Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Börja med bilder

2 januari, 2014 12.11 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Börja med bilder)

Julen och nyåret ska ha sitt.  Så är det bara. Det betyder förstås också att det varit lugnt på bloggen under en längre tid, men det är dags att ändra på det.  Via Entré-tidningen stötte jag på intressant forskning om storyboards. Det kan väl i all sin enkelhet beskrivas som bildmanus istället för textmanus. Det vill säga att istället för att skriva om en situation eller händelse så återger man den med bilder istället. Det här kan vara väldigt användbart inom filmindustrin där man kanske vill skapa en gemensam bild för olika yrkesmänniskor om hur en viss scen ska filmas. Fast den här gången så kopplas storyboards till innovations-processer och den tidiga fasen.

Det är Anders Wikström som har disputerat på det här ämnet vid Mälardalens högskola. Hans primära intressen är vad man kallar för briefs. Det vill säga korta inledande projektbeskrivningar om vad man ska fokusera på. De här beskrivningarna är ofta textbaserade, men Anders ville se vad som händer ifall man försöker använda sig av storyboards istället. Personligen tycker jag att fokuset på briefs är mycket bra. Det är under det här tidiga skedet i en innovationsprocess som många antaganden om den framtida produkten eller tjänsten slås fast. Det är också många beslut som tas här och som kommer att få stora konsekvenser för hur processen går vidare och kanske även också för hur slutresultaten blir.  Så det är mer än väl motiverat att ägna forskning åt just den här fasen  av en innovationsprocess.

För att hoppa direkt till resultaten så finns det vissa poänger med storyboards. I jämförelse med textbaserade briefs så kan man med hjälp av bilder få en bättre uppfattning om den faktiska användarsituationen där den nya tjänsten eller produkten kommer att användas.  Det kan förstås också handla om en beskrivning av problem som kunder har och som man vill lösa.  Oberoende av vad beskrivningen fokuserar på så är resultatet det samma. Det blir lättare att se den nya situationen framför sig när den återges med bilder. Vad kommer kunden att behöva gå igenom för att kunna använda produkten och vad måste kunden göra för att få produkten att fungera på bästa möjliga sätt? När någon återger något med bilder så innebär det också att andra team-medlemmar har möjlighet att reflektera över det som håller på att visualiseras. Här har man mera tid för reflektion än om någon bara skriver ned en textversion av briefen. Som bekant så är det aldrig helt fel med reflektion. Gärna mycket av det och så tidigt som möjligt så blir troligen slutresultaten även bättre. Med hjälp av storyboards så tycks det vara som så att det är ännu lättare att tänka efter före.

Länk till Anders avhandling hittar du här.

, ,

Framtidens ägarfamiljer – hur ser de ut?

19 december, 2013 11.27 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Framtidens ägarfamiljer – hur ser de ut?)

Tekes är en oerhört viktigt finansiär för många olika forskningsprojekt här i Finland.  Att vara med i sådana här projekt brukar innebära en hel del byråkrati, och varje projekt ska rapporteras på olika sätt efter avslutat projekttid. Det här innebär också i praktiken att Tekes är en ganska intressant källa till dokumenterad forskning. Organisationen ger ut många olika rapporter av de mest varierande slag. En rundtur den här veckan i deras databas leder mig in på en ganska rolig rapport om hur man tror den finländska genomsnittsfamiljen ser ut om knappa trettio år.

Forskarna har fokuserat på hur livet för en finländsk familj ser ut år 2040. Vad händer i deras vardag och hur finns teknik med i deras liv i olika situationer, är frågor som behandlas i rapporten. Det handlar förstås om hälsa, energi, kommunikation, daglig konsumtion osv. Sådant som man nu kan förvänta sig i en sådan här rapport. Det som jag däremot blir besviken på är att man inte tänkt till hur själva familjen eventuellt ser ut år 2040. Här gäller ännu mamma, pappa, och två barn. Det ena är förstås en flicka  och det andra en pojke.

