Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Skype ligger i toppen av min lista

16 juni, 2013 05.02 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Skype ligger i toppen av min lista)

Vi jobbar en del med nya affärskoncept under den pågående kursen här på Hult. Det funderas över vad det egentligen är som gör något till en extraordinär tjänst eller produkt. Studerande inser att det är lätt att vara annorlunda men otroligt svårt att vara annorlunda på ett meningsfullt sätt. Att undervisa inom entreprenörskap betyder förstås att man måste skaffa sig ett lager av ”krigshistorier” om betydelsen av att vara annorlunda, saker och ting som hänt eller påstås hända i den riktiga affärsvärlden. Gradvis har man väl byggt upp en egen portfölj av sådant material, men under den här vistelsen i Boston har jag insett att det är Skype som ligger i toppen av min lista för tillfället.

Det är en tjänst som har sparat mig otroliga mängder euron under de senaste månaderna och speciellt under juni månad. Alla planeringssessioner som har inneburit samtal mellan USA och Finland har skett via Skype. I början av kursen hade vi också en gästentreprenör med oss. Det var en amerikan med goda kontakter till Filippinerna och när han intervjuades satt han i Singapore. Mina egna kontakter till familjen har också gått via Skype under de senaste veckorna innan den anlände hit. Men allra mest tacksam var jag över Skype när jag satt i Finland och fick veta att jag behövde få en viss nummerkod från IRS i USA. Det enda sättet att få det snabbt var att ringa ett specifikt nummer. Jag var ca en halvtimme i kö och själva ärendet tog mig femton minuter. Hela kostnaden var väl  några tiotals cent, tack vare Skype.

Man undrar varför det ska vara så otroligt svårt att efterapa den här tanken inom andra industrier. Varför förstår inte företag att så otroligt mycket handlar om att göra livet lättare för människor? Varför ska de konstla till det och tvinga in oss kunder i kontrakt som ingen vill ha över en period som ingen önskar och till ett pris som ingen förstår sig på? Nej, än finns det mycket att förändra inom affärsvärlden. Det är ett som är säkert.

,

Halvtidsreflektioner

14 juni, 2013 05.54 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Halvtidsreflektioner)

Hälften av min tid här i Boston har redan gått. Läge att reflektera en del över vad som man upplevt innan det faller i glömska. Jag har varit i USA endast en gång tidigare och då i Los Angeles. Boston är en helt annan stad på både gott och ont. Jag kommer bra ihåg den första dagen man gick omkring och tyckte att husen var fruktansvärt höga. Nu har man kanske ett litet annat perspektiv på det. Familjen anländer imorgon så få se hur de upplever det.

En riktig konstighet är det här med vägar. De flesta är i dåligt skick och det finns gropar här och där. Det är inga små gropar utan kör man i dem kan det få riktigt dåliga konsekvenser. Men det mest konstiga med vägarna är vägarbeten. Vid varje vägarbete finns det åtminstone en polis och en polisbil. Yeps, här vaktar poliserna vägarbete. Det är tydligen någon lokal lag för det lär inte vara likadant på en del andra ställen i USA. Det är onekligen fascinerande det här landet.

Dagarna går på något vis väldigt fort här. Det är även andra utlänningar som gör den reflektionen. Intressant är också att se hur många som äter frukost på jobbet eller i sina rum här. Kanske det är bara där jag jobbar men det är onekligen lite intressant. Lingo är som det lokala köket och den lokala baren i vårt hus serverar tydligen ganska många både när det gäller frukost och lunch.

Jag är här för en kurs och jag har inte så fruktansvärt många studeranden, men vi har många uppgifter och här förväntas alla resultat vara klara senast en vecka efter avlagd kurs. Jag blir införstådd med att det finns en del professorer på den här skolan som undervisar 10-12 kurser i året. Ja, du läste rätt. Kurserna är kanske lite kortare och intensivare här än hemma i Finland men ändå. Tio kurser är en helt fruktansvärt mängd. Lägg därtill att många av de som jobbar på Hult reser runt mellan de olika campusen i Shanghai, London, Dubai, San Fransisco och Boston så vet ni att det här inte är ett lätt yrke. Mera än en kurs i året skulle jag nog klara, men tio? Inte en chans. Hellre då lite längre somrar och lite sand mellan tårna eller snö under skidorna. Någon ordning ska det väl ändå vara.

