Resan till Boston inleddes förstås med ett besök på Vanda flygfält. Säkerhetskontrollernas oförutsägbara tidsåtgång gör ju att man lätt får lite tid att sitta ned och reflektera innan flyget ska avgå. Jag tittar mig omkring och inser att här kan man lära sig mycket om grunderna i företagsekonomi. En vattenflaska kostar 3,20 euro, ett bra exempel på utbud och efterfrågan. Man kan inte gå någon annanstans och leta billigare alternativ, följaktligen kan det hållas höga priser. Vid incheckning får man göra allt större del av jobbet själv: allokering av kostnader. För tjänsteleverantörerna är det bra ifall kunderna själva gör jobbet.

När det är dags att gå in i planet får prioriterade kunder gå först: kundsegmentering. De som bidrar mest med pengar till bolagen får gå först och vi andra följer sedan efter. Man märker också på ett annat sätt att det finns olika slags kunder. Det finns de som med intresse och lätthet tar sig an inchecknings-automaterna och andra som går förbi dem och direkt till incheckningsdisken i stället: early adopters och late arrivers skulle man kanske kalla dem på engelska.

Till sist är det så att det som berör mig mest är ändå den fågelsång som kommer ut från dolda högtalare på herrtoaletten. Tänk att där ca sex-tiden på morgonen få höra fågelsång. Det är sådant som är oväntat och som berör en och gör att man ler i sinnet. Någon har onekligen tänkt till här, och det är tyvärr det som företag gör allt för sällan. Istället är det fokus på utbud och efterfrågan, intäkter och kostnader. Nej, företag ska prioritera det som kunden upplever och som den berörs av, det är nyckel till att bli ihågkommen och därmed till att skapa en plattform för en lönsam relation.