Jag tror ju nog till exempel att de framtida ägarfamiljerna kommer att se något annorlunda ut år 2040.  För det första så kommer generationsskiften att bli besvärligare. Det finns allt flera familjer med mina, dina och våra barn. Det gör att det inte blir särdeles lätt att veta vem man ska gynna vid aktiefördelningar. För det andra så blir familjerna mer internationella. En allt större andel av familjer kommer åtminstone tidvis att bo utomlands. Vad gör du till exempel om halva tredje generationens släktingar jobbar i USA, Australien och Sydafrika och det behövs väljas någon ny styrelsemedlem till ett av de finländska bolagen? Nöjer du dig med vad som finns i hemlandet, eller blir det videokonferenser?

Det blir allt flera familjer med nya familjemedlemmar som inte är födda i Finland. Ena partnern kommer ganska från Brasilien och har en helt annan kultur än vad vi finländare än van vid. Den personen och de i utlandet födda barnen vill kanske gärna delta i familjetillställningar som gäller det stora familjeföretaget, men varför ska man prata engelska nu helt plötsligt bara för att några inte förstår ett av de båda inhemska språken?

Till sist tror jag också att det kommer att bli allt vanligare att många familjemedlemmar har sina egna personliga bolag. De är kanske aktieägare i det stora familjeföretaget men det viktigaste är det egna företaget. Frågan är om pengarna och tiden räcker till för båda företagen?

Fast det är klart att glaset också är halvfullt. När man just har öppnat säljkontor i Egypten är det ganska praktiskt att ena kusinen bor där och är sedan femton år tillbaka gift med en egyptier. Det var inte något som var planerat, men eftersom nu möjligheten finns rakt framför en, varför inte dra nytta av den?

, ,

Det är inte idéerna som det är brist på

10 december, 2013 10.44 | Skriven av jansten i Företagsamhetsfostran - (Kommentarer inaktiverade för Det är inte idéerna som det är brist på)

Jag gör en notering om att Linköpings universitet har öppnat en Open Innovation Accelerator.  Det beskrivs som en portal (tänk att det ordet används ännu) där forskare, idéer och näringsliv kan mötas. Tanken är att det finns många forskningsresultat som inte har kommersialiserats, och att forskare inte nödvändigtvis är de rätta personerna att driva projekten vidare. Det är säkert helt sant, och det här visar med allt klarare tydlighet att det inte längre är idéerna som är bristvaran. Jag tror inte det är pengarna heller, utan det är helt enkelt så att människor som får jobbet gjort är det som saknas mest.

Entreprenörskap har börjat handla lite för mycket om idéer och hur man får fram nya idéer. Tyvärr drar jag säkert också mitt strå till stacken i den här utvecklingen via min egen undervisning. Av någon anledning så har undervisning inom entreprenörskap handlat väldigt mycket om att ta fram nya affärsidéer, och kanske göra affärsplaner, men det är helt uppenbart var fokus egentligen ska ligga. Det är på att få jobbet gjort.

Många människor som vill bli entreprenörer är rädda för att någon ska stjäla deras idé men det är inte här som den ultimata utmaningen ligger. Nej, utmaningen är att ringa de hundra första samtalen, att springa hos potentiella kunder, att få den första ordern, att göra återbesök efter återbesök, att få det dagliga slitet gjort. Det är i den slit-processen som entreprenörens kvalitet mäts på allvar. Vem som helst kan ha idéer, hur många som helst. Däremot är det ett fåtal som kan ta en idé vidare och realisera den i form av ny affärsverksamhet. De här människorna är en bristvara. Det är inte pengarna eller idéerna, nej det är människorna som får jobbet gjort som det är brist på. Kolla fast nästa gång som du går på ett seminarium som är till för att hjälpa företagare med sina företag. Rummet är fullt med sakkunniga, experter, tjänstemän och konsulter. De enda som fattas är de som ska göra jobbet, de blivande entreprenörerna.

,

Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer

4 december, 2013 11.36 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Ur läs- och skrivsvårigheter föds många bra entreprenörer)

Jag går för tillfället på en utbildning till mental tränare. Vi träffas en gång i månaden och igår blev det av någon anledning tal om studerande och deras problem med målformulering. Många har svårt att bli klara med sina studier, och ett problem är avsaknaden av mål som ligger bortom avslutade studier. Någon i gruppen påstod att dyslektiker många gånger är de som klarar sig väldigt bra inom just det här området, de kan jobba med mål och vara systematiska. De är till och med tvungna till det om man säger som så. Kanske det här också en förklaring till att många entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter?

