Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Lära sig entreprenörskap 24/7

07.06.2013 19.37 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Lära sig entreprenörskap 24/7)

Babson College är en av de riktigt stora skolorna i världen när det gäller entreprenörskap. Jag hade möjlighet att träffa en person från den skolan härom dagen. Själva skolan ligger lite utanför så det tar en stund att åka bil till campus, men när man väl är framme inser man att det inte är vilken skola som helst. Det är ingen våldsamt stor skola utan där rör sig cirka 3,300 studerande på årsnivå ifall man bortser från MBA-studenterna. Så Hanken är inte så fruktansvärt mycket mindre, ifall man inte tar hänsyn till campus alltså.

Vi kör omkring en stund med bilen på campus och får se lite vilka slags byggnader där finns. Det är inte lika pråligt som Harvard University men det här området är nog ändå ganska imponerande. Policyn här är att studerande ska bo på campus så där finns väldigt många olika internat. Det intressanta  är att det finns ett internat där alla som läser entreprenörskap förväntas bo. På det här viset, berättar värden, kan man säkerställa att de hela tiden är tillsammans även utanför klassrummet. Det är entreprenörskap 24/7 som gäller här. Inget annat ska behöva störa en på något sätt.  Inte riktigt som i Finland med andra ord.

Jag kände till att Boston är en stad som är känd för utbildning men att det ändå skulle vara så här mycket olika aktörer hade jag nog ingen aning om. Det finns mera än femtio stycken skolor som erbjuder någon form av högre utbildning. Boston University är det största med mera än 30,000 studerande. Harvard University är också ganska stort med mera än 26,000 studerande. Det är liksom inte bara soft drinks och hamburgare som är lite större over here.

Pengar, pizza, tv och lite Finland

06.06.2013 17.59 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Pengar, pizza, tv och lite Finland)

Det är inte så mycket bloggande om forskning just nu. Mest handlar det om mina reflektioner om livet i Boston. Det fortsätter så ännu i någon vecka men sedan återgår jag till det normala. Under gårdagskvällen hade jag möjlighet att se NHL-matchen mellan Boston och Pittsburgh live här på TD Garden i Boston. Matchen avgjordes först i femte perioden och Boston vann men det är kanske inte det viktigaste här. Att gå på ishockey-match ger en nämligen också insyn i det amerikanska folkets beteende när det gäller den här specifika idrotten. Man kan också fånga in en del ekonomiskt intressanta grepp också.

En kollega på Hult International Business School fixade biljett åt mig via StubHub. Det är en internet-tjänst via vilken man kan köpa biljetter. Det intressanta är att det är som en börsmarknad. Priset flukturerar hela tiden beroende på efterfrågan och hur länge det är till matchstart. I sin helhet fungerade systemet väldigt bra. Lite gjorde vi bort oss under själva beställningen så vi måste göra om processen, men det sparade mig sex dollar för så mycket ändrade priset under den extra minuten. Vad det kostade allt som allt? Ja, 180 dollar för en biljett som inte var något speciell men inte heller den sämsta.

På väg till stadion går jag förbi ett pizzaställe och köper en slice åt mig. Kostar fyra dollar och det är ingen vanlig slice. Motsvarar i våra mått mätt en halv pizza. Det intressanta här är att killen som har den här snabbpizzerian har ungefär åtta olika alternativ att välja mellan, i vanliga fall. När det är match och mycket folk går han ned till två alternativ; ost och pepperoni. Allt för att snabba upp processen, och det säljs pizza som bara den.

Av besökarna på matchen så skulle jag uppskatta att ca sjuttio procent har Boston Bruins kläder på sig. De har spelskjortor eller t-shirts. Lite annat än vad det är i Finland med andra ord. Under matchen dricks det öl och äts i MASSOR. Man undrar om gänget är här för hockeyn eller för något annat. Ölglasen är ganska små och så gott som alla har ett glas i vardera handen. Här igen är det effektivitet som gäller. Undrar verkligen hur mycket pengar en besökere spenderar under en match men säkert inte några småsummor.