, ,

Intressanta erfarenheter med Lauri

13 juni, 2013 08.40 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Intressanta erfarenheter med Lauri)

Det är något konstigt i luften här i Boston. Dagarna bara rusar iväg. Mitt eget arbetstempo är väl ungefär som i Finland, men det känns som om dagen bara rinner iväg. Härom dagen hade vi en case-diskussion om Zipcar i vår klass. Det råkar sig så väl att det konceptet lanserades här i Boston när det begav sig, och det företaget har genomgått många intressanta faser. Det har fusionerats, köpt bolag, varit på börsen och nu är det hos AVIS. Vi har en inledanden diskussion i klassen och kl 11.30 öppnas dörrarna för allmänheten och det bärs in pizza och cokis. MBA-studerande och en del av personalen kommer också med för att höra på vår inbjudna gäst Gretchen Effgen från Zipcar som kommer och berättar om de senaste svängarna i Zipcars historia. På det hela en väldigt positiv erfarenhet.

Strax efter 12.30 slängs vi ut ur klassen eftersom nästa lektion ska börja där. En del pizza blir över och vi är några som slänger oss över de sista bitarna i en liten köksvrå. Plötsligt står där en kille som ser lite nordisk ut och talar också engelska på ett sådant sätt att man förstår att det är Norden som gäller. Inte nog med det, det visar sig att herremannen heter Lauri, och han bor vanligen i Tölö i Helsingfors. Fast nu tar han en MBA från Hult i Boston. Vi blir på tumanhand en stund och byter till finska, men otroligt nog föreslår Lauri att vi ska byta över till engelska istället. Han säger det känns bara konstigt att vara i Boston och prata finska. Ja, det är inte bara det som känns konstigt. Det känns också konstigt att någon föreslår att vi inte ska prata finska utan engelska istället fastän ingen annan hör oss. Även det en ny erfarenhet på många sätt, en berikande sådan. Jag får sedan höra att Lauri hör till en av de skarpare typerna på sin klass. Inte att undra på.

, ,

Här listar professorerna bolag

10 juni, 2013 04.53 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Här listar professorerna bolag)

Man har ju alltid sina förväntningar när man åker någonstans. Jag hade vissa uppfattningar om hur det skulle vara på Hult International Business School och vissa av dem har verifierats. Det är en mycket internationell skola och det är krävande människor i klassrummen. Det är betalande kunder  så inget annat är att vänta. Jag hade också väntat mig att träffa en hel del professorer på campus, men det har inte hänt.

Vi ligger ju redan mot slutet av året och det är förstås en orsak, men en annan är den att en väldigt stor andel av professorerna är här för specifika kurser. De har sina huvudsakliga jobb på andra skolor och universitet i Boston eller på andra ställen. De kommer alltså in, ger sin kurs och drar vidare. Lite som mig själv den här gången faktiskt. Tror inte riktigt den här modellen skulle fungera i Finland, men här tycks det inte vara några större problem. Det ses till och med som en bra sak att professorerna är aktiva även utanför den egna domänen.

På campus har jag inget eget rum utan det finns två rum som undervisande personal kan sitta i när den är och föreläser på campus. Ena dagen har jag glädjen att dela det ena rummet i fyrtio minuter med en språkglad dam. Jag hade tänkt att jobba lite men se det blev det nog inget av med. Det visar sig att hon har en mängd erfarenheter av familjeföretag, ett område som jag också råkar vara intresserad av. Dessutom har hon varit delägare i ett bolag som sedan listats på börsen. Ja, sådana här professorer finns det här. Sedan den diskussionen har jag inte sett henne. Undrar vem man stöter på nästa gång och vad den professorn gjort utanför klassen?

, ,

De vill köpa, vad ska jag göra?

9 juni, 2013 03.45 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (3 kommentarer)

Efter första veckan börjar man få lite känning för de studeranden som man har på kursen Building and Managing Growth här på Hult International Business School. Det är tjugo studeranden från ett tiotal olika länder som deltar. En driver en restaurang tillsammans med sin bror och förklarar åt mig vad som gäller när man har restaurang i Kosovo. Under pausen mellan två sessioner så rycker en studerande mig i armén och vill visa en skodesign som han har tagit fram tillsammans med en österrikisk studerande, även han från Hult. Jag kan inte så mycket om branschen för damskor men till och med jag ser potentialen i deras koncept. Frågan är bara hur de ska gå vidare med idén. Någon har redan erbjudit sig att lägga 50,000 pund på bordet, men hittills har han tackat nej. Han tycker det är för lite.

