ändras med åren. Ju äldre stiftelsen är desto mera diversifierad blir den. Kanske tack vare man får in nya generatione,r men kanske också för att styrelserna tenderar till att ändra i sammansättning. Det kommer in flera utomstående ju längre man har hållit på. Det är kanske ett försök till att bli mera ”professionell”.

Det börjar finnas allt flera ägarfamiljer i Finland också som håller på med välgörenhet via olika stiftelser och fonder. Ska bli intressant att se hur det här verksamhetsfältet kommer att utvecklas över tiden. Kanske följer vi även här utvecklingen i USA, eller så har vi vår egen stil. Framtiden får än en gång ge oss svaret på den frågan.

Referens till artikeln om välgörenhet är: Razvan Lungeanu and John L. Ward: A Governance-Based Typology of Family Foundations: The Effect of Generation Stage and Governance Structure on Family Philanthropic Activities Family Business Review December 2012 25:

Artikeln kan tyvärr endast läsas ifall man har tillgång till den via licens eller något bibliotek.

Bloggen är som en trampolin

17 februari, 2013 02.58 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Bloggen är som en trampolin)

Det intressanta med bloggar och annat material som man hittar på nätet är att man aldrig vet vart det för en. Man stöter på referenser och länkar, och mitt i allt är man inne på helt nya vägar. Vägar som man inte hade en aning om att de fanns. För att ni än en gång ska få testa på den här erfarenheten tänkte jag ge tips på två platser som man kunde besöka ifall man är intresserad av forskning om entreprenörskap. Det första tipset fick jag av en fd kollega som numera befinner sig på Laurea. Hon tipsade om en tjänst som Seinäjoen ammattikorkeakoulu upprätthåller. Den heter Yrittäjyyskirjasto och där försöker man presentera vad som görs inom entreprenörskapsforskning här i Finland. Jag ids inte avslöja desto mera om tjänsten utan uppmanar er att besöka den.

Ifall man vill bredda sitt intresse för forskning om entreprenörskap och bege sig utanför landets gränser så är ju Sverige ett väldigt naturligt val. Jönköping International Business School är rankad som nummer ett i Europa när det gäller forskning om familjeföretag men man kan mycket annat också. Besök gärna även Esbri så får du en god uppfattning om vad som händer i Sverige inom forskning på entreprenörskapets område.

Nej, men vi har ingen plan..

14 februari, 2013 01.24 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Nej, men vi har ingen plan..)

Familjeföretagare uppmanas att planera sina generationsskiften väl, men ändå gör de flesta inte det. Varför är det så?

Kajsa Haag disputerade vid Jönköping International Business School i december 2012 på temat generationsskiften. Hennes utgångspunkt var att generationsskiften ofta målas upp som något stort problem, och som är oerhört komplicerat. Det är dyrt att lösa det, och familjer får vara tacksamma ifall de tar sig levandes genom processen.

Jag har själv läst min beskärda del av forskning om familjeföretagande, och jag omfattar hennes inledande analys. Generationsskiften dramatiseras i onödan. De behöver inte framställas som så komplicerade, eller som en fas i livet som kan förstöra allt. De kan istället ses som en naturlig del av den företagsutveckling som pågår hela tiden.

Kajsa Haag väljer att se på planering av generationsskiften som något som är ständigt närvarande genom allt det arbete som görs inom ramen för företaget. Eftersom familjemedlemmar jobbar sida vid sida så pågår också hela tiden en form av familjeföretagande-socialisering. Den yngre generationen ”utsätts” för familjeföretagande hela tiden, och därför är ett generationsskifte inte något dramatiskt. Det är en del av det vardagliga livet. Det är här som Kajsas och mina vägar tillfälligtvis går åt skilda håll.

Ett generationsskifte innehåller några konkreta utmaningar som måste tas itu med. Vem ska få vilka aktier, och hur ska företaget ledas? De här frågorna måste få svar ifall det ska vara möjligt att kommunicera utåt att ett skifte har ägt rum. Svaren kan vara hur naturliga som helst tack vare bra socialiserings-mekanismer, men det är ingen självklarhet att det går så. Speciellt när det gäller överföring av aktier där olika alternativ har varierande  prislappar ser jag det som ofrånkomligt att det sker en medveten planering på något plan. Varför skulle annars föräldrar föra över aktier till sina väldigt unga barn?

Kajsa har valt att följa en familj inom ramen för ett företag, och det här är en orsak till att hon inte vill ge några rekommendationer till familjeföretagare eller företagsledare. Jag känner inte samma tveksamhet utan ser att hennes forskning kan ge stöd för ett visst nytänkande i relation till hur generationsskiften ska bearbetas inom företagarfamiljer. Det är uppenbart att de behöver avdramatiseras, men samtidigt är det lika självklart att de behöver bli mera närvarande med kortare intervaller. Det kan vara bra att införa en räcka av reflekterade diskussioner inom familjen där enskilda familjemedlemmar får utrymme att dela med sig av sina tankar vad gäller den nuvarande, men även framtida, kopplingen mellan familj och företag. Det ska vara en naturlig sak att diskutera. Ägarfamiljer som väljer den vägen kommer att ha det så mycket lättare. Att införa sådana samtal skulle vara min plan ifall jag var orolig över min familjs generationsskifte.

Här hittas Kajsas doktorsavhandling.