Vid Esbri i Sverige kommer det nästa vecka att vara en intressant föreläsning av professor Johan Wiklund om entreprenörskap och psykisk ohälsa. Informationen om själva föreläsningen och hans forskning är lite knapp, men det verkar som om han kommer att fokusera på att många människor med psykisk ohälsa ser sin chans inom entreprenörskap. Det vill säga personer med ADHD, autism, dyslexi eller andra egenskaper får en genuin möjlighet att skapa sin egen arbetsplats inom entreprenörskapet. Det är klart att de här människorna ses som utmanande för potentiella anställningar och då kan entreprenörskapet vara räddningen. Därtill kan det ju faktiskt vara så att de här människorna är exceptionellt väl lämpade till att bli entreprenörer.  Entreprenörskap handlar mycket om att bryta normer och avvika från massan, och de här människorna är många gånger klockrena definitioner på just det.

Intressant nog så har till exempel Yale ett center för dyslexi och kreativititet. Man ser tydligen en klar koppling mellan de här två egenskaperna. Left is Right har en gång i tiderna också varit ett företag i Sverige där man primärt anställde personer med Aspergers syndrom.  Vill man dra det här ännu längre så kan man fast referera till Malcom Gladwells kommenterar i boken Outliers om att 35% av alla entreprenörer har läs- och skrivsvårigheter. (Fast den undersökningen kan man nog ifrågasätta en hel del, fast genom att läsa det här ) . Kom ihåg allt det här när det nästa gång  publiceras någon undersökning om att utbildningsnivån bland entreprenörerna är på stigande. Det kan vara en bra sak, men är det nödvändigtvis inte alla gånger.

, ,

Nu ska det helst vara en VD utan erfarenhet

26 november, 2013 10.15 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Nu ska det helst vara en VD utan erfarenhet)

Världen fungerar inte alltid som man tror. Ta till exempel det här med att anställa en ny VD. Ska man ta en som tidigare har varit VD i något annat bolag och vet vad det innebär att vara VD, eller ska man ta någon som ännu inte haft någon VD-roll? Intuitivt skulle man kanske tycka att någon som tidigare har varit VD vet vad det är frågan om. Å andra sidan så kanske en som inte tidigare har varit VD är något hungrigare och mera ivrig att visa att man är rätt person. Ingen lätt fråga med andra ord.

I MIT Sloan Managements september nummer kan man läsa om ny amerikansk forskning kring det här med att välja ny VD. Enligt forskarna som citeras i det numret så är det som så att man INTE ska rekrytera en person som tidigare varit VD. De här människorna gör vanligen ett sämre jobb än de som för första gången är i VD-rollen. Framför allt så ska man inte rekrytera en VD från ett lika stort bolag i samma bransch, det är ungefär det säkraste receptet till att göra bort sig.

Varför är det månne då så här? Ja, forskarna påstår att det har att göra med erfarenhet och hur VDn uppfattar sin tidigare erfarenhet. Risken är nämligen stor att den person som varit VD i ett tidigare bolag försöker sig med samma tricks i vad den uppfattar som liknande situationer som den tidigare varit i.  Problemet är förstås det att alla bolag är olika fastän det kan kännas som om de alla står inför liknande utmaningar. Det är just här som det lätt går fel. Den nya VDn tar lite genvägar för personen tycker sig känna igen situationer från sitt tidigare VD-jobb och försöker köra med gamla beprövade lösningar. Tyvärr verkar det ofta vara  så att de här inte nödvändigtvis fungerar.

