Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Passionerat entreprenörskap

24 april, 2013 10.58 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Passionerat entreprenörskap)

Lite nyfiken på ämnet till att börja med men sedan besviken på det uppenbara. Ja, så kan man väl sammanfatta min personliga reflektion över att ha läst en artikel där författarna talar för hur man ska mäta passionen hos entreprenörer. Passionerat entreprenörskap verkar vara ett forskningstema som intresserar allt mera forskare, det är på något vis kärnan i den entreprenöriella processen. Ifall det inte finns någon passion så kommer det inte heller att finnas något företag, och därför blir det intressant att studera passion. Där är grundresonemanget i sådan här forskning.

Forskarna bakom den här artikeln riktar in sig på tre olika faser i entreprenöriella processer: uppfinnandet, grundandet och utvecklandet. De antar att olika personer uppvisar olika grader av passion beroende på hurudana individer de är. De antar också att olika individer kommer att brinna mera eller mindre för de tre olika faserna uppfinnandet, grundandet och utvecklandet. I sig är väl det här självklarheter. Några tycker om att uppfinna, några vill starta bolag medan andra brinner mera för att utveckla bolagen. Det här kan man också knyta till den entreprenöriella identiteten hos respektive individ.

Ja, det lyser väl ganska klart igenom att min egen nivå av passion för sådan här forskning inte är särdeles hög. Ämnet i sig är fascinerande, men nog känns det som om poängen med passionen försvinner ifall den kvantifieras. Hur passionerad känner du dig idag, på en skala mellan 1-5? För någon som ska investera i en samling med individer kan det kanske finnas en viss relevans i att ha en uppfattning om graden av passion hos entreprenörerna, men jag är nog inte säker att det här är den rätta vägen att vandra. Allt ska nog inte presenteras i siffror.

Referens för  Journal of Business Venturing artikeln: Measuring entrepreneurial passion: Conceptual foundations and scale validation. Pages 373-396,  Melissa S. Cardon, Denis A. Gregoire, Christopher E. Stevens, Pankaj C. Pate, May 2013.

Utbytesföretagare – vad är det?

19 april, 2013 10.54 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (8 kommentarer)

Emellanåt blir man lite villrådig i debatten om hur företagande ska främjas på bästa möjliga sätt. Det finns en del tankar i samhället om att vissa sociala förmåner behöver bli stärkta hos företagarna så att det blir mera som anställda har det. Jag kan förstå det här tankesättet, men jag är ändå i grund och botten skeptisk till det här. Att vara företagare är något annat än att vara anställd, och ifall man vill krympa någon eventuell klyfta mellan de här så är det kanske anställda som ska närma sig företagare och inte tvärtom.  Min skeptisism om sådana här saker väcktes ordentligt till liv när jag såg en reklam om utbytesperioder för företagare via Erasmus.

Tanken i det här utbytesprogrammet är alltså att personer som funderar på att bli företagare kan åka på utbyte till något annat EU-land och där jobba tillsammans med en erfaren företagare under en period på 1-6 månader. Den unga får erfarenhet och hjälp med att utveckla sitt koncept, och den äldre och erfarnare företagaren får känna av friska vindar och nya perspektiv. Ja, men kan det här faktiskt fungera, och är det en vettig användning av offentliga medel?

Sedan första februari 2009 har det kommit in mera än 5300 ansökningar om deltagande i programmet och nästan 2,500 har beviljats rätt att delta. Spanien, Frankrike, England och Tyskland tycks vara populära länder men även Finland har haft en del aktivitet. Man har både skickat iväg unga entreprenörer och tagit emot personer. Har det varit givande? Ja, åtminstone om man tror på deltagarna själva så verkar den absoluta majoriteten vara väldigt nöjda.

Det finns utbytesstuderande, städer och byar som har vänorter, och man kan nu också tydligen vara utbytesföretagare. Det är nog en fascinerande verklighet som vi lever i nuförtiden. Det känns nog som om allt är möjligt, speciellt om vi talar om användning av offentliga medel.

,

Världsmästerskapen i familjeföretagande

16 april, 2013 08.43 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Världsmästerskapen i familjeföretagande)

Finland är ju till vissa delar känt för att komma på nya och absurda världsmästerskap. Kärringkånket samt kastning av mobiltelefon hör väl till de mest kända. Nu kan man ju på många sätt även tävla i företagande, men ett världsmästerskap i familjeföretagande har jag ännu inte stött på. I den första versionen kunde man kanske tänka sig tre olika tävlingskategorier.