Till sist måste man väl säga något om TV-screenen som hänger över isen mitt i arenan. Den är större än vad man är van att se, men det intressanta är att arenan har några kamerakillar som går omkring och filmar publiken. När människor ser sig själva på screenen så blir de som tokiga. Den ena värre än den andra. Det är roligt att se hur engagerade alla är och verkligen bjuder på sig själv. Jag kan inte låta bli att fundera över hur jag skulle bete mig ifall kameran skulle hitta mig. Det kunde ha varit en intressant resa in i innersta mig. En resa som blir ogjord den här gången.

Tuuuuuuuuuuu! Det är vad folk skriker när Tuukka Rask gör kanonräddning efter kanonräddning. Under matchen skriker de också en hel massa andra saker som definitivt inte lämpar sig att återges här. Men va, sport engagerar och så ska det vara.

Boston SWAT bilen kommer rakt emot mig

05.06.2013 05.03 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Boston SWAT bilen kommer rakt emot mig)

Motorcykelpoliser, Boston SWAT, Undervattensenheten och förstås Boston Drums and Pipes. Där har du huvudingredienserna i paraden på Dorchester Day här i Boston. Dorchester, ja. Jag har fått lära mig att jag inte bor i en av de säkraste stadsdelarna. Varje gång jag säger att jag bor i Dorchester så är kommentaren ungefär ”really?” Stadsdelen lär ha en sämre historia men jag har inte märkt av någonting speciellt. Lite tur råkade jag också ha när jag fick se en riktigt parad härom dagen.

Huvudgatan stängdes av för någon timme, och det körde motorcykelpoliser fram och tillbaka som om det vore något värre pådrag. Själva paraden var en uppvisning av alla möjliga och omöjliga organisationer som finns i min stadsdel. Speciellt uppskattade jag Boston Pipes and Drums. Säckpipor och trummor får man aldrig för mycket av.

I övrigt har jag nog lite problem med att anpassa mig till att alla hela tiden frågar ”how are you?”. Känns lite konstigt att måsta svara med samma mynt. Man täcks ju inte annat, fast säkert kommer det också att sitta av gammal vana efter någon vecka eller så. Jag har också en flytt på gång. Tanken har varit att bo på åtminstone tre olika ställen här. Platserna att bo på hittar jag via AirBnB som är en webbtjänst via vilken människor kan hyra ut sina hus, delar av lägenheter eller bara ett vanligt rum. För tillfället hyr jag hela nedre våningen av ett två-våningshus. Jag har fullt kök, två sovrum ett vardagsrum, dusch och badrum, och rubbet kostar bara 70 euro natten. Really? kanske någon tycker men kom ihåg att jag bor i Dorchester, not the safest place in Boston, MA.

 

Campus, vad är nu ett campus?

04.06.2013 03.59 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Campus, vad är nu ett campus?)

Det ifinns otroligt många olika skolor i Boston. Själv håller jag till på Hult International Business School men här finns också MIT, Harvard Business School och Harvard University. Berömda skolor som bara den. Här i USA pratas det bara om campus hela tiden och jag började fundera över hur viktigt det sist och slutligen är med ett campus, ett center med de byggnader och utrymmen där själva undervisningen och forskningen äger rum.  Hanken i Helsingfors består av tre väldigt olika byggnader där själva huvudbyggnaden i hörnet av Runebergsgatan och Arkadiagatan är den viktigaste. Det är där den största delen av personalen sitter och det är där som föreläsningssalarna finns. Det är en ganska så fungerande helhet men inte är den nu speciell på något vis.

Under min första hela dag i Boston så besöker jag Harvard University och Harvard Business School. En del har man ju sett på film tidigare, men nog är det ju så att det här är en värld för sig. Jag besöker universitetet först. Det är mer eller mindre ett helt kvarter med en massa stenbyggnader som går i rött och vitt. Det är lummigt och det är snyggt. Det är liksom ett område där man som studerande eller forskare gärna skulle gå och strosa omkring och tänka stora tankar. Just den vecka som jag gick där så var det dessutom graduation week och det finns massvis med stora vita tälttak mellan byggnaderna. Man kan bara ana mängden av champagne, vin och glada skratt som svept fram under dagarna, kvällarna och säkerligen även nätterna.