USA är USA och en stor del av de studeranden som kommer hit vill också bli kvar här. Men det mest fascinerande här är vad som händer när man i en skola sammanför en massa människor från olika länder och när man vet att de har ett intresse av att titta lite längre än själva utbildningen. Visst finns det också utländska studeranden vid de finska högskolorna och universiteten, men jag tror inte det finns samma tänk där som här. Finland som land gör det kanske inte ens möjligt, men jag tror ju nog att det här framtiden. Människor med olika erfarenheter från olika länder kommer samman och tänker fram sånt som ingen annan kan ens tänka.

Den som är bäst i klassen just nu i min kurs är en ung dam från Zimbabwe. Det finns andra med en viss potential men ingen är riktigt nära henne ännu. Det är första gången i mitt liv som jag har en studerande från Zimbabwe och ifall resten av de unga människorna i det landet är lika skärpta som den som är på min kurs får vi nog se upp i Finland. Vi har inte en chans.

Lära sig entreprenörskap 24/7

7 juni, 2013 07.37 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Lära sig entreprenörskap 24/7)

Babson College är en av de riktigt stora skolorna i världen när det gäller entreprenörskap. Jag hade möjlighet att träffa en person från den skolan härom dagen. Själva skolan ligger lite utanför så det tar en stund att åka bil till campus, men när man väl är framme inser man att det inte är vilken skola som helst. Det är ingen våldsamt stor skola utan där rör sig cirka 3,300 studerande på årsnivå ifall man bortser från MBA-studenterna. Så Hanken är inte så fruktansvärt mycket mindre, ifall man inte tar hänsyn till campus alltså.

Vi kör omkring en stund med bilen på campus och får se lite vilka slags byggnader där finns. Det är inte lika pråligt som Harvard University men det här området är nog ändå ganska imponerande. Policyn här är att studerande ska bo på campus så där finns väldigt många olika internat. Det intressanta  är att det finns ett internat där alla som läser entreprenörskap förväntas bo. På det här viset, berättar värden, kan man säkerställa att de hela tiden är tillsammans även utanför klassrummet. Det är entreprenörskap 24/7 som gäller här. Inget annat ska behöva störa en på något sätt.  Inte riktigt som i Finland med andra ord.

Jag kände till att Boston är en stad som är känd för utbildning men att det ändå skulle vara så här mycket olika aktörer hade jag nog ingen aning om. Det finns mera än femtio stycken skolor som erbjuder någon form av högre utbildning. Boston University är det största med mera än 30,000 studerande. Harvard University är också ganska stort med mera än 26,000 studerande. Det är liksom inte bara soft drinks och hamburgare som är lite större over here.

,

Pengar, pizza, tv och lite Finland

6 juni, 2013 05.59 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Pengar, pizza, tv och lite Finland)

Det är inte så mycket bloggande om forskning just nu. Mest handlar det om mina reflektioner om livet i Boston. Det fortsätter så ännu i någon vecka men sedan återgår jag till det normala. Under gårdagskvällen hade jag möjlighet att se NHL-matchen mellan Boston och Pittsburgh live här på TD Garden i Boston. Matchen avgjordes först i femte perioden och Boston vann men det är kanske inte det viktigaste här. Att gå på ishockey-match ger en nämligen också insyn i det amerikanska folkets beteende när det gäller den här specifika idrotten. Man kan också fånga in en del ekonomiskt intressanta grepp också.

En kollega på Hult International Business School fixade biljett åt mig via StubHub. Det är en internet-tjänst via vilken man kan köpa biljetter. Det intressanta är att det är som en börsmarknad. Priset flukturerar hela tiden beroende på efterfrågan och hur länge det är till matchstart. I sin helhet fungerade systemet väldigt bra. Lite gjorde vi bort oss under själva beställningen så vi måste göra om processen, men det sparade mig sex dollar för så mycket ändrade priset under den extra minuten. Vad det kostade allt som allt? Ja, 180 dollar för en biljett som inte var något speciell men inte heller den sämsta.

På väg till stadion går jag förbi ett pizzaställe och köper en slice åt mig. Kostar fyra dollar och det är ingen vanlig slice. Motsvarar i våra mått mätt en halv pizza. Det intressanta här är att killen som har den här snabbpizzerian har ungefär åtta olika alternativ att välja mellan, i vanliga fall. När det är match och mycket folk går han ned till två alternativ; ost och pepperoni. Allt för att snabba upp processen, och det säljs pizza som bara den.