Tävlingskategori 1: Det äldsta familjeföretaget i världen.

Solklar vinnare borde väl hotellet Hoshi Ryokan i Japan vara. De är nu inne på 46:e generationen. Torde vara grundat år 717. Alldeles riktigt, årtalet är tresiffrigt. Det är inte det äldsta hotellet i världen men nog det äldsta som kontrollerats av en och samma familj.  Finlands kandiat vore väl i det närmaste  Fiskars som är grundat 1649 och som familjen Ehrnrooth är storägare i.

Tävlingskategori 2: Familjeföretaget med flest anställda.

Lite svårare att säga här, men jag skulle nominera Wal-Mart i USA i den här kategorin. Företaget grundades 1962, kontrolleras av familjen Walton och har grymma 2,2 miljoner anställda. Ofattbara siffror. Finlands kandidat i det här sammanhanget, ifall det ens skulle få nomineras är troligen Kone Oyj med sina 38,500 och som kontrolleras av familjen Herlin.

Tävlingskategori 3: Flest ägare från familjen.

Här blir det verkligen svårt. Det lär ska finnas ett familjeföretag i Holland som har mera än 1300 ägare från en och samma släkt. För att få det här att fungera har man en family office med ungefär 120 anställda, dvs personer som enbart sköter familjemedlemmarnas finansiella angelägenheter. Jag jobbar på att få det här bekräftat på något vis. Nominerade från Finland kunde vara Ahlströms och Snellmans. De torde vara de enda företagarfamiljer där aktieägarna från samma släkt kan räknas i hundratal.

,

Framtidens företagande

12 april, 2013 01.29 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (4 kommentarer)

Via ett nyhetsbrev fick jag tag på en forskningsrapport (B69) som gjorts vid Yrkeshögskolan i Seinäjoki. Den rapporten handlar om det framtida företagandet. Man har samlat forskare och sakkunniga som jobbar med företagande i olika former och under ett antal träffar har de diskuterat det framtida företagandet. Några intressanta reflektioner kan göras över det arbetet.

För det första verkar det som om företagandet blir mera fragmentariskt. Människor kommer inte att vara sitt enda företag troget hela tiden, utan man kan vara med i många vid flera olika tidpunkter. Det kommer också att bli vanligare att äldre företagare, som borde genomföra generationsskifte, kommer att köpa nya företag och göra nya företagarkarriärer. Det kommer också att bli vanligare att man är med i olika företagsliknande projekt för att man vill det eller för att det är lärorikt. Det finansiella motivet kommer att vika undan i ett flertal projekt.

Etik och moral kommer att få en mera framträdande placering även hos enskilda företagare. Hur man gör och tänker kommer att få en större roll. Det här är onekligen en intressant tanke. Vanligen förknippas den här diskussionen med större företag, men företagare får vänja sig med att tackla de här frågorna även i framtiden.

Det blir allt viktigare att företagare tänker mera helhetsmässigt beträffande företag, familj och egen hälsa. Det kommer att behöva ske en ordentlig omprioritering av många företagares tidsanvändning ifall de vill klara sig framöver. Det här kommer säkerligen att vara en stor omställning för det äldre gardet. Men den kommer också att vara en ytterst hälsosam process. Medaljer delas inte ut för långa veckoslut och missade semestrar, och det är bra.

, ,

Finländska företagarkuvöser – var är ni?

8 april, 2013 10.37 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Finländska företagarkuvöser – var är ni?)

När jag läste boken om Uthålligt företagande så noterade jag att det var ett ganska starkt fokus på JC i den.  Idén i det svenska företaget var att erbjuda mode för juniorer. Konceptet var mycket framgångsrikt, och det är numera ett publikt bolag. En intressant sak med bolaget var att huvudkontoret flyttades några gånger. De som hade varit ledande figurer i bolaget under uppväxten tappade lite intresset för verksamheten på grund av det här. De kände också att det unika i bolaget började försvinna när det noterades. Det var inte riktigt lika kul längre.

Gina Tricots grundare fick sin skolning inom JC men även många andra personer som främst jobbat inom försäljning och inköp har grundat nya bolag inom samma bransch. Det fanns en stark inneboende drivkraft hos de här människorna att få förverkliga idéer, och när JC förändrades så måste de här personerna hitta nya arenor för sin drivkraft. Det skapade de för sig själva oftast genom att starta eget. I den bemärkelsen kan man säga att JC var en riktigt företagarkuvös.

