De klassiska sagorna brukar många gånger börja med ”Det var en gång..”. Många artiklar om familjeföretag tycks följa samma recept. De flesta börjar med att berätta hur viktiga familjeföretagen är för ekonomin, och att de allra flesta företag är familjeföretag. Sedan brukar man skriva att familjeföretag är annorlunda än icke-familjeföretag. Skillnaden består utav att det i familjeföretag finns en familj involverad på både gott och ont. Det finns det inte i icke-familjeföretag. Ja, där har ni halva introduktionskapitlet i majoriteten av alla vetenskapliga artiklar om familjeföretagande. Det mest intressanta är förstås vad forskarna fortsätter sin text med.

Är det bra för ett företags konkurrenskraft att det finns en familj involverad i företaget? Ja, den frågan ställde sig nyligen tre forskare som använde sig av material från transportbranchen i Italien. De ville specifikt titta på hur ett familjeföretags VD ser på det här. Är det en styrka eller svaghet att ha en ägarfamilj att förlita sig på? Ja, ni vet säkert svaret på det här utan att läsa artikeln. Föga revolutionerande så finns det VD:n som tycker det är en styrka medan andra tycker det kan vara en svaghet. Skillnaden beror i främsta hand på hur VD:n ser på familjen och dess medlemmar.

Några tycker att familjen är en resurs eftersom det är lätt och snabbt att kommunicera med familjemedlemmar. Det finns alltid någon som kan något, och det berikar diskussionen när det ska fattas beslut. Andra säger att familjen är för stark och inskränkt i sitt tänkande, och att det är svårt att få utrymme för nya idéer. Några säger att familjen är en bra rekryteringskälla och det är en bra signal utåt att visa att familjen fortsätter sitt engagemang även framöver. Andra säger att det är mest dåligt för utomstående tror man favoriserar släktingar på bekostnad av  kompetenta personer.

Ja, familjeföretagandet har sina sidor det är då säkert. Det är väl som någon vis man en gång sa: ”när det går bra för familjeföretaget är det verkligen toppen, när det går dåligt är det verkligen botten, och allt kan man tacka familjen för, om man vill”.

Länk till artikeln som jag läst hittar du här.