Av besökarna på matchen så skulle jag uppskatta att ca sjuttio procent har Boston Bruins kläder på sig. De har spelskjortor eller t-shirts. Lite annat än vad det är i Finland med andra ord. Under matchen dricks det öl och äts i MASSOR. Man undrar om gänget är här för hockeyn eller för något annat. Ölglasen är ganska små och så gott som alla har ett glas i vardera handen. Här igen är det effektivitet som gäller. Undrar verkligen hur mycket pengar en besökere spenderar under en match men säkert inte några småsummor.

Till sist måste man väl säga något om TV-screenen som hänger över isen mitt i arenan. Den är större än vad man är van att se, men det intressanta är att arenan har några kamerakillar som går omkring och filmar publiken. När människor ser sig själva på screenen så blir de som tokiga. Den ena värre än den andra. Det är roligt att se hur engagerade alla är och verkligen bjuder på sig själv. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag skulle bete mig ifall kameran skulle hitta mig. Det kunde ha varit en intressant resa in i innersta mig. En resa som blir ogjord den här gången.

Tuuuuuuuuuuu! Det är vad folk skriker när Tuukka Rask gör kanonräddning efter kanonräddning. Under matchen skriker de också en hel massa andra saker som definitivt inte lämpar sig att återges här. Men va, sport engagerar och så ska det vara.

,

Boston SWAT bilen kommer rakt emot mig

5 juni, 2013 05.03 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Boston SWAT bilen kommer rakt emot mig)

Motorcykelpoliser, Boston SWAT, Undervattensenheten och förstås Boston Drums and Pipes. Där har du huvudingredienserna i paraden på Dorchester Day här i Boston. Dorchester, ja. Jag har fått lära mig att jag inte bor i en av de säkraste stadsdelarna. Varje gång jag säger att jag bor i Dorchester så är kommentaren ungefär ”really?” Stadsdelen lär ha en sämre historia men jag har inte märkt av någonting speciellt. Lite tur råkade jag också ha när jag fick se en riktigt parad härom dagen.

Huvudgatan stängdes av för någon timme, och det körde motorcykelpoliser fram och tillbaka som om det vore något värre pådrag. Själva paraden var en uppvisning av alla möjliga och omöjliga organisationer som finns i min stadsdel. Speciellt uppskattade jag Boston Pipes and Drums. Säckpipor och trummor får man aldrig för mycket av.

I övrigt har jag nog lite problem med att anpassa mig till att alla hela tiden frågar ”how are you?”. Känns lite konstigt att måsta svara med samma mynt. Man täcks ju inte annat, fast säkert kommer det också att sitta av gammal vana efter någon vecka eller så. Jag har också en flytt på gång. Tanken har varit att bo på åtminstone tre olika ställen här. Platserna att bo på hittar jag via AirBnB som är en webbtjänst via vilken människor kan hyra ut sina hus, delar av lägenheter eller bara ett vanligt rum. För tillfället hyr jag hela nedre våningen av ett två-våningshus. Jag har fullt kök, två sovrum ett vardagsrum, dusch och badrum, och rubbet kostar bara 70 euro natten. Really? kanske någon tycker men kom ihåg att jag bor i Dorchester, not the safest place in Boston, MA.

 

, ,

Campus, vad är nu ett campus?

4 juni, 2013 03.59 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Campus, vad är nu ett campus?)

Det ifinns otroligt många olika skolor i Boston. Själv håller jag till på Hult International Business School men här finns också MIT, Harvard Business School och Harvard University. Berömda skolor som bara den. Här i USA pratas det bara om campus hela tiden och jag började fundera över hur viktigt det sist och slutligen är med ett campus, ett center med de byggnader och utrymmen där själva undervisningen och forskningen äger rum.  Hanken i Helsingfors består av tre väldigt olika byggnader där själva huvudbyggnaden i hörnet av Runebergsgatan och Arkadiagatan är den viktigaste. Det är där den största delen av personalen sitter och det är där som föreläsningssalarna finns. Det är en ganska så fungerande helhet men inte är den nu speciell på något vis.