Ska styrelser då helt slopa tanken att anställa personer som redan haft en VD-position i något annat bolag? Nej, det behöver inte vara så. Ett bra knep kan vara att se till att det finns en tillräckligt lång övergångsperiod mellan jobben. Helst ska VD-kandidaten ha gjort något annat mellan VD-jobben så att personen ifråga har hunnit få distans till beprövade lösningar från det tidigare VD-jobbet. En annan väg kan vara att ta in personen i styrelsen först och låta den lära känna bolaget den vägen. Därefter kan den personen ta steget till att bli VD när den känner omgivningen och personerna inom bolaget. Personligen tycker jag det här tillvägagångssättet är ganska intressant. Vanligen, åtminstone i familjebolag, brukar det vara precis tvärtom. Den person som varit VD i familjebolag brukar nämligen ofta övergå till att bli styrelsemedlem efter att VD-skapet är förbi. Något som är värt att reflektera över, åtminstone för ägarfamiljer.

, , ,

Immigranter gör det bättre

19 november, 2013 03.55 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Immigranter gör det bättre)

Pizza eller kebab? Det är väl de alternativen som immigranter har när det gäller att bli företagare i ett främmande land. Så känns det många gånger när man själv funderar över inom vilka sektorer som immigranter blir företagare.  Idag stötte jag på en artikel i Journal Business Venturing som gav mig en något mera nyanserad syn på det här med immigranter och företagande.

Några forskare har gjort en studie på material i Kanada. Fokus har varit på människor som har immigrerat till Kanada under de senaste fem åren från den tidpunkt när studien gjordes. Ifall man hoppar över all teknisk information och går direkt på resultaten så kan det konstateras att nya företag som startas av personer som nyligen immigrerat klarar sig bättre på internationella marknader än vad andra nya företag gör. Det vill säga ifall du tar en kanadensare och en immigrant som båda startat ett nytt företag, och där båda exporterar, så klarar sig vanligen immigranten bättre.

Rent spontant kan man tycka att det är alldeles uppenbart att en immigrant klarar sig bättre på internationella marknader än vad en infödd företagare gör. Immigranten har ju per definition internationella nätverk att förlita sig på. Den personen har konkreta erfarenheter av ett annat land och hur det är att verka där. Det omvända gäller också förstås. Ifall en immigrant enbart fokuserar på den nya hemmamarknaden i det nya hemlandet så kommer den personen vanligen inte att klara sig lika bra som en företagare som är född i det specifika landet. Det är också ganska förutsägbart eftersom den personen har längre erfarenhet av just den marknaden.  En massa självklarheter i den här forskningen så varför bry sig? Ja, det finns faktiskt en ny dimension här.

Den nya dimensionen består i av att man vanligen inte särskiljer på immigranter som försöker etablera sig på en ny hemmamarknad och immigranter som istället satsar på att exportera. De gånger man inte separerat de här grupperna så har vanligen resultaten visat att immigranter klarar sig sämre, men det är alltså inte sant i alla lägen.  Det här skapar också i förlängningen en intressant fråga. Kanske är det så att nyligen startade inhemska bolag borde ta in nyligen anlända immigranter i bolaget som anställda eller ägare? Det kunde ju ses som en form av ”insourcing” av utländsk arbetskraft och kunskaper om en internationell marknad. Vem vet, det kan visa sig vara just det rätta tilläggsmomentet som ett litet företag med internationaliseringsambitioner behöver.

, ,

Det här med beslutsångest

13 november, 2013 11.27 | Skriven av jansten i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Det här med beslutsångest)

Vad ska man göra? Du har tre alternativ framför dig och du borde besluta dig för ett av dem. Hur ska du veta vilket som är det bästa eller det som är mest rätt för dig? Ja, det här är väl sådant som de flesta av oss ställs inför mer eller mindre dagligen. Frågan är bara hur man ska gå tillväga.

En vandring i cyberspace förde mig till ett blogginlägg på Harvard Business Reviews sidor. Det intressanta i det inlägget är att skribenten via referenser till forskning gjord vid Stanford påstår att det inte enbart handlar om att fatta ”rätt” beslut utan det gäller minst lika mycket om att se till att det blir rätt efter att man fattat beslutet. Det vill säga man måste förlika sig med sitt beslut och stå bakom det, göra sitt bästa för att utfallet ska bli det som man önskar att det ska bli. Det är ju därför som man tog det där beslutet också.