Harvard Business School är en bit bort och på andra sidan floden, men stilen är ungefär den samma. Jag antar att alla byggnader är uppkallade efter dem som öppnat sin plånbok allra mest och Bloomberg-byggnaden imponerar storligen. Det är faktiskt en ståtlig byggnad, man tappar liksom andan. Bredvid den finns ett hus som avviker från allt det andra. Lite konstig design och grönbrun till färgen. En udda fågel och det visar sig att det är där som entreprenörskap håller till. Och är det inte faktiskt så att den påminner lite om udda Casa där även Hanken har sitt entreprenörskap. I övrigt ser jag nog inga likheter mellan Hanken och Harvard Business School.

Hult International Business School har sin egen strategi vad gäller sitt campus i Boston. Eftersom det är Bertil Hult som står som ägare till skolan så är den för tillfället inhyst i samma hus som EF. Det finns inte så många föreläsningssalar men väldigt många grupparbetsrum. Strategin är den helt motsatta mot vad vi har på Hanken. Där finns det många föreläsningssalar men inte så många grupparbetsrum. Relationen mellan de här två utrymmena är inversen mot vad Hult har. Nöjer mig i det här skedet med att konstatera att högskolor och universitet tycks ha helt olika strategier vad gäller utrymmen och användningen av dem. Vad som är bäst varierar säkert från fall till fall.

Tack Boston Bruins och Bertil Hult

02.06.2013 17.03 | Skriven av jansten i Livet i Boston - (Kommentarer inaktiverade för Tack Boston Bruins och Bertil Hult)

Första dagen i Boston går åt till att ta en biltur i stan med min goda vän som varit vänlig nog att bjuda in mig till Boston och Hult International Business School. Det blir en del köande och jag inser att Boston i sig inte är superstort, men att orientera sig i trafiken är inte det lättaste. Jag brukar ha bra lokalsinne men här har jag ingen chans de två första dagarna. Det är otroligt svårt att greppa helheten.

Jag bor i ett småhusområde som är som direkt taget ur en amerikansk film. Husen är exakt sådana som jag har vant mig att se dem på tv. Resan till jobbet sker enklast med hjälp av metron så jag över mig den första dagen hur jag ska fixa det här. Ett byte och jag stiger av vid North Station som är den närmsta stationen till jobbet. Tyvärr hör jag ju inte till de människor som förlitar sig på att telefonen ska ge svar på alla frågor utan jag försöker klara mig själv. Jag irrar runt på gatorna och har ingen aning om hur jag ska hitta till skolan. Fast lösningen finns ju framför mig hela tiden. För vid North Station finns också NHL-laget Boston Bruins hemmarink, och den syns från fönstret vid den skola där jag ska jobba. Tar en stund att inse från vilket håll jag har sett byggnaden men sedan är det lätt. Nästa landmärke är Bertil Hults nybygge för EF. Det är huset bredvid skolan och jobbresan är fixad. Intressant nog ser jag att svensken Bertil använder sig av Skanska som byggare.

Mycket är sig olikt Finland här, det är helt säkert. Under mina irrfärder på gatorna i Boston så händer det mellan varven att okända människor tilltalar en och frågar något om någon plats eller riktning. Jag är ju till ingen hjälp men det har sällan någon betydelse. Folk fortsätter gärna att prata ändå på det mest vänliga sätt. Jag träffar en ung man från Kenya och sedan en dam från Israel. Vi hittar snabbt ett gemensamt språk och det går så lätt. Jag tänker på Helsingfors och skrattar för mig själv.

Fast visst finns det också sådant som är som precis var som helst här i världen. Första kvällen sitter vi ute på en restaurang och inte har vi suttit länge innan ett äldre par vid bordet bredvid frågar: ”Ursäkta, men pratar ni svenska?” Alltid dessa svenskar, det spelar ingen roll vart i världen man åker så stöter man på svenskarna. Och jo, visst säger också det här paret: ”vilken fin svenska ni pratar, men ni är från Finland?” Ja, vissa saker förändras aldrig hur långt hemifrån man än åker.