Ekonomibloggen

Jan Sten bloggar om forskning för näringslivets skull
Header

Vi håller på med affärer, inte välgörenhet

20.02.2013 23.47 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Vi håller på med affärer, inte välgörenhet)

Vad är nu egentligen meningen med ett företag? Tjäna pengar åt ägarna säger de flesta. Ett företag är ingen välgörenhetsorganisation. Det finns andra som tar hand om det. Så kan det förvisso låta i många sammanhang, men faktum är att många företagarfamiljer är involverade i välgörenhet. Tack vare att företaget har tjänat pengar åt ägarna.

Håller då företagarfamiljer på med annan slags välgörenhet än andra organisationer? Det är svårt att svara på den frågan, men det finns en intressant artikel i Family Business Review från December 2012. Där har forskarna Lungeanu och Ward studerat amerikanska stiftelser. De har tittat på 200 stiftelser varav lite mera än hälften av dem är sådana som kan påstås vara upprättade av ägarfamiljer. Jämför man sådana stiftelser med andra som inte har någon familje-koppling, så finns det några intressanta påståenden som forskarna kommer med. De har främst riktat in sig på de familje-styrda stiftelserna, och de verkar vara mera fokuserade än den andra gruppen. Man satsar pengar på färre områden, och kanske har det en del att göra med vad de ursprungliga donatorerna har önskat sig. Tittar man på sammansättningen av styrelser så verkar det också som om styrelser som domineras av familjemedlemmar även är mera fokuserade. Familjemedlemmarna håller sig följaktligen till sitt ursprung. Det här tycks dock ändras med åren. Ju äldre stiftelsen är desto mera diversifierad blir den. Kanske tack vare man får in nya generatione,r men kanske också för att styrelserna tenderar till att ändra i sammansättning. Det kommer in flera utomstående ju längre man har hållit på. Det är kanske ett försök till att bli mera ”professionell”.

Det börjar finnas allt flera ägarfamiljer i Finland också som håller på med välgörenhet via olika stiftelser och fonder. Ska bli intressant att se hur det här verksamhetsfältet kommer att utvecklas över tiden. Kanske följer vi även här utvecklingen i USA, eller så har vi vår egen stil. Framtiden får än en gång ge oss svaret på den frågan.

Referens till artikeln om välgörenhet är: Razvan Lungeanu and John L. Ward: A Governance-Based Typology of Family Foundations: The Effect of Generation Stage and Governance Structure on Family Philanthropic Activities Family Business Review December 2012 25:

Artikeln kan tyvärr endast läsas ifall man har tillgång till den via licens eller något bibliotek.

Nej, men vi har ingen plan..

14.02.2013 13.24 | Skriven av jansten i Familjeföretagande - (Kommentarer inaktiverade för Nej, men vi har ingen plan..)

Familjeföretagare uppmanas att planera sina generationsskiften väl, men ändå gör de flesta inte det. Varför är det så?

Kajsa Haag disputerade vid Jönköping International Business School i december 2012 på temat generationsskiften. Hennes utgångspunkt var att generationsskiften ofta målas upp som något stort problem, och som är oerhört komplicerat. Det är dyrt att lösa det, och familjer får vara tacksamma ifall de tar sig levandes genom processen.

Jag har själv läst min beskärda del av forskning om familjeföretagande, och jag omfattar hennes inledande analys. Generationsskiften dramatiseras i onödan. De behöver inte framställas som så komplicerade, eller som en fas i livet som kan förstöra allt. De kan istället ses som en naturlig del av den företagsutveckling som pågår hela tiden.

Kajsa Haag väljer att se på planering av generationsskiften som något som är ständigt närvarande genom allt det arbete som görs inom ramen för företaget. Eftersom familjemedlemmar jobbar sida vid sida så pågår också hela tiden en form av familjeföretagande-socialisering. Den yngre generationen ”utsätts” för familjeföretagande hela tiden, och därför är ett generationsskifte inte något dramatiskt. Det är en del av det vardagliga livet. Det är här som Kajsas och mina vägar tillfälligtvis går åt skilda håll.

Ett generationsskifte innehåller några konkreta utmaningar som måste tas itu med. Vem ska få vilka aktier, och hur ska företaget ledas? De här frågorna måste få svar ifall det ska vara möjligt att kommunicera utåt att ett skifte har ägt rum. Svaren kan vara hur naturliga som helst tack vare bra socialiserings-mekanismer, men det är ingen självklarhet att det går så. Speciellt när det gäller överföring av aktier där olika alternativ har varierande  prislappar ser jag det som ofrånkomligt att det sker en medveten planering på något plan. Varför skulle annars föräldrar föra över aktier till sina väldigt unga barn?

Kajsa har valt att följa en familj inom ramen för ett företag, och det här är en orsak till att hon inte vill ge några rekommendationer till familjeföretagare eller företagsledare. Jag känner inte samma tveksamhet utan ser att hennes forskning kan ge stöd för ett visst nytänkande i relation till hur generationsskiften ska bearbetas inom företagarfamiljer. Det är uppenbart att de behöver avdramatiseras, men samtidigt är det lika självklart att de behöver bli mera närvarande med kortare intervaller. Det kan vara bra att införa en räcka av reflekterade diskussioner inom familjen där enskilda familjemedlemmar får utrymme att dela med sig av sina tankar vad gäller den nuvarande, men även framtida, kopplingen mellan familj och företag. Det ska vara en naturlig sak att diskutera. Ägarfamiljer som väljer den vägen kommer att ha det så mycket lättare. Att införa sådana samtal skulle vara min plan ifall jag var orolig över min familjs generationsskifte.

Här hittas Kajsas doktorsavhandling.