Jag håller helt med skribenten om att fokuset i beslutsfattande många gånger hamnar på fel ställe. Det samma gäller entreprenörskap och idéutveckling. Ta till exempel belöningar för idéförslag. Sådana belöningssystem är många gånger uppbyggda kring tanken att den person som kom på idén får en belöning. Problemet här är bara det att idéförslaget är kanske bara det som sparkade igång processen. Därefter har fast hur många personer som helst stött och blött idén samt utvecklat den vidare. Det är alla de här som har förverkligat idén, men de glöms ofta bort när det blir dags att belöna någon för att en ny idé har nått marknaden.

Ett mantra som upprepas ofta är ”fokus, fokus, fokus”. Det är den enda vägen till framgång. Visst håller jag med om det men frågan är vad man ska fokusera på? Det är viktigt att analysera olika alternativ för att kunna ta beslut, men det är vad som händer efter att man tagit ett beslut som är det viktiga. Det är då som det avgörs om beslutet var rätt eller inte. Tänk på det nästa gång som du har beslutsångest. Ta beslutet och se sedan till att det blir rätt, det är det som gäller.

Styrelsearbete är viktigare för de yngre än för de äldre

7 november, 2013 11.59 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Styrelsearbete är viktigare för de yngre än för de äldre)

Jyväskylä universitet är fortsättningsvis ett av de få universitet i Finland där det har satsats på familjeföretagande. Jag antar att de flesta avhandlingar inom familjeföretagande i Finland har en koppling hit. Personligen tycker jag kanske att kvaliteten är lite väl varierande bland de här verken,  men det kommer en del intressanta avhandlingar mellan varven. Som exempel kan nämnas att nästa veckas fredag så ska Jouni Oksanen försvara sin avhandling om hur företagare lär sig att vara företagare.

Att företagare lär sig om företagandet genom att vara företagare är inget nytt. Inte heller att självstudier och deltagande i kurser är viktigt för att få nya intryck. Det som jag däremot tycker är ganska intressant är att ifall man jämför grundare och efterträdare med varandra så tycks det vara som så att efterträdarna tycker att ett fungerande styrelsearbete är viktigt. Det poängterar nästan grundarna inte alls.

Efter en kort inre reflektion så förstår man förstås varför den yngre generationen tycker styrelsearbete är viktigt. För det första så träder den yngre generationen efter ett generationsskifte in i något som redan finns. Det finns en verksamhet och det finns en företagare som har byggt upp det här. När man grundar ett eget företag finns inte det här. Efterträdarens utmaning är också den att det finns en föregångare som man måste förhålla sig till och hitta en ny roll åt. Det är här som styrelsearbetet kommer in. Styrelsen blir en bra plattform där man strukturerat (i bästa fall) kan utbyta åsikter om då och nu samt hur det är bra att göra framöver. Problemet här är däremot hur företaget och såväl grundare som efterträdare förhåller sig till den här nya arbetsordningen. Förstår grundaren att det är någon annan som nu är ansvarig för verksamheten och att den personen bör ha utrymme för sitt eget tänk om företagandet?

Den absoluta majoriteten av generationsskiften skapar en situation där den tidigare VDn/huvudägaren blir styrelseordförande och där någon av barnen är den nya spindeln i nätet. Den absolut viktigaste frågan här är hur den tidigare VDn förhåller sig till det här upplägget. Kan den mentalt acceptera att den nya ledaren vill göra saker på sitt sätt, vilket nödvändigtvis inte är det sätt som den tidigare ledaren hade gjort det på? Kan den tidigare ledaren förstå att förslagna förändringar inte nödvändigtvis är kritik mot hur det tidigare har gjorts utan mera ett förslag på hur man behöver göra framöver? Det är det här som är det ultimata testet för den äldre generationen. Ifall den accepterar att den nya ledaren ska få utrymme att gå sin egen väg så finns det goda förutsättningar att skiftet blir bra. Visst kan man, och kanske till och med ska man ge goda råd på vägen, men ansvaret för att ta beslut finns nu hos den yngre generationen.

Så hör du om ett generationsskifte som är på gång och att den äldre generationen planerar att bli styrelseordförande så kan det vara på sin plats med en tankeväckande fråga: Vad innebär den här förändringen för dig personligen och för företaget, att du inte längre är VD utan styrelseordförande?