I nära anknytning till universitet men också generellt i städer finns det många företagskuvöser i Finland. Jag är ganska skeptisk till de här. Det finns en del av dem som fungerar såsom de ska, men det är nog ett tufft jobb att vara chef för en företagskuvös. Nej, jag tror mera på JC- modellen att ha större företag som företagarkuvöser. Att ha en kultur som uppmuntrar människor att testa olika idéer, men som inte heller är rädda för att släppa iväg sina anställda ifall de vill pröva sina egna vingar som företagare. Kanske kan man framöver köpa tjänster av de här och få ännu bättre service av dem än om de hade fortsatt att vara anställda? Undrar förresten ifall det i Finland finns något motsvarande till JC? Något företag som har fostrat förehållandevis många företagare. Vore intressant att veta. Kanske Nokia är ett fall, men där är kanske födseln av företagare en annan mekanism. ABB kunde möjligen vara ett annat.

,

Företagande i arbetslivet

5 april, 2013 10.55 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Företagande i arbetslivet)

Företagande.se publicerar vissa korta nyheter som kan tänkas vara intressanta för företagare eller för sådana som är intresserade av företagande. Jag fastnade för två intressanta nyheter från de senaste dagarna. Den färskaste baserar sig på siffror från Entreprenörskapsbarometerna 2012 i Sverige och visar att nästan halva befolkningen (49%) kan tänka sig att vara företagare. Det här är oerhört höga siffror. Intressant nog visar svaren på frågan om de verkligen kan tänka sig att bli företagare att andelen ja-sägare då kryper ned till en tredjedel. Trots det fortsättningsvis höga siffror. Samma barometer visar också att ungefär en tredjedel uppger sig att ha en affärsidé. Man vet ju inte om det är en bärande affärsidé men det är helt klart att människor funderar aktivt över företagande och hur livet kunde tänkas te sig ifall man var företagare.

En annan siffra från Sverige som indikerar att företagandet har en allt större roll i vårt samhälle visas på Nya affärers webbsida. Där påstås det att ungefär en tiondedel av Sveriges fyra miljoner verksamma i arbetslivet har ett företag vid sidan av jobbet. Det här är hela 400,000 företagare och de tros sysselsätta ungefär 45,000 personer. Jag tror att det här är siffror som man borde marknadsföra till den halva av befolkningen som kunde tänkas vara företagare men där en stor del ännu inte är det. Det går att kombinera företagande och anställning ifall man vill och man har arbetsgivarens tillstånd till det. Det här är en del av det framtida arbetslivet, och vi ser redan åtminstone en del hankeiter som lever i den här världen. De jobbar för något företag, de har ett band, och därutöver driver de något eget företag. Många gånger är det någon näthandel som är lätt att administrera, men det är ändå ett företag. Det behövs mera uppmärksamhet på de här kombinatörerna, som man tycks kalla dem i Sverige. De har potential att skapa en större sysselsättande effekt än vad de gör för tillfället. Det tror åtminstone jag.

,

Hembygdsföretagsamhet

4 april, 2013 08.01 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Hembygdsföretagsamhet)

Jag brukar allt emellanåt ta en sväng via Hankens bibliotek i Helsingfors och titta på vilka nya böcker de har. Där finns allt som oftast något intressant. Den här gången fastnade jag för en bok med titeln Uthålligt företagande. I all sin enkelhet fokuserar den på en del forskning som gjorts på tre regioner i Sverige: Gnosjö, Siljan och Sjuhärad. Läser man forskning om entreprenörskap och Sverige har man fått sin beskärda dos av Gnosjö, så den glömmer vi den här gången. Siljan har en ganska stark fokusering på turismföretagande, men jag väljer Sjuhärad den här gången, för den har det mest intressanta att erbjuda. Området är regionen runt Borås och då talar vi om Sveriges textilstarka område. Det är där som man stöter på ”knalleandan”.

Vissa regioner anses som mera företagsamma än andra,  men vad beror det på? Ja, i boken Uthålligt företagande försöker man ge ett svar på det. För Sjuhärad handlar det alltså om knalleandan, vilket kan närmast beskrivas som ”ekonomiskt sinnelag kombinerad med operativ handlingskraft men med en viss försiktighet”. Det finns följaktligen många entreprenörer där med en stark knalleanda. Det här beteendet har sitt ursprung i den utbredda gårdfarihandeln som fanns i Sjuhärad för länge sedan. Den här knalleandan lever kvar och har säkert även bidragit till att företag som Gina Tricot, Oscar Jacobsen, Nelly, Oscar of Sweden, Eton Fashion och Didriksons 1913 har etablerats.

Det är något visst med olika regioner, och förflyttar man fokus till Finland så kommer jag främst att tänka på Österbotten och Åland.  Där hittar man också starkt regionalt entreprenörskap som jag skulle vilja börja kalla hembygdsföretagsamhet. Med det avser jag två olika saker. För det första är det alla människor som till vissa delar på grund av starka känslor för hembygden vill bo kvar i regionen så länge som möjligt. Det finns sällan stor industri att förlita sig på om man vill ha en utkomst, och eftersom det finns många entreprenörer i närmiljön så blir man själv entreprenör. Svårare än så är det inte. Det här är den första kategorin av hembygdsföretagsamma individer. Den andra kategorin  är de som kommer från sådana här regioner men som har flyttat någon annanstans. De har ändå kvar sina intryck och minnen av de rollmodeller som fanns nära dem, och det här hjälper dem också att oftast klara sig bra oberoende av var de etablerar sig. Hembygdsföretagsamheten blir deras främsta verktyg att bygga upp en ny tillvaro på en annan plats.

Jag vill inte påstå att det inte finns hembygdsföretagsamma individer från andra ställen än Österbotten och Åland, men mina personliga erfarenheter är att hembygden betyder mera för människor från de här regionerna än för de som kommer från andra regioner. Och ja, jag är från Österbotten.

 

, , , , ,

Ingifta – problem eller möjlighet?

30 mars, 2013 10.59 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Ingifta – problem eller möjlighet?)

I ett äldre inlägg förde jag fram tidigare forskning om vem man borde starta företag tillsammans med. Den forskningen visade att man ska prioritera sin partner. Ifall man byter perspektiv och förflyttar sig till äldre och större familjeföretag där kanske involverade familjemedlemmar räknas i tiotal så blir bilden lite mera komplex. I sådana fall dristar jag mig att påstå att man oftare exkluderar än inkluderar ingifta. Grundtanken tycks vara att det är säkrare så. Vad händer med aktierna ifall de skiljer sig? Vad händer ifall vi måste avskeda vårt barns partner?

Större familjeföretag med högre antal familjemedlemmar är komplexa organisationer. Av den anledningen så kan det kanske också vara enkel matematik att utesluta alla ingifta. Tänk om vi har sjuttio familjmedlemmar som ägare. Ifall alla otroligt nog skulle ha en partner, och de skulle tillåtas vara ägare, skulle man vara uppe i hundrafyrtio ägare. Vilka ingifta ska få jobb ifall sjuttio står på kö? Ganska lätt att ta sig ur det här skräckscenariot genom att förbjuda alla ingifta att vara ägare eller jobba i företaget. I sig är det här ingen problematisk strategi, men den har åtminstone en klar nackdel. Tänk om det bland de ingifta finns helt otroligt bra talanger som skulle ha mycket att ge familjeföretaget? Ja, de kommer inte att få en chans och det kanske hela familjen lider av.

De som följer forskning om familjeföretag vet att det inte är lätt att definiera familjeföretag. Det är inte heller lätt att definiera ens familj. I mitt fall är min familj i vissa situationer min mor och min bror, i andra fall är det min fru och våra tre barn. Ta då en stor släkt så förstår ni att det lätt blir komplicerat. Intressant nog brukar många stora företagarfamiljer ha ganska stränga regler om när någon yngre person blir en familjemedlem. Förlovning, barn eller samboende brukar vara ett miniumkrav för att den yngre generationens partners ska kunna få delta i olika tillställningar som berör familjeföretaget. Det här brukar emellertid ändra när äldre generationen börjar skilja sig och skaffa pojk- och flickvänner. Senast då brukar de stränga reglerna börja luckras upp. Som alltid är det frågan om från vilken sida man ser på saken.

Det finns inte så mycket skrivet om ingiftas roll i familjeföretag men här är en referens som kan följas upp. Den fokuserar på data från Filippinerna men det har ingen betydelse. Problematiseringen är ändå intressant.

