Det har varit stor variation på mitt boende i Boston. De två första ställena som jag bodde på fixades via AirBnB. Det var på två helt olika ställen i stan och båda var intressanta på sina sätt. När familjen anlände blev det hotell i några nätter, sedan nedre våningen i ett hus  i North Cambridge via Homeaway. Nu är vi stationerade på ett hotell nära mitt jobb tack vare goda kontakter till den organisation som jag nu jobbar för.

Det intressanta med att flytta runt är förstås det att vi har bott i olika stadsdelar varje gång och på så sätt fått en god insyn i en del av Boston. Prismekanismerna är också väldigt annorlunda. Via AirBnB får man billigt boende men förmedlingsavgiften är ganska hög. Den kan lätt vara över hundra euro, men systemet är väldigt transparent. Du vet väldigt väl vad du betalar för. Erfarenheterna från hotellen är inte likadana. Vid det första kom vi inte överens om vilka kostnader som vi egentligen skulle stå för i samband med frukosten. Det lämnade en dålig eftersmak.

Här vid det andra hotellet slås man över att hur ett ganska överkomligt pris för ett rum snabbt blir något helt annat. Rumsprisen meddelas alltid utan skatt och avgifter så det kommer förstås till. Trådlöst internet kostar direkt något extra per dygn. Parkering av bilen blir lätt över trettio dollar i dygnet. Frukosten för en fem personers familj blir lätt något mellan hundra och tvåhundra dollar. Frukost är helt klart inte riktigt det samma som vi finländare förstår det som. Därtill kommer det ofta dricks på allt det här.

Det har varit en utmaning att anpassa sig till den här prissättningsmekanismen. Från Finland är man van med ett pris och då vet man vad allt där ingår. Här är det ett pris som gäller som utgångsläge och sedan kostar allting extra och oftast rejält med extra. Det goda i det här är att man alltid vet vad man betalar för, men samtidigt blir man lite frustrerad över att plånboken alltid ska tänjas lite extra i alla lägen. Det är nog snarare money walks (away) istället för money talks här.