, , ,

Vem är Europamästare i familjeföretagsforskning?

31 oktober, 2013 11.14 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Vem är Europamästare i familjeföretagsforskning?)

Forskarvärlden har nog förändrats en del under de senaste åren, och jag är inte övertygad om att allt går i rätt riktning. En sak som har börjat dominera något helt fruktansvärt är publikationernas betydelse. Många publikationer per år i rätt journaler, det är det som räknas. Det är ett race där jag inte  har någonting att bidra med, men nog förundras man ju ändå en del över flockbeteendet i det här. Det känns mest som att publiceringen är till för att bygga ut personliga cv:n och publikationsförteckningar. Det är till för att högskolor och universitet ska kunna få de rätta certifieringarna, men nog är ju världen mera nyanserad än så här, vill man tro. Nog måste väl universitet också göra något annat än att se till att köerna av ännu opublicerade manuskript till ett otal vetenskapliga journaler bara växer och växer? Nej, jag ser framemot den dag när någon inser att det finns andra vägar till framgång än att bete sig som alla andra.

Fast om det är så att det bara gäller att publicera så mycket man bara hinner i de rätta journalerna, vem klarar sig bäst? Ja, man kan faktiskt påstå att Europamästaren i familjeföretagsforskning nyligen har korats.  Utnämningen baserar sig på vad som publicerats under åren 2001-2009 i de bästa journalerna och titeln den här gången går till Mattias Nordqvist vid Internationella Högskolan i Jönköping. Mattias är väl värd titeln, och det gläder mig att den går till just honom. Jag har träffat honom vid ett flertal tillfällen och det som gläder mig mest är att han även är en glad förespråkare för att föra ut forsknings-resultaten till familjeföretag och företagarfamiljer. En aspekt av forskning som kunde betonas lite mera än vad den görs för tillfället.

, , ,

Entreprenöriell återanvändning

28 oktober, 2013 11.21 | Skriven av jansten i Forskning om entreprenörskap - (Kommentarer inaktiverade för Entreprenöriell återanvändning)

Forskning om entreprenörskap handlar otroligt mycket om uppstartnings-processen. Varför startar människor företag? Vad driver dem? Hur hittar de sina affärsidéer? Vad gör de under de första månaderna? Det som man lätt glömmer är att det också är en massa människor som lägger ned eller överlåter sina företag. De här människorna får inte lika mycket uppmärksamhet som grundare av företag.

Jag har själv någon gång i världen varit inne och petat på det här med exit och misslyckanden. När det talas om nedlagda företag så likställs det väldigt ofta med misslyckanden, men det är en alldeles för snäv tolkning.  En nedläggning eller en överlåtelse kan vara det bästa som händer såväl företagare som företag. Företaget får nya ägare som vill förverkliga sina personliga visioner och de tidigare företagarna får mera tid att förverkliga andra planer.  I båda fallen vinner vanligen samhället eftersom summan av de entreprenöriella aktiviteterna stiger.

Det har också många gånger visat sig att företagare som säljer sina företag inte kan hålla sig borta från den entreprenöriella världen särskilt länge. De har blivit smittade och det finns sällan något botemedel. Det enda sättet att lindra frossan är att starta något nytt eget företag eller investera i andras företag. Det här beteendet har varit förknippat med äldre män som inte längre har kraften och intresset att driva sina egna företag längre, men den här bilden håller på att förändras. Det finns mera människor nu som till exempel i Supercell-fallet där människor i ganska ung ålder sitter på en massa pengar som behöver investeras någonstans. Lätt blir det så, och det är bara bra, att de här pengarna investeras i andra nya bolag som man tror har en potential att lyckas. Via investeringen kan man få uppleva samma race en gång till och kanske kan man använda en del av de personliga erfarenheterna från en försäljning till att hjälpa andra. Det här är entreprenöriell återanvändning när den är som bäst. Det är därför det är bra att det säljs bolag med jämna mellanrum. Vi behöver människor som har de här erfarenheterna och som gärna försöker hjälpa andra. Det är bra för både dig och mig.

Här är en länk till en bra sammanfattande artikel om studier på exit bland företagare.

 

, , ,