, ,

Transportföretagare blir jag aldrig

27 mars, 2013 10.28 | Skriven av jansten i Marknadsföring - (Kommentarer inaktiverade för Transportföretagare blir jag aldrig)

Visst läser jag en del artiklar om forskning, men jag gör också annat. Det som jag kanske tycker är mest intressant gällande forskning är att intervjua människor. För en tid sedan deltog jag i ett forskningsprojekt på Hanken inom marknadsföring där min uppgift bestod av att resa runt i Finland och intervjua femtio transportföretagare. Avsikten var att ta reda på hur de här företagarnas affärsverklighet ser ut. Genom att få grepp om den antas det också vara lättare för till exempel lastbilstillverkare att utforma sina erbjudanden.

Jag vet inte vilka föreställningar ni har om transportbranschen, men i all sin enkelhet kan man säga att de flesta företagen är små och de är inte direkt lönsamma. Det går bra för dig ifall du gör nollresultat. Majoriteten har inget kontor utan när man ska intervjua dem så sitter man i hytten och är ute på något uppdrag eller så är det hemma-hos-intervju som gäller. Jag fick alltså vara ute i deras vardag. Emellanåt satt man i hytten mitt bland all bokföring, och andra gånger satt man vid köksbordet och diskuterade. Frun i huset satt kanske i samma rum och stickade eller kokade mat.

Allt som oftast erbjöds jag att köpa lastbilar så att de själva skulle kunna göra något annat. När man frågade dem hur det är med lönsamheten skrattade de flesta, och sa att de företagare som är ute efter pengar är i andra branscher. Att intervjua företagare är verkligen en in-på-livet resa. Deras vardag är oberäknelig, och är man van att intervjua personer från större företag som behöver bokas in veckor på förhand är det en smärre chock att intervjua småföretagare. Många gånger fick man ringa på morgonen och boka in sig på eftermiddagen när de hade någon tidslucka. Det är lite utmanande att åka iväg på några dagars resa till norra och östra Finland när det här är deras framförhållning.

Man märkte av att många var pressade av det hårda branschklimatet, men de flesta gillade den höga volatiliteten i vardagen. Den erbjuder dem möjligheter att visa hur smart man är och hur snabbt man kan vända en situation till sin egen fördel. Många gånger kunde orderboken vara tom på kvällen, men de var inte oroliga. ”Telefonen börjar ringa sex på morgon och så fylls dagen därefter”. Ja, transportföretagare blir jag aldrig. Min stresstålighet är alldeles för låg för det.

, ,

Planera eller inte planera – jag vet inte

26 mars, 2013 11.26 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Planera eller inte planera – jag vet inte)

Journal of Business Venturing är en av de bästa journalerna inom entreprenörskap. Publicera något i den journalen och du har uppnått något. I den här journalen fanns det under fjolåret en artikel om huruvida blivande entreprenörer ska planera sin verksamhet eller inte innan de startar. Ganska långt handlar det om att skriva en affärsplan eller låta bli. Forskningen är väldigt tudelad här. Det finns de som säger att en affärsplan förbättrar oddsen att starta ett framgångsrikt företag, och det finns de som säger att ifall man börjar skriva en affärsplan så kommer man att inse att det inte är värt att starta. Det är då bättre att bara starta.

Jag måste medge att efter jag har läst de båda tyskarnas artikel om planering så vet jag inte riktigt ännu heller hur jag ska förhålla mig till affärsplaner. Visst har jag också i undervisningen på Hanken lyft fram betydelsen av att skriva affärsplaner, men det har jag slutat med. Främsta argumenten till det är att det är så mycket som ändrar under de första månaderna att allting i planen ändras. Det som man skrev för en vecka sedan stämmer inte längre, ifall man varit duktig på att diskutera med presumtiva kunder. Som Steve Blank brukar säga ”Det finns ingen affärsplan som överlever första kontakten med verkligheten”. Så vad blir kontentan av det här med affärsplaner? Ja, jag tror att det beror mycket på personerna och kontexten. Ska man förverkliga ett projekt inom ramen för ett storföretag behöver man helt säkert någon form av plan. Situationen är lite annan ifall man är någon som vill bli en entreprenör och man har råd att ta en smäll. Ska man gå till banken och låna pengar behöver du säkert också en affärsplan för just det ändamålet. Avslutningsvis, måste varje individ själv bestämma hur satsningen på planering ska se ut. Det finns ingen enda rätta strategi här förutom att fokus måste vara mera på action och verkställighet än planering. Planering flyttar inte berg. Till det behövs det passion, energi och målmedvetenhet.

 

Här är länk till artikeln om planering.

,