Under min första hela dag i Boston så besöker jag Harvard University och Harvard Business School. En del har man ju sett på film tidigare, men nog är det ju så att det här är en värld för sig. Jag besöker universitetet först. Det är mer eller mindre ett helt kvarter med en massa stenbyggnader som går i rött och vitt. Det är lummigt och det är snyggt. Det är liksom ett område där man som studerande eller forskare gärna skulle gå och strosa omkring och tänka stora tankar. Just den vecka som jag gick där så var det dessutom graduation week och det finns massvis med stora vita tälttak mellan byggnaderna. Man kan bara ana mängden av champagne, vin och glada skratt som svept fram under dagarna, kvällarna och säkerligen även nätterna.

Harvard Business School är en bit bort och på andra sidan floden, men stilen är ungefär den samma. Jag antar att alla byggnader är uppkallade efter dem som öppnat sin plånbok allra mest och Bloomberg-byggnaden imponerar storligen. Det är faktiskt en ståtlig byggnad, man tappar liksom andan. Bredvid den finns ett hus som avviker från allt det andra. Lite konstig design och grönbrun till färgen. En udda fågel och det visar sig att det är där som entreprenörskap håller till. Och är det inte faktiskt så att den påminner lite om udda Casa där även Hanken har sitt entreprenörskap. I övrigt ser jag nog inga likheter mellan Hanken och Harvard Business School.

Hult International Business School har sin egen strategi vad gäller sitt campus i Boston. Eftersom det är Bertil Hult som står som ägare till skolan så är den för tillfället inhyst i samma hus som EF. Det finns inte så många föreläsningssalar men väldigt många grupparbetsrum. Strategin är den helt motsatta mot vad vi har på Hanken. Där finns det många föreläsningssalar men inte så många grupparbetsrum. Relationen mellan de här två utrymmena är inversen mot vad Hult har. Nöjer mig i det här skedet med att konstatera att högskolor och universitet tycks ha helt olika strategier vad gäller utrymmen och användningen av dem. Vad som är bäst varierar säkert från fall till fall.

, , ,

Tack Boston Bruins och Bertil Hult

2 juni, 2013 05.03 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Tack Boston Bruins och Bertil Hult)

Första dagen i Boston går åt till att ta en biltur i stan med min goda vän som varit vänlig nog att bjuda in mig till Boston och Hult International Business School. Det blir en del köande och jag inser att Boston i sig inte är superstort, men att orientera sig i trafiken är inte det lättaste. Jag brukar ha bra lokalsinne men här har jag ingen chans de två första dagarna. Det är otroligt svårt att greppa helheten.

Jag bor i ett småhusområde som är som direkt taget ur en amerikansk film. Husen är exakt sådana som jag har vant mig att se dem på tv. Resan till jobbet sker enklast med hjälp av metron så jag över mig den första dagen hur jag ska fixa det här. Ett byte och jag stiger av vid North Station som är den närmsta stationen till jobbet. Tyvärr hör jag ju inte till de människor som förlitar sig på att telefonen ska ge svar på alla frågor utan jag försöker klara mig själv. Jag irrar runt på gatorna och har ingen aning om hur jag ska hitta till skolan. Fast lösningen finns ju framför mig hela tiden. För vid North Station finns också NHL-laget Boston Bruins hemmarink, och den syns från fönstret vid den skola där jag ska jobba. Tar en stund att inse från vilket håll jag har sett byggnaden men sedan är det lätt. Nästa landmärke är Bertil Hults nybygge för EF. Det är huset bredvid skolan och jobbresan är fixad. Intressant nog ser jag att svensken Bertil använder sig av Skanska som byggare.

Mycket är sig olikt Finland här, det är helt säkert. Under mina irrfärder på gatorna i Boston så händer det mellan varven att okända människor tilltalar en och frågar något om någon plats eller riktning. Jag är ju till ingen hjälp men det har sällan någon betydelse. Folk fortsätter gärna att prata ändå på det mest vänliga sätt. Jag träffar en ung man från Kenya och sedan en dam från Israel. Vi hittar snabbt ett gemensamt språk och det går så lätt. Jag tänker på Helsingfors och skrattar för mig själv.

Fast visst finns det också sådant som är som precis var som helst här i världen. Första kvällen sitter vi ute på en restaurang och inte har vi suttit länge innan ett äldre par vid bordet bredvid frågar: ”Ursäkta, men pratar ni svenska?” Alltid dessa svenskar, det spelar ingen roll vart i världen man åker så stöter man på svenskarna. Och jo, visst säger också det här paret: ”vilken fin svenska ni pratar, men ni är från Finland?” Ja, vissa saker förändras aldrig hur långt hemifrån